Hur man uppnår bakgrundsoskärpa eller bokeh
Om jag visar dig två olika porträtt, ett med en suddig bakgrund och ett med en skarp bakgrund, kommer du automatiskt att föredra det som har en krämig bokeh. Varför? Därför att det är precis så det är. Nej, bokeh-effekten är mycket smickrande eftersom den isolerar huvudmotivet genom att separera det från bakgrunden.
Om du inte visste det betyder bokeh oskärpa på japanska, och den är rent estetisk.
De flesta porträttfotografer suddar ut sina bakgrunder, och jag gör det verkligen, för när jag tar en bild av någon vill jag att betraktaren ska fokusera på personens ansikte och inte på det som händer bakom.
Porträtt med fin bokeh i bakgrunden.
Jag vill alltid ha en bra bakgrundsoskärpa när jag fotograferar porträtt, det är en av huvudanledningarna till att jag fotograferar på Bländarprioritet och låter kameran göra resten av arbetet. Min minsta slutartid måste vara 1/100:e, så jag ökar min ISO till 400 för att kompensera – detta är för porträtt med naturligt ljus.
Bokeh beror i princip på hur grunt ditt skärpedjup är (observera att ju längre bakgrunden är från motivet, desto jämnare bokeh). Skärpedjupet beror på tre huvudsakliga saker
I den här bilden ser bokeh riktigt bra ut eftersom bakgrunden var riktigt långt från motivet (fågeln).
Abländaren spelar roll!
Desto större bländare du har (mindre bländartal), desto grundare blir ditt skärpedjup (t.ex, f/2,8 är en stor bländaröppning och skapar ett grunt skärpedjup).
Det första jag inte förstod när jag började fotografera är att jag använde den största bländaröppningen på mitt objektiv men att bakgrunden inte blev helt suddig.
På den tiden använde jag 18-55 mm kanon-kitobjektivet med dess maximala bländare på f/3,5. I bruksanvisningen till min kamera stod det att jag bara skulle använda den minsta bländaren på mitt objektiv så skulle jag automatiskt sudda ut bakgrunden. De nämnde dock inte en massa andra faktorer för att få detta resultat, som till exempel hur stor bländare jag skulle ha. Efter timmar av försök att få en bakgrundsoskärpa med min bländare på f/3,5 blev jag väldigt frustrerad eftersom jag inte fick de resultat som jag såg på internet.
Jag förstod senare att bokeh berodde mycket på hur stor min bländare var – jag ville få bokeh för porträtt med en brännvidd på 50 mm. Jag var tvungen att köpa ett objektiv med en större bländare för att få en helt suddig bakgrund, och Canon 50mm f/1.8 var svaret. Det är ett relativt billigt objektiv för att komma igång med porträtt. Du kan hitta andra objektiv med en bländare på f/1,4 eller f/1,2, men ju större bländare desto dyrare objektiv.
Porträtt med en bländare på f/1,8
Med ett vanligt objektiv som 50mm börjar du få fin bokeh från och med f/2,8. Så lektion nummer ett är att köpa ett objektiv med riktigt stor bländare – det är det första sättet att uppnå smickrande bakgrundsoskärpa. Du vet förmodligen redan detta, men det är viktigt att nämna innan du ger de två andra punkterna.
Med en stor bländare är du säker på att få en fin bakgrundsoskärpa. Men det finns andra sätt du kan sudda ut bakgrunden på utan att ha en stor bländare.
Avståndet mellan kamera och motiv styr skärpedjupet
Låt mig visa dig min poäng: Lyft din högra tumme (eller vänster tumme – det spelar egentligen ingen roll) framför ditt högra öga och stirra på den samtidigt som du stänger ditt vänstra öga. Medan du fokuserar på din tumme, lägg märke till att du inte tydligt kan se bakgrunden. Flytta nu tummen längre bort från ögat och behåll tummen i fokus. Du kommer att märka att bakgrunden inte längre är suddig. Detta fungerar med kameran på samma sätt som med ögonen. Ju närmare motivet du kommer, desto suddigare blir bakgrunden.
Vid 40 mm, f/5,6 kan du se att jag inte får någon bokeh i bakgrunden.
Vid 40 mm, f/5,6 kan du se att med samma brännvidd och bländare kan jag få en fin bokeh genom att komma närmare trädet.
Vid f/1,8 får jag en fin bokeh med 50mm-objektivet.
Stort vid f/1,8 med 50mm, om jag kommer närmare blir effekten intensivare.
Jag förstod det här när jag äntligen lyckades få fin bokeh med mitt kitobjektiv (jag hade fortfarande inte min älskade 50mm f/1,8). Jag brukade öva min fotografering och bakgrundsoskärpa på ett träd. Bländaren f/3,5 var inte tillräckligt bra för mig så jag provade olika saker. Den första tillfredsställande bokeh jag fick var när jag fokuserade kameran riktigt nära trädet.
Om du tar dig en sekund och tänker efter kommer du att inse att alla makrofotografiska bilder har ett grunt skärpedjup och därför en jämn bokeh. Detta beror på att makrofotografer kommer riktigt nära sina motiv.
Om du kommer nära ditt motiv suddar du ut bakgrunden.
Här använde jag ett makroobjektiv med zoom (på 300 mm) och kom så nära bladet som möjligt.
Här använde jag en bländare på f/1.8 med 50 mm och kom så nära som möjligt.
Även om du har en bländare på, låt oss säga f/5,6, kommer du att få en suddig bakgrund om du har kameran riktigt nära motivet.
Observera att makrofotografer använder speciella objektiv som gör det möjligt för dem att ta bilder riktigt nära sina motiv. Standardobjektiv har en gräns när det gäller deras fokuseringsavstånd. Om du inte har råd med ett objektiv med stor bländare eller ett makroobjektiv är förlängningsrör en bra lösning för att förlänga ditt fokuseringsavstånd.
Desto kortare avstånd mellan motivet och kameran, desto mindre blir skärpedjupet. Bokeh beror verkligen på det avståndet, för jag kan fotografera en landskapsscen med en bländare på f/1,8 och det blir ingen bakgrundsoskärpa. Det beror på att det är ett enormt avstånd mellan min kamera och motivet jag försöker fotografera.
Objektivets brännvidd förändrar det upplevda skärpedjupet
Om du inte kan komma nära motivet, men ändå vill isolera det med en bakgrundsoskärpa, använd då ett objektiv med lång brännvidd.
Bild tagen med ett långt teleobjektiv.
Det häftiga med objektiv med längre brännvidd är att du kan fotografera porträtt, djurliv, makro och isolera allt du inte kan komma nära. Den andra fördelen är att du inte behöver en stor bländare, en bländare på exempelvis f/6,3 ger dig krämiga bakgrunder.
En längre brännvidd verkar ge dig ett mindre skärpedjup, eftersom motivet är komprimerat och isoleringen mellan motivet och bakgrunden är viktigare.
En kortare brännvidd verkar ge dig ett större skärpedjup. Låt oss gå tillbaka till exemplet med trädet. Om jag sätter min bländare på f/4 på ett 16 mm objektiv framför trädet kommer bakgrunden att framstå som ganska skarp. Medan om jag fokuserar på trädet från samma avstånd, med samma bländare, men med en brännvidd på 50 mm, kommer jag att märka att jag får en bakgrundsoskärpa och ett grunt skärpedjup.
Tagen vid f/5,6 och 70 mm.
Tagen vid f/5,6 och 300mm utan att röra sig.
Slutsats
Så du måste tänka: den bästa bokeh du kan få är att ha ett långt teleobjektiv, fokuserat riktigt nära motivet, med en riktigt stor bländare. Det är ganska mycket!
Det tråkiga är att dessa objektiv är mycket dyra. Men jag har två porträttobjektiv, och tillsammans kostar de mindre än 400 dollar – och jag kan fortfarande ta snygga porträtt med fin bokeh. Så det handlar om att kombinera dessa saker, så bra du kan med de verktyg du har.
Använda ett teleobjektiv och komma riktigt nära.