Digoxin på elektrokardiogrammet
Digoxintoxicitet
Digoxin har ett smalt terapeutiskt intervall, vilket innebär att den toxiska dosen ligger mycket nära den terapeutiska dosen.
Digoxintoxicitet är alltså ett vanligt förekommande problem och dessutom ett allvarligt och potentiellt dödligt problem.
Kliniska symtom på digoxintoxicitet uppträder vanligen vid serumkoncentrationer över 2,0 ng/ml. De kliniska symtomen på digoxintoxicitet är vanligtvis illamående, kräkningar, diarré, synstörningar, förvirring och till och med allvarlig hyperkalemi 1.
De huvudsakliga hjärtmanifestationerna av digoxintoxicitet varierar. De vanligaste är prematura ventrikelkomplex, AV-junction extrasystoler eller förmaksflimmer med överdrivet långsam ventrikelsvar 6.
Sinoatriella blockeringar, atrioventrikulära blockeringar, ventrikulär takykardi och ventrikelflimmer kan också förekomma 1.
Behandling av digoxintoxicitet
När höga serumnivåer av digoxin upptäcks i avsaknad av symtom måste man kontrollera om analysprovet utfördes inom 6 timmar efter den sista dosen digoxin, eftersom det kan vara orsaken till höga analysvärden.
Om uppgifterna är korrekta bör behandlingen med digoxin avbrytas och hypokalemi och hypomagnesemi bör korrigeras om de fanns. Administrering av intravenöst kalcium är kontraindicerat eftersom det kan orsaka letala arytmier.
Behandling med läkemedel som ökar digoxinkoncentrationerna eller som potentierar deras effekter ska också avbrytas.
Symtomatiska bradyarytmier ska övervakas noga och atropin ska administreras vid symtomatiska bradyarytmier.
På patienter med letala arytmier bör immunterapi mot digoxin administreras (digoxinspecifika antikroppsfragment (Fab-fragment)) 1 6.
Patienter som uppvisar allvarlig hyperkalemi sekundärt till digoxintoxicitet bör dialyseras.