Galápagosöarna
Utomatiskt universellt värde
Kort sammanfattning
Galápagosöarna är ett område som ligger i Stilla havet cirka 1 000 km från Ecuadors kust. Denna arkipelag och dess enorma marina reservat är känt som det unika ”levande museet och evolutionens skyltfönster”. Dess geografiska läge vid sammanflödet av tre havsströmmar gör den till ett av de rikaste marina ekosystemen i världen. Den pågående seismiska och vulkaniska aktiviteten återspeglar de processer som bildade öarna. Dessa processer, tillsammans med öarnas extrema isolering, ledde till utvecklingen av ett ovanligt växt- och djurliv – såsom havsleguaner, flyglösa skarvar, jättesköldpaddor, enorma kaktusar, endemiska träd och de många olika underarterna av spottfåglar och finkar – som alla inspirerade Charles Darwins teori om evolutionen genom naturligt urval efter hans besök 1835.
Kriterium vii: Galapagos marina reservat är ett undervattensliv med ett rikt liv som sträcker sig från koraller till hajar, pingviner och marina däggdjur. Ingen annan plats i världen kan erbjuda upplevelsen av att dyka med en sådan mångfald av marina livsformer som är så bekanta med människor att de följer med dykare. Mångfalden av geomorfologiska undervattensformer är ett mervärde för platsen och ger en unik bild som inte kan hittas någon annanstans i världen.
Kriterium viii: Skärgårdens geologi börjar på havsbotten och kommer upp ovanför havsytan där de biologiska processerna fortsätter… Tre stora tektoniska plattor-Nazca, Cocos och Stilla havet- möts vid havets botten, vilket är av stort geologiskt intresse. I jämförelse med de flesta oceaniska skärgårdar är Galapagosöarna mycket unga med de största och yngsta öarna, Isabela och Fernandina, med mindre än en miljon år på nacken, och de äldsta öarna, Española och San Cristóbal, någonstans mellan tre och fem miljoner år. Platsen visar utvecklingen av de yngre vulkaniska områdena i väster och de äldre öarna i öster. De pågående geologiska och geomorfologiska processerna, inklusive nyligen inträffade vulkanutbrott, små seismiska rörelser och erosion, ger viktiga insikter i gåtan om Galapagosöarnas ursprung. Nästan ingen annan plats i världen erbjuder skydd av ett så komplett kontinuum av geologiska och geomorfologiska särdrag.
Kriterium ix: Ursprunget till Galapagosöarnas flora och fauna har varit av stort intresse för människor ända sedan Charles Darwins ”Voyage of the Beagle” publicerades 1839. Öarna utgör ett nästan unikt exempel på hur ekologiska, evolutionära och biogeografiska processer påverkar floran och faunan både på specifika öar och i hela arkipelagen. Darwins finkar, spottfåglar, landsnäckor, jättesköldpaddor och ett antal växt- och insektsgrupper utgör några av de bästa exemplen på adaptiv strålning som fortsätter än idag. På samma sätt har det marina reservatet, som ligger vid sammanflödet av tre stora strömmar i östra Stilla havet och påverkas av klimatfenomen som El Niño, haft stora evolutionära konsekvenser och ger viktiga ledtrådar om arters utveckling under föränderliga förhållanden. Det direkta beroendet av havet för en stor del av öns djurliv (t.ex. sjöfåglar, havsleguaner, sjölejon) är mycket tydligt och utgör en oskiljaktig länk mellan den terrestriska och marina världen.
Kriterium x: Öarna har en relativt hög artdiversitet för så unga oceaniska öar och innehåller emblematiska taxa som jättesköldpaddor och landleguaner, den nordligaste pingvinarten i världen, flyglösa skarvar samt de historiskt viktiga Darwins finkar och Galapagos-spottfåglar. Endemisk flora som jättelika tusensköna träd Scalesia spp. och många andra släkten har också strålat ut på öarna, som en del av en inhemsk flora som omfattar cirka 500 arter av kärlväxter, av vilka cirka 180 är endemiska. Exempel på endemiska och hotade arter är 12 inhemska landlevande däggdjursarter (11 endemiska och 10 hotade eller utdöda) och 36 reptilarter (alla endemiska och de flesta anses vara hotade eller utdöda), inklusive den enda marina leguanen i världen. Även den marina faunan har en ovanligt hög nivå av mångfald och endemism, med 2 909 identifierade marina arter med 18,2 % endemism. Bland de mest kända marina arterna finns hajar, valhajar, rockor och valar. Samspelet mellan marina och landbaserade biotoper (t.ex. sjölejon, marina och landbaserade leguaner och sjöfåglar) är också exceptionellt. Den senaste utforskningen av djuphavssamhällen fortsätter att ge nya tillägg till vetenskapen.
Integritet
Galapagosarkipelagen ligger cirka 1 000 km från Ecuadors fastland och består av 127 öar, holmar och klippor, av vilka 19 är stora och 4 är bebodda. 97 % av den totala uppkomna ytan (7 665 100 ha) förklarades som nationalpark 1959. Mänskliga bosättningar är begränsade till de återstående 3 % i särskilt avgränsade landsbygds- och stadsområden på fyra öar (på en femte ö finns endast en flygplats, en turistbrygga, en bränsledepå och militära anläggningar). Öarna är omgivna av Galapagos marina reservat som inrättades 1986 (70 000 km2) och utvidgades till sin nuvarande yta (133 000 km2) 1998, vilket gör det till ett av världens största marina reservat. Det marina reservatet omfattar skärgårdens inre vatten (50 100 km2) samt alla vatten inom 40 sjömil, mätt från de yttersta kustöarna. Flygplatser på två öar (Baltra och San Cristobal) tar emot trafik från den ecuadorianska kontinenten, medan en annan flygplats på Isabela huvudsakligen är begränsad till trafik mellan öarna. Alla bebodda öar har hamnar för att ta emot varor. De andra obebodda öarna är strikt kontrollerade med noggrant planerade turistresor som begränsar besöksantalet. Omkring 30 000 personer bor på öarna och cirka 170 000 turister besöker öarna varje år.
Skydds- och förvaltningskrav
De största hoten mot Galapagosöarna är införandet av invasiva arter, ökad turism, befolkningstillväxt, olagligt fiske och styrningsfrågor (dvs. vem som tar ansvar för besluten med tanke på det stora antalet intressenter med motstridiga intressen som är inblandade i förvaltningen av öarna). Dessa frågor analyseras och övervakas ständigt för att hantera dem på ett adekvat sätt och förstärka strategierna för att minimera deras inverkan.
År 1986 antogs en lag för att kontrollera fisket och överexploateringen av Galapagos marina resurser. Skyddet stärktes ytterligare genom lagen om en särskild ordning för bevarande och hållbar utveckling i Galapagosprovinsen från 1998 och skrevs in i Republiken Ecuadors konstitution. Genom denna lag utsågs det nuvarande Galapagos marina reservatet till ett skyddat område under ansvar av Galapagos National Park Service. I lagen fastställs bland annat den särskilda rättsliga ram inom vilken många aspekter av öarnas liv ska regleras, däribland planering på provinsnivå, inspektions- och karantänåtgärder, fiskeförvaltning, kontroll och marin övervakning, bosättning och migration av människor till öarna, turism genom ett system för besöksförvaltning, tillstånd och kvoter, jordbruk, avfallshantering och ”total kontroll” av införda arter. Denna förvaltning innebär vissa begränsningar i utövandet av rättigheterna för de människor som bor i detta geografiska område, men ger dem också företrädesrätt att använda naturresurserna på ett hållbart sätt. Inom denna ram har Galapagos National Park Service sedan 1974 och fram till i dag regelbundet utarbetat förvaltningsplaner som har utvecklats på ett deltagande sätt bland de olika sociala och ekonomiska grupperna genom samhällsföreträdare och lokala myndigheter för att ta itu med den föränderliga verkligheten i Galapagos ekosystem. Detta omfattar verktyg för utveckling och bevarandeförvaltning av naturresurser i harmoni med internationella normer. Till exempel har ett system för zonindelning införts för att fastställa områden för hållbar användning och områden som är förbjudna för lokalbefolkningen. Statliga institutioner bidrar till finansieringen av bevarande och förvaltning i skärgården. Annat stöd kommer från den inträdesavgift som turisterna betalar och en liten andel från internationella donationer.