Förstatligt Israel: Sykes-Picot-avtalet
Sykes-Picot-avtalet (officiellt 1916 års Mindre Asien-avtal) var ett hemligt avtal som slöts under första världskriget mellan de brittiska och franska regeringarna om delningen av Osmanska riket mellan de allierade makterna. Ryssland var också insatt i diskussionerna.
Mellanöstern enligt Sykes-Picot-avtalet.
Den första diskussionsrundan ägde rum i London den 23 november 1915 med den franska regeringen representerad av François-Georges Picot, en professionell diplomat med stor erfarenhet av Levanten, och den brittiska delegationen ledd av Sir Arthur Nicolson. Den andra diskussionsrundan ägde rum den 21 december med britterna nu representerade av Sir Mark Sykes, en ledande expert på öst.
Efter att ha ställt önskemålen från alla berörda parter – nämligen britterna, fransmännen och araberna – mot varandra utarbetade de två statsmännen en kompromisslösning. Villkoren för delningsavtalet specificerades i ett brev av den 9 maj 1916 som Paul Cambon, Frankrikes ambassadör i London, skickade till Sir Edward Grey, Storbritanniens utrikesminister. Villkoren ratificerades i ett returbrev från Grey till Cambon den 16 maj och avtalet blev officiellt i en notväxling mellan de tre allierade makterna den 26 april och 23 maj 1916.
Enligt avtalet skulle Frankrike utöva direkt kontroll över Kilikien, Syriens kustremsa, Libanon och större delen av Galiléen upp till den linje som sträckte sig från norr om Acre till det nordvästra hörnet av Galileiska sjön (”blå zonen”). Österut, i det syriska inlandet, skulle en arabisk stat skapas under franskt beskydd (”område A”). Storbritannien skulle utöva kontroll över södra Mesopotamien (”den röda zonen”), liksom över territoriet runt Acre-Haifa-bukten i Medelhavet med rätt att bygga en järnväg därifrån till Bagdad. Territoriet öster om Jordanfloden och Negevöknen, söder om den linje som sträcker sig från Gaza till Döda havet, tilldelades en arabisk stat under brittiskt beskydd (”område B”). Söder om Frankrikes ”blå zon”, i det område som omfattar Jerusalems sanjak och som sträcker sig söderut mot den linje som löper ungefär från Gaza till Döda havet, skulle stå under internationell förvaltning (”brun zon”).
Under åren som följde blev Sykes-Picot-avtalet föremål för bitter kritik både i Frankrike och i England. Lloyd George kallade det för ett ”oerhörd” och ”dåraktigt” dokument. Sionistiska strävanden förbigicks också och detta förbiseende kritiserades hårt av William R. Hall, chef för underrättelseavdelningen vid det brittiska amiralitetet, som påpekade att judarna har ”ett starkt materiellt och ett mycket starkt politiskt intresse av landets framtid och att i det bruna området måste frågan om sionism … övervägas”.”
Palestinaområden enligt avtalet
Avtalet upphävdes officiellt av de allierade vid San Remo-konferensen i april 1920, då mandatet för Palestina tilldelades Storbritannien.
Texten till Sykes-Picot-avtalet
Det är följaktligen överenskommet mellan de franska och brittiska regeringarna:
att Frankrike och Storbritannien är beredda att erkänna och skydda en självständig arabstat eller ett förbund av arabstater (a) och (b) som är markerade på den bifogade kartan, under en arabisk hövdings suzeraint. Att i område (a) Frankrike och i område (b) Storbritannien skall ha företräde till företagsrätt och lokala lån. Att i område (a) Frankrike, och i område (b) Storbritannien, ensamma skall tillhandahålla rådgivare eller utländska funktionärer på begäran av arabstaten eller konfederationen av arabstater.
Att i det blå området skall Frankrike, och i det röda området Storbritannien, tillåtas att etablera en sådan direkt eller indirekt administration eller kontroll som de önskar och som de anser det lämpligt att avtala med arabstaten eller konfederationen av arabstater.
I det bruna området ska det upprättas en internationell administration, vars form ska beslutas efter samråd med Ryssland och därefter i samråd med de andra allierade och representanter för shariffen i Mecka.
Genom att Storbritannien ska beviljas (1) hamnarna Haifa och Ackra, (2) garanti för en given vattentillförsel från Tigres och Eufrat i område (a) för område (b). Hans majestäts regering å sin sida förbinder sig att inte vid någon tidpunkt inleda förhandlingar om överlåtelse av Cypern till någon tredje makt utan föregående samtycke från den franska regeringen.
Att Alexandretta skall vara en frihamn när det gäller det brittiska imperiets handel, och att det inte skall förekomma någon diskriminering i fråga om hamnavgifter eller hamnfaciliteter när det gäller brittisk sjöfart och brittiska varor; att det skall råda fri transitering för brittiska varor genom Alexandretta och med järnvägen genom det blå området, eller (b)-området eller område (a); och att det inte skall förekomma någon diskriminering, vare sig direkt eller indirekt, av brittiska varor på någon järnväg eller av brittiska varor eller fartyg i någon hamn som betjänar de nämnda områdena.
Det ska vara en frihamn när det gäller handel med Frankrike, dess dominioner och protektorat, och det ska inte förekomma någon diskriminering i hamnavgifter eller faciliteter när det gäller fransk sjöfart och franska varor. Det skall råda transitfrihet för franska varor genom Haifa och med den brittiska järnvägen genom det bruna området, oavsett om dessa varor är avsedda för eller har sitt ursprung i det blå området, område (a) eller område (b), och det skall inte förekomma någon diskriminering, vare sig direkt eller indirekt, mot franska varor på någon järnväg, eller mot franska varor eller fartyg i någon hamn som betjänar de nämnda områdena.
I område (a) får Bagdadbanan inte förlängas söderut bortom Mosul, och i område (b) norrut bortom Samarra, förrän en järnväg som förbinder Bagdad och Aleppo via Eufratdalen har färdigställts, och då endast med de båda regeringarnas samtycke.
Att Storbritannien har rätt att bygga, administrera och vara ensam ägare till en järnväg som förbinder Haifa med område (b), och ska ha en evig rätt att alltid transportera trupper längs en sådan linje. Båda regeringarna skall vara införstådda med att denna järnväg skall underlätta förbindelsen mellan Bagdad och Haifa på järnväg, och det är vidare underförstått att om de tekniska svårigheter och kostnader som följer av att hålla denna förbindelseledning i det bruna området endast gör projektet ogenomförbart, att den franska regeringen skall vara beredd att överväga att linjen i fråga också kan korsa Polgon Banias Keis Marib Salkhad tell Otsda Mesmie innan den når område (b).
Under en period av tjugo år skall den befintliga turkiska tulltaxan förbli i kraft i hela det blå och röda området samt i områdena (a) och (b), och inga höjningar av tullsatserna eller omvandlingar från värdetullar till specifika tullsatser får göras annat än genom överenskommelse mellan de två makterna.
Det skall inte finnas några inre tullhinder mellan något av de ovan nämnda områdena. De tullar som ska tas ut på varor som är avsedda för det inre ska tas ut i införselhamnen och överlämnas till administrationen i destinationsområdet.
Det skall överenskommas att den franska regeringen inte vid någon tidpunkt kommer att inleda några förhandlingar om överlåtelse av sina rättigheter och att den inte kommer att överlåta sådana rättigheter i det blå området till någon tredje makt, utom den arabiska staten eller konfederationen av arabiska stater, utan föregående samtycke från hans majestäts regering, som å sin sida kommer att ge ett liknande åtagande till den franska regeringen när det gäller det röda området.
De brittiska och franska regeringarna, i egenskap av den arabiska statens beskyddare, skall komma överens om att de inte själva kommer att förvärva och inte kommer att samtycka till att en tredje makt förvärvar territoriella besittningar på den arabiska halvön, och inte heller samtycka till att en tredje makt installerar en flottbas antingen på östkusten, eller på öarna, i Röda havet. Detta skall dock inte hindra en sådan justering av Adengränsen som kan bli nödvändig till följd av den senaste turkiska aggressionen.
Förhandlingarna med araberna om arabstaternas gränser skall fortsätta genom samma kanal som hittills på de två makternas vägnar.
Det är överenskommet att åtgärder för att kontrollera importen av vapen till de arabiska territorierna kommer att övervägas av de två regeringarna.
Jag har vidare äran att meddela att hans majestäts regering, för att göra överenskommelsen fullständig, föreslår den ryska regeringen att utbyta sedlar i analogi med de sedlar som den senare och Ers Excellens regering utbytte den 26 april förra året. Kopior av dessa sedlar kommer att meddelas Ers excellens så snart de är utbytta. Jag vågar också påminna Ers excellens om att ingåendet av detta avtal för praktiska överväganden väcker frågan om Italiens anspråk på en andel i en eventuell delning eller omfördelning av kalkonen i Asien, vilket formuleras i artikel 9 i avtalet av den 26 april 1915 mellan Italien och de allierade.
Hans Majestäts regering anser vidare att den japanska regeringen bör informeras om de arrangemang som nu har ingåtts.
Källor: Encyclopaedia Judaica. © 2008 The Gale Group. Alla rättigheter förbehållna.
The Avalon Project and Middle East Maps
L. Stein, The Balfour Declaration (1961), 237-69, index; E. Kedourie, England and the Middle East (1956), 29-66, 102-41; J. Nevakivi, Britain, France and the Arab Middle East (1969), 35-44, index; C. Sykes, Two Studies in Virtue (1953), index; H.F. Frischwasser-Ra’ana, The Frontiers of a Nation (1955), 5-73; I. Friedman, The Question of Palestine, 1914 – 1918. British-Jewish-Arab Relations (1973, 19922), 97-118; idem, Palestine: A Twice Promised Land? The British, the Arabs and Zionism, 1915 – 1920 (2000), 47-60.