Fallofobi: Vad är det och hur kommer man över det?

Vid 18.00 en onsdagseftermiddag förra året satt Emma på bussen på väg hem från jobbet och försökte desperat kämpa mot en panikattack. Hennes hjärta började slå oregelbundet och hoppa upp i halsen och en boll av illamående spände sig i hennes mage. Hon kände hur hon gled ner i ett tomt handikappsäte medan hennes syn började suddas ut och formades till en tunnel när hon plötsligt kämpade för att hålla sig vid medvetande och få tillräckligt med luft i sina lungor. Emma hade haft panikattacker tidigare, men ingen hade kommit så starkt eller plötsligt. Men det var inte en hög med oöppnade räkningar på hennes soffbord eller oro för jobbet som hade köpt den. Emma fick en panikattack på grund av att den attraktiva unga mannen som satt mittemot henne på tåget hade glänsande gymnastikshorts på sig, och hon kunde se krökningen på hans penis.

Det kanske låter konstigt för dig, men för Emma är det att se en mans penis likt känslan som vissa människor har när de får yrsel, eller den extrema ”slåss-eller-flykt”-responsen som din kropp har när du tror att du blir förföljd hemifrån. Trots att hon utåt sett är en ”normal” 30-årig kvinna som har ett bra (och stressigt) jobb inom HR, har Emma lidit av fallofobi – eller en morbid och irrationell rädsla för penisar – sedan hon var i 20-årsåldern. Hon beskrev för The Debrief hur hennes fallofobi snart blev så akut att den bokstavligen tog över mitt liv och hindrade mig från att göra de mest grundläggande saker som att gå till gymmet, bion eller stranden av rädsla för att jag skulle se en penis. Jag slutade till och med att gå ut på nätet eftersom jag oroade mig för att råka se porr av misstag.

Att bara tänka på en penis var lika skrämmande för mig som att tänka på att bli attackerad av en haj eller brutalt mördad

”När mitt tillstånd var som värst var jag tvungen att ta tjänstledigt från jobbet eftersom det fanns en manlig anställd som bar snäva kostymbyxor i min del av kontoret, och oron för att se hans ”utbuktning” var så stressande att jag grät varje morgon på tunnelbanan. Det räckte med att höra talas om sex eller en penis för att rädslan skulle infinna sig och jag ville desperat springa iväg. Om jag försökte ignorera det var det då paniken började på allvar. En panikattack kan tyckas vara en extrem reaktion, men det är något som jag har kämpat med i flera år. Att bara tänka på en penis var under mycket lång tid lika skrämmande för mig som det kan kännas att tänka på att bli attackerad av en haj eller bli brutalt mördad. Det höll mig vaken på nätterna och invaderade mina drömmar – under lång tid var jag helt och hållet olycklig.”

”Phallofobi och medorthofobi – den överväldigande rädslan för en erigerad penis – är en föga känd men förvånansvärt vanlig fobi som allvarligt kan försämra livskvaliteten för den som drabbas”, förklarar dr Ellen Hunt. Till skillnad från när män eller kvinnor anser sig vara asexuella eller tycker att tanken på en penis är oattraktiv eller ointressant, avser fallofobi och medorthofobi personer som upplever extrem skräck vid tanken, omnämnandet eller åsynen av en penis (antingen upprätt eller slapp), och denna rädsla yttrar sig i mentala och ibland fysiska symtom. Dessa symtom varierar från person till person, men generellt sett upplever de flesta människor allmän ångest, extrem skräck när de ställs inför vissa typer av situationer och en allmän brist på sexuell lust. Det finns olika anledningar till varför dessa typer av fobier kan utvecklas, men en av de vanligaste orsakerna beror på ett trauma – vanligtvis sexuellt – som inträffar under barndomen eller i unga år. Många av de klienter jag har träffat som lider av denna fobi har till exempel blivit sexuellt utnyttjade eller ofredade av en vuxen man som barn.”

Efter tre fem år av samtals- och hypnoterapi har Emma inte bara fått kontroll över sin fobi utan börjar också förstå dess grundorsak. ”Jag tror att rädslan började när jag förlorade min oskuld när jag var 21 år. Jag var smärtsamt blyg och mottaglig för panikattacker under hela tonåren, så jag var ganska sent ute sexuellt, men jag var väldigt förälskad i min pojkvän – som jag hade varit tillsammans med i ett år innan vi bestämde oss för att ha sex – och jag var inte rädd eller orolig för att förlora min oskuld till honom. Jag var faktiskt väldigt exalterad eftersom vi aldrig hade gjort något mer än att kyssas förut.”

Jag visste att jag hade kommit upp i en ny fas när jag kunde se scenen i *Trainspotting* när Ewan McGregor fick ut sin penis utan att rycka till eller fly från rummet

Men när det faktiskt var dags att försöka sig på en sexuell relation med sin pojkvän, insåg Emma snabbt att det inte skulle bli den fantastiska upplevelse som hon hade räknat med. ”Han hade en extremt stor penis, vilket var otroligt smärtsamt och jag blödde mycket – det var blod över hela lakanen och till och med uppför väggarna i mitt sovrum när vi tände ljuset. Under ett antal dagar efteråt hade jag en riktigt skarp, stickande smärta i min vagina och livmoder och min vagina var mycket röd, svullen, kliande och obekväm. När jag började få nässelutslag och kraftig feber bestämde jag mig för att gå till doktorn, som berättade att jag fick en anafylaktisk chock eftersom jag var allergisk mot min pojkväns sperma och sa att jag skulle ta några antihistaminer och använda kondom när vi hade sex igen. Jag blev så traumatiserad av upplevelsen att jag hade svårt att släppa taget och njuta av sex under resten av vårt femåriga förhållande, och trots att jag tvingade mig själv att göra det ibland levde jag i ständig rädsla för att kondomen skulle gå sönder och jag skulle få en ny allergisk reaktion. Min läkare sa till mig att det inte fanns någon anledning att anta att jag skulle få samma reaktion med en annan man, men min sexlust hade helt försvunnit när vårt förhållande tog slut och jag tror att det var då som den akuta rädslan verkligen började.”

Efter panikattacken på bussen bestämde sig Emma för att hon inte kunde låta rädslan styra hennes liv längre, och av rädsla för att hamna på mentalsjukhus beslutade hon att söka hjälp hos sin läkare. Hon ordinerades betablockerare och en kurs i samtalsterapi, men det var inte förrän hon provade hypnoterapi som hon började se en verklig skillnad i sitt liv. ”Jag visste att jag hade vänt ett hörn när jag gick hem till min vän och kunde se scenen i Trainspotting när Ewan Mcgregor hade sin penis ute utan att rycka till eller fly från rummet. Jag har sedan dess återgått till arbetet och är nu i början av ett nytt förhållande och även om vi ännu inte har haft fullständigt penetrerande sex har jag kunnat vara intim med honom och vi njuter av en del tunga petting och oralsex. Jag hoppas att vi med mer hårt arbete från min sida snart kommer att kunna ha ett tillfredsställande sexliv och tack och lov är min pojkvän mycket accepterande, tålmodig och förstående. När jag först berättar för folk om vad jag har gått igenom skrattar många av dem, men efter att ha gått igenom andra sidan kan jag nu fullt ut uppskatta hur olustig fallofobi är.”

Det kan hända även män

När Jacob, en 25-årig juristpraktikant, var nio år gammal blev han sexuellt utnyttjad av sin farbror. Under hela sitt tonårs- och vuxenliv var han så traumatiserad av upplevelsen att han utvecklade en akut rädsla för sex, särskilt för att bli upphetsad eller ejakulera. Han har bokat tid hos sin husläkare och hoppas att han med hjälp av terapi och medicinering ska kunna övervinna sin medorthofobi och få ett normalt sexuellt förhållande.

”Du har ingen aning om hur det känns att vara helt och hållet, överväldigande livrädd för det som de flesta människor betraktar som en ”normal” funktion i din egen kropp. Mitt överväldigande minne av att ha blivit misshandlad av min farbror var att jag såg (vad som då verkade vara) hans skräckinjagande, enorma, vuxna erigerade penis, och varje gång jag själv började få erektion förflyttades jag omedelbart tillbaka till det ögonblicket, och en rädsla som var så överväldigande att jag inte kunde fortsätta med mitt normala vardagsliv tog över mig i allt från 10 minuter till några timmar. Det blev ännu värre om jag ejakulerade, så när jag började få våta drömmar i mitten av tonåren vaknade jag upp helt förvirrad och kunde inte gå till skolan. Jag började dricka kaffe precis innan jag somnade så att jag kunde vara uppe hela natten och förhindra att det hände, vilket innebar att jag var utmattad i skolan och att mina betyg blev sämre. Till slut hoppade jag av skolan. Jag har inte kunnat upprätthålla en normal relation med någon eftersom jag är livrädd för att berätta om min rädsla. Jag har hittat forum på nätet där människor som lider av samma sak har berättat om sin egen behandling, så jag har bokat en tid hos min husläkare och jag ber att det ska göra skillnad – jag vill inte vara livrädd för min egen kropp längre.

Du kanske också är intresserad av:

Är vår besatthet av stora kukar bara kroppshatning med ett annat namn?

Vad tycker din pojkvän egentligen om dina fnaskpruttar?

Hur man går från en stor kuk till en liten kuk

Följ Sophie på Twitter @sophiecullinane

Foto: Molly Cranna

• sex
• Sex O\’Clock
• Sex Ed