General Gordon’s last stand after the siege of Khartoum
Gakdul, Sunday
Tyvärr kan det nu inte längre råda något tvivel om att general Gordon var en av dem som massakrerades när Khartoum föll i rebellernas händer. Infödda som flytt beskriver att han dödades när han kom ut ur sitt hus för att samla sina trogna trupper, som överraskades. De blev nedskurna till en enda man. I timmar var den bästa delen av staden skådeplatsen för en skoningslös massaker. Inte ens kvinnor och barn skonades. Alla notabla, utom de förrädiska Pashas och deras anhängare, lades till svärd.
Allt detta verkade alltför troligt från första början när Sir Charles Wilson med sina ångbåtar åkte upp till Tuti och såg bortom träden att ön, Khartoums gator och slätterna utanför var överfyllda av dervischer med vajande banderoller och att inga vänskapliga tecken gavs från palatset och att ingen egyptisk fana vajade någonstans.
Hade Gordon hållit det befästa klostret, som vissa påstod, skulle han säkert ha avlossat några skott som en signal till ångbåtarna. Gordons andra båtar och naggars sågs ligga vid stranden på Omdurman-sidan, som var ockuperad av rebeller.
Gordons mest betrodda officer var trogen in i det sista, men det fanns tvivel om troheten hos Abdul Ahmed, den andre befälhavaren, och han rättfärdigade dessa genom att desertera.
Korti, måndag kl 11.30
Sir Charles Wilson och löjtnant Stuart Wortley anlände hit i kväll från Gubat, efter en resa på tre och en halv dag. De kommer med nyheten att hela det sällskap som hade lämnats kvar på ön i Nilen nära Shublakas katarakt har räddats i säkerhet. Omedelbart efter det att löjtnant Stuart Wortley hade fört budskapet till Gubat om det svåra och farliga läge som de befann sig i på grund av ångbåtens haveri, embarkerade lord Charles Beresford i en ångbåt, med en Gardnerkanon och en utvald besättning av sjömän, med några soldater, för att genomföra räddningen av hela sällskapet.
Ön där Sir Charles Wilson och hans sällskap förliste ligger bara en kort bit ovanför en smal passage i floden där fienden hade monterat några kanoner. När Lord C. Beresford passerade här blev han kraftigt beskjuten, och precis när han nästan hade kommit igenom passagen träffade ett rundskott pannan och lämnade motorerna ur funktion. Under hela dagen låg ångaren i Nilen, oförmögen att röra sig och utsatt för fiendens eld, medan pannan reparerades. Under denna tid höll dock besättningen och soldaterna ombord på ångaren en eldgivning mot fiendens batteri med sina gevär och med Gardnerkanonen, som var så välriktad och så effektiv att fienden efter en tid knappt vågade visa sig för ett ögonblick ovanför parapeten utan nöjde sig med att avfyra sina kanoner bakom sitt skydd utan att ta sikte.
Under tiden observerade Sir Charles Wilson skottlossningen och uppfattade att en aktion pågick och bedömde genom att notera ångutgången att ångaren befann sig i ett handikappat tillstånd. Han gick omedelbart över till den flodbank som låg mittemot den som fienden ockuperade och tog med sig sina fyra kanoner, med vilka han marscherade ner för att hjälpa lord Charles Beresford. Med hjälp av sina män och kanoner blev fiendens batteri helt tystat mot kvällen.