[Fostrets hjärtfrekvens under förlossning: definitioner och tolkning]
Kontinuerlig övervakning av fostrets hjärtfrekvens används i stor utsträckning under förlossningen även vid lågriskgraviditeter. Konsensus är nödvändigt för att definiera och tolka noggrant de olika FHR-mönstren. Den normala FHR-spårningen omfattar en baslinjefrekvens mellan 110-160 slag per minut (bpm), måttlig variabilitet (6-25 bpm), förekomst av accelerationer och inga decelerationer. Uterusaktiviteten övervakas samtidigt: kontraktionernas frekvens, varaktighet, amplitud och relaxationstid måste också vara normala. Onormal baslinjehjärtfrekvens under 10 minuter eller mer kallas takykardi över 160 bpm (utom för FIGO över 150) och bradykardi under 110 bpm. Variabiliteten är minimal under 6 bpm och obefintlig när den inte är synlig. Decelerationer klassificeras som tidiga, variabla, sena och långvariga. Tidiga och sena decelerationer har en begynnande gradvis minskning av FHR, medan variabla decelerationer däremot har en plötslig början. Tidig retardation sammanfaller tidsmässigt med uteruskontraktion. Variabel retardation har varierande debut, varaktighet och tidpunkt och kan beskrivas som typisk eller icke lugnande. Sen deceleration är förknippad med uteruskontraktion; debut, nadir och återhämtning inträffar efter kontraktionens början, topp och slut. Långvarig deceleration varar mer än två men mindre än 10 minuter, med nästan plötslig debut och utan upprepning. Elektronisk fosterövervakning är en metod för att upptäcka risk för asfyxi hos fostret. Analys och tolkning av FHR-mönster är svåra och har en hög andel falska positiva resultat, vilket ökar antalet operativa förlossningar. De mönster som är prediktiva för allvarlig fetal acidos inkluderar återkommande sena eller varierande eller långvariga decelerationer eller bradykardi, med frånvarande FHR-variabilitet, och plötslig allvarlig bradykardi. De andra FHR-mönstren är inte entydiga och definieras som icke lugnande; obstetriska riskfaktorer måste beaktas och andra metoder (t.ex. pH-provtagning i hårbotten) måste användas för att utvärdera fostrets tillstånd.