Ditt barn går på tå
Vad du kan märka
De flesta barn ”går på tå” när de rör sig i ett rum genom att hålla fast vid möblerna, särskilt om de står på ett naket golv. Vissa barn fortsätter att gå på tårna ibland, bara för skojs skull. Din lilla flicka kan till exempel gå på tå när hon låtsas vara en prinsessa.
I allmänhet finns det ingen anledning att oroa sig för tåvandring före 2 års ålder. Och barn som går på tå efter det gör det ofta av vana.
Men se till att prata med ditt barns läkare om ditt barn:
- Går på tårna för det mesta
- Har stela muskler
- Är okoordinerad
- Går olämpligt, snubblar eller har en vinglig gång
- Verkar vara långsam i utvecklingen av finmotoriken, som att plocka upp små föremål med finger och tumme (knipgrepp)
- Verkar inte kunna bära sin vikt på en plattfot
- Förlorar motoriska färdigheter som hon redan hade
Vad beror det på
Om ditt barn alltid går på tårna kan det vara ett fysiskt problem, t.ex. en kort akillessena, som gör att hon inte kan stå på plattfot och som begränsar rörligheten i fotleden. Men om ditt barn ständigt går på tårna och inte kan gå med foten platt på marken kan det vara ett tecken på en motorisk störning som cerebral pares.
Det finns flera typer av cerebral pares. Den vanligaste formen är ”spastisk”, vilket innebär att de drabbade musklerna är stela. (Barn som föds för tidigt har en högre risk att utveckla cerebral pares.) Så om ditt barn går på tårna kan hon ha en form av cerebral pares som gör att hennes akillessener är så spända att hälen dras uppåt och tårna pekar neråt.
Tå-gång är också förknippat med språkförseningar och autismspektrumstörning, så det är viktigt att kontrollera om ditt barn har andra problem med kommunikations- eller socialiseringsförmåga. Du kanske vill boka in en utvecklingsbedömning för att vara säker.
Om ditt barns läkare anser att ditt barn har god muskeltonus och rörelseomfång i fotleden, och han/hon också utesluter cerebral pares, autismspektrumstörning eller ett annat problem, kan ditt barn diagnostiseras med ett tillstånd som kallas idiopatisk tågång. Detta är en samlingsdiagnos som innebär att orsaken är okänd och att ditt barn förmodligen går på tårna av vana. Denna typ av tåvandring försvinner vanligtvis av sig själv med tiden.
Vad din läkare kan rekommendera
Ditt barns läkare kan göra en bedömning av ditt barns hjärnfunktion och motoriska utveckling för att avgöra vilken behandling som är bäst. Tidigt ingripande är viktigt eftersom sjukgymnastik eller kirurgi kan förbättra motoriken och muskelstyrkan och förhindra skador på musklerna som påverkar ledrörelsen.
Om ditt barn har ett fysiskt problem, t.ex. en kort akillessena, kan behandlingen inledas med sjukgymnastik som innefattar stretching.
Ditt barn kan behöva ha på sig en fotled-fotortos, vilket är ett lätt plaststöd som sträcker sig upp på baksidan av benet och som håller foten i en 90-gradig vinkel. Ditt barn skulle bära skenan på natten och eventuellt på dagen tills problemet försvinner. (Den kan tas av för att ta ett bad eller göra styrkeövningar.)
En annan metod är seriegjutning. Vid denna behandling applicerar en ortopedist en serie gips- eller glasfibergjutningar för att sträcka och förlänga senan och öka fotledens rörelseomfång. Gipsen byts ut med några veckors mellanrum eller så allteftersom senan sträcks ut, och gipsen behövs inte längre när senan är tillräckligt lång. (En nackdel med seriegjutning är att gipsen inte kan avlägsnas tillfälligt som de hängslen som nämns ovan.)
I vissa fall kan ditt barns läkare rekommendera operation.
Om ditt barn har cerebral pares eller autismspektrumstörning kommer terapin att omfatta behandling av det underliggande tillståndet. I det fallet är en utvecklingsbedömning det första steget.
Nästa varningstecken: Ditt barn föredrar en hand eller sida av kroppen
Gå till topp 10 röda flaggor för småbarns motoriska utveckling