For Whom the ’Bell Beaker’ Tolls: Ett av arkeologins mest långvariga mysterier har äntligen lösts
Arkeologer tror att de har löst ett mysterium som har förföljt dem i över hundra år: hur exakt en keramikkultur som kallas ”Bell Beaker” spred sig från Spanien till resten av Europa, Nordafrika och även Storbritannien, med början för omkring 4700 år sedan.
Under möjligen så mycket som 1 000 år spreds ”Bell Beaker”-kärl runt om i Europa och trängde undan många, om inte alla, lokala stilar. Stilen tycks ha fötts i atlantiska Iberien omkring 2750 f.Kr., baserat på koldatering av material som t.ex. kroppar som hittats tillsammans med de utmärkande kärlen.
När de utmärkande kärlen slutligen försvann från människans historia någonstans mellan 2200 och 1800 f.Kr. fanns den i hela Central- och Västeuropa, och nådde även det antika Britannien och nordvästra Afrika.
Frågan har alltid varit hur exakt Beakerkerkeramikstilen spreds. Spriddes kunskapen av migrerande folk, eller var det kulturell spridning – dvs. spreds den på något sätt långsamt av sig själv?
Nu visar en artikel som publicerats i Nature av ett stort antal europeiska forskare och forskare från Harvard, att båda var fallet – om än inte samtidigt. Först spreds idén av sig själv och senare med migrerande folk.
Med andra ord, trots allt morrande hade båda argumenten rätt, bara vid olika tidpunkter.
Denna slutsats nåddes genom att analysera arvsmassan hos 400 européer från för 4 700 år sedan fram till och med bronsåldern, då stilen avstannade.
- Förhistoriska Balkanbor ”förfalskade” guld för 6 500 år sedan
- Neandertalmänniskor använde eld för att finslipa verktyg av lövträ för 170 000 år sedan
- 2 000 år gammal kamelkonst i naturlig storlek hittad i hjärtat av Saudiarabiens öken
Inte mindre än 144 arkeologer och genetiker från Europa och USA.USA deltog i forskningen.
Ut från stäpperna
För cirka 4 500 år sedan flyttade människor från Östeuropas stäpper i stor skala, vilket kraftigt störde de lokala populationerna. Ungefär 70 procent av befolkningen i norra och centrala Europa ersattes av stäppfolk.
Därifrån fortsatte massmigrationen västerut, förklarar Wolfgang Haak, genetiker vid Max Planck Institute for the Science of Human History i Tyskland.
Den datamängd som presenteras i denna artikel omfattade 226 Beaker-associerade kroppar från Iberien, fyra från södra Frankrike, tre vardera från norra Italien och Sicilien, nio från Nederländerna och 37 från Storbritannien – samt 174 andra från äldre befolkningar, varav 118 i Storbritannien, från tiden före och efter Beaker-komplexets epok.
Ingen nära genetisk samhörighet hittades mellan de tidiga adopterna – de människor som begravdes med ”Bell Beaker”-keramik i Iberien för cirka 4 700 år sedan – och folken i Centraleuropa.
Så: om man antar att Beaker-tekniken uppstod i Iberien, vilket är långt ifrån en samstämmig åsikt bland arkeologerna, spreds den uppenbarligen genom kulturell spridning, från en by till nästa.
”DNA från skelett i samband med Beaker-begravningar i Iberien låg inte nära det i centraleuropeiska skelett”, säger Iñigo Olalde, genetiker vid Harvard Medical School i Boston och förste författare, i artikeln.
Ergo, migration av folk med keramiktekniken i handen var inte avgörande för teknikens första spridning.
Men sedan, under de följande århundradena – och påtagligt i spridningen till Storbritannien – verkar migrationen av folk som förde med sig tekniken ha varit avgörande.
Omkring den tid då de unikt formade kärlen nådde de öar som nu är kända som brittiska skulle omkring 90 procent av Storbritanniens arvsmassa vara utbytt, rapporterar forskarna. Lokalbefolkningen ersattes av en massinvandring från de eurasiska stäpperna, som redan hade svept över Central- och Nordeuropa under de föregående århundradena.
Stonehenge, we barely knew ye
Data om Storbritannien är häpnadsväckande. Genetikern Ian Barnes vid naturhistoriska museet i London, som också är medförfattare till studien, förklarar att människor från Beaker-eran var genetiskt mycket olika sina föregångare.
”Minst 90 procent av britternas anor ersattes av en grupp från kontinenten”, konstaterar Barnes. Om man bortser från moderna invandrare ser dagens britter faktiskt ut som sina förfäder från stäpperna när det gäller hud- och ögonpigmentering, säger forskarna.
Beaker-migranterna ersatte just de britter som just hade avslutat byggandet av Stonehenge, påpekar Carles Lalueza-Fox, ännu en av författarna, från institutet för evolutionsbiologi i Barcelona, Spanien. ”Det faktum att Beaker-expansionen ledde till en nästan fullständig omsättning av den befolkning som byggde dessa stora megalitmonument dramatiserar hur störande dessa händelser måste ha varit”, kommenterar hon. Det är sant.
Låt oss notera att ”Bell Beakers” inte bara tillverkade lerkärl som var vagt formade som klockor utan också tenderade att lägga märkesföremål tillsammans med de döda i sina begravningar: stenarmband, koppardolkar, pilspetsar och knappar.
”Debatten om krukor kontra människor har varit en av de viktigaste och mest långvariga frågorna inom arkeologin”, konstaterade Ian Armit, medförfattare och arkeolog vid University of Bradford i Storbritannien. Och nu har den lagts ner.