En kort historia om det hebreiska språket
Om språket 
En kort historia om det hebreiska språket
Av Jeff A. Benner
Från skapelsen till syndafloden
Hebreiskan klassificeras som ett semitiskt (eller semitisk, från Sem, Noas son) språk. Var hebreiskan bara ett av de många semitiska språken som kananit, arameiska, feniciska, akkadiska osv. som utvecklades ur ett äldre okänt språk? Eller var hebreiskan, och den semitiska språkfamiljen, människans ursprungliga språk?
Enligt Bibeln talade alla människor ett enda språk (1 Mos 11:1) fram till byggandet av Babels torn i södra Mesopotamien, som ägde rum någon gång runt 4000 f.Kr. (Merrill F. Unger, ”Tower of Babel”, Unger’s Bible Dictionary, 1977 års utgåva: 115). Under byggandet av tornet förvirrade Gud människans språk och skingrade nationerna (1 Mos 11:7,8).
Det är vid denna tid som sumerierna (från landet Sumer, känt som Shinar i Bibeln – 1 Mos 10:10), som talade ett icke-semitiskt språk, dyker upp i södra Mesopotamien (J.I. Packer, Merril C. Tenney, William White, Jr, Nelson’s Illustrated Encyclopedia of Bible Facts (Nashville: Thomas Nelson, 1995) 337.). Man tror att sumerierna är besläktade med det folk som bodde mellan Svarta havet och Kaspiska havet (Madelene S. Miller och J. Lane Miller, ”Sumer”, Harper’s Bible Dictionary, 1973 ed.: 710) och som är kända som skyterna, ättlingar till Noas son Jafet (Merrill F. Unger, ”Scythian,” Unger’s Bible Dictionary, 1977 ed.: 987).
Ungefär samtidigt som sumererna dök upp i Mesopotamien uppstod en annan civilisation i söder, egyptierna. Egyptiernas ursprungliga språk är hamitisk (från Ham, Noas andra son) och är inte heller besläktat med de semitiska språken (Merrill F. Unger, ” Egypt,” Unger’s Bible Dictionary, 1977 ed.: 288).
Under sumeriernas och egyptiernas tid bodde de semitiska folken i Sumerien och reste västerut in i Kanaans land.
Det verkar som att efter Babels torn reste Jafets ättlingar norrut med sitt språk, Hams ättlingar reste sydväst med sitt språk och semiterna reste västerut med sitt språk.
”Därför kallades det Babel – för där förvirrade HERREN hela världens språk. Därifrån skingrade HERREN dem över hela jorden” (1 Mos 11.9).
Vad var det enda språk som talades före Babels torn? När Gud skapade Adam talade han till honom (1 Mos 2:16), vilket tyder på att Gud gav Adam ett språk och att detta språk kom från Gud själv, inte genom evolutionen av grottmänniskors grymtande och stönande. När vi tittar på alla namn på Adams ättlingar finner vi att alla namn från Adam till Noa och hans barn är hebreiska namn, vilket innebär att deras namn har en betydelse på hebreiska. Methusela (1 Mos 5:21) är till exempel hebreiska för ”hans död medför” (översvämningen inträffade det år då han dog). Det är inte förrän vi kommer till Noas barnbarn som vi hittar namn som har ett annat språk än hebreiska. Till exempel är namnet Nimrod (1 Mos 11:18), som kom från Babylon/Sumer/Shinar och möjligen från Babels torn, ett icke-hebreiskt namn. Enligt den bibliska uppteckningen av namn talade Adam och hans ättlingar hebreiska.
Den judiska traditionen liksom vissa kristna lärda trodde dessutom att hebreiskan var människans ursprungliga språk (William Smith, ”Hebrew Language,” Smith’s Bible Dictionary, 1948 ed.: 238).
Från syndafloden till den babyloniska fångenskapen
Det första omnämnandet av en hebreiskan är i 1 Mosebok 14:13, där Abraham identifieras som en ”hebreisk” (Eevriy på hebreiska). I 2 Mosebok 2:6 identifieras Moses som en av ”hebréerna” (Eevriym på hebreiska) och i hela den hebreiska Bibeln identifieras Israels barn ofta som ”hebréer”. En ”hebré” är någon som härstammar från ”Eber” (Ever på hebreiska), en av Abrahams och Moses förfäder (se 1 Mosebok 10:24).
Språket som används av ättlingarna till ”Eber” kallas ”hebreiska” (Eevriyt på hebreiska), men kallas aldrig för ”hebreiska” i den hebreiska Bibeln, utan omnämns i stället som ”Kanaans språk” (Jesaja 19:18) och ”Judas språk” (II Kungaboken 18:28, Jesaja 36:11, 13, Nehemja 13:24, II Krönikeboken 32:18). Även om den hebreiska bibeln kanske inte hänvisar till hebréernas språk som ”hebreiska” vet vi att deras språk faktiskt var ”hebreiskt”, vilket bekräftas i de många inskriptioner som upptäckts i Israels land från denna tidsperiod.
Från den babyloniska fångenskapen till Bar Kockba-upproret
Efter kung Davids tid delade sig nationen Israel i två kungadömen, Israel i norr och Juda i söder. Det norra riket Israel togs i fångenskap av assyrierna omkring 740 f.Kr. och det södra riket Juda togs i babylonisk fångenskap omkring 570 f.Kr.
Under sin fångenskap i Babylon fortsatte hebréerna att tala det hebreiska språket, men i stället för att skriva språket med den hebreiska skriften (ofta kallad paleo-hebreiska) antog de den arameiska fyrkantiga skriften för att skriva det hebreiska språket, och den hebreiska skriften användes i mycket begränsad omfattning, t.ex. på ett fåtal bibelrullar och mynt.
När hebréerna återvände till Israels land, omkring 500 f.Kr., trodde man att hebréerna hade övergivit det hebreiska språket och i stället talade arameiska, det språk som deras fångvaktare i Babylon talade. I Oxford Dictionary of the Christian Church, i sin första upplaga 1958, står det: ” upphörde att vara ett talat språk runt det fjärde århundradet f.Kr.”. Många textuella och arkeologiska bevis har dock upptäckts under de senaste åren, vilket har reviderat denna sedan länge etablerade teori.
Bar Kochba brev från 135 e.Kr.
En av de mest övertygande bevisen för den fortsatta användningen av hebreiska in på andra århundradet e.Kr. är ett brev från den judiske generalen Simon Bar Kockba (Shimon ben Kosva, som det står på första raden i brevet på bilden ovan), som är daterat till 135 e.Kr, som han skrev under den andra judiska revolten mot Rom. Detta brev, tillsammans med många andra, var skrivet på hebreiska, vilket fastställer att hebreiska fortfarande var det judiska folkets språk, till och med under det andra århundradet e.Kr.
På grund av de överväldigande bevisen för hebreiskans fortsatta användning, anger Oxford Dictionary of the Christian Church, i sin tredje upplaga från 1997 nu, följande: ” fortsatte att användas som ett talat och skrivet språk under den nytestamentliga perioden.”
Från Bar Kockbas revolt till idag
När judarna, ledda av Simon Bar Kockba, besegrades i revolten 135 e.Kr. fördrevs judarna från landet och spreds över hela världen, vilket inledde diasporan. Vid denna tidpunkt antog de flesta judar språket i det land de bodde i, men hebreiska fortsatte att talas i synagogorna och yeshivorna (religiösa skolor) för undervisning och studier av Toran och Talmud.
Eliezer Ben-Yehuda, c. 1912
I slutet av 1800-talet inledde Eliezer Ben-Yehuda en återupplivning av det hebreiska språket som ett levande språk för det judiska folket i Israel och när staten Israel etablerades som en självständig nation 1948 blev hebreiskan det officiella språket och återigen blev hebreiskan det hebreiska folkets modersmål.
 |
Den saknade ”konsten” i den hebreiska språkvetenskapen (artikel) Den moderna hebreiska språkvetenskapen har stagnerat i tillväxt på grund av bristen på ”konst” som har tillförts vetenskapen. |
 |
Det hebreiska språkets filosofi (Artikel) En förklaring av skillnaderna mellan de två stora filosofiområdena i världen idag. |
 |
Vad är Lashawan Qadash? (Video) Under de senaste åren har det funnits ett växande antal personer som återskapar det hebreiska alfabetet. |