Haarlem
Haarlem, kommun i västra Nederländerna. Den ligger längs floden Spaarne, 7 km från Nordsjön, strax väster om Amsterdam. Haarlem nämns redan på 900-talet och hade på 1100-talet blivit en befäst stad och residens för grevarna av Holland. Staden fick stadsprivilegier 1245 och ödelades 1346 och 1351 under inbördeskriget i Holland. År 1492 intogs den av upproriska bönder i norra Holland, och efter att ha återtagits av reguljära trupper berövades den sina privilegier. Under det huvudsakligen protestantiska upproret mot Spanien (1572) utstod staden sju månaders belägring tills svält tvingade den att ge upp till hertigen av Albas son, Fredrik, som utkrävde fruktansvärd hämnd. Efter att ha återerövrats (1577) av Vilhelm av Oranien och införlivats i Förenade Nederländerna gick staden in i en period av välstånd som nådde sin höjdpunkt på 1600-talet, då den var en tillflyktsort för hugenotter och ett konstnärligt centrum. Till Haarlemskolans målarskola hörde Frans Hals, Salomon van Ruysdael, Jacob van Ruisdael, Philips Wouwerman samt Adriaen och Isack van Ostade. Den betydande skulptören Claus Sluter föddes i Haarlem, och Laurens Coster, också han från Haarlem, var en av de första medeltida tryckerierna som använde rörliga typer.
Ludvig14
Haarlem är säte för romersk-katolska (1559) och jansenistiska stift samt för en domstol. Haarlem centrum utgörs av den gamla staden, som har många kanaler och hus med gaveltak. Amsterdamporten, vallgravar och vissa jordvallar finns kvar av den gamla stadens medeltida befästningar. På torget ligger stadshuset (1200-talet, med tillägg från 1600-talet), köttmarknaden eller Vleeshal (1603) och den stora kyrkan (St Bavokerk eller St Bavo’s Cathedral, 1397-1496). Storkyrkan har ett 80 meter högt torn och innehåller anmärkningsvärda korskärmar och stolar, Frans Hals grav och en berömd piporgel som gjordes av Christian Müller 1738. Bland stadens övriga kyrkor finns Béguinages före detta kapell (den äldsta i staden), Bakenesser-kyrkan, som har ett känsligt torn som byggdes 1530, Nya kyrkan (Nieuwe Kerk), som byggdes i holländsk barockstil 1645-49, och den romersk-katolska katedralen (1895-1930). Bland stadens museer finns Frans Hals, med en viktig samling målningar från Haarlemskolan och gruppporträtt av Hals, det romersk-katolska biskopsmuseet och Teyler-museet, som är känt för sina italienska originalteckningar från 1500-talet och holländska 1600-talsteckningar och sin samling målningar från 1800-talet. Stadsbiblioteket (grundat 1596) bevarar gamla manuskript och inkunabler och har en samling av tidig nederländsk litteratur. Det holländska vetenskapssällskapet (1752) och Teyler-stiftelsen (1778) finns i Haarlem.
Stadens tidiga industrier (ullvävning och bryggeri) ersattes på 1600-talet av siden, spetsar och damastvävning som introducerades av hugenotterna. Staden minskade under 1700-talet men utvecklades industriellt i slutet av 1800-talet med tryckning, typografering, skeppsbyggnad, kakao- och chokladförädling samt tillverkning av maskiner, kemikalier och textilier. Sedan andra världskriget har filialer till multinationella företag (mestadels från USA) varit belägna i Haarlem. Trädgårdsodling, och särskilt trädgårdsodling, har varit vanligt förekommande sedan 1600-talet, och staden, som är omgiven av blomsterfält, exporterar lökar.
Haarlem är centrum för ett bostadsområde som omfattar Bloemendaal, Aerdenhout, Bentveld, Heemstede, Overveen, Sant-poort och det planerade samhället Schalkwijk. Den livliga Zandvoort-stranden och nationalparken Kennemerduinen (1950) ligger på den västra sidan (Nordsjön). Befolkning. (2007 est.) kommun, 146 960; tätort, 406 162.