Inosilkater

Förekomst och distinktion av amfiboler

Tremolit – Förekommer nästan uteslutande i metamorfa bergarter av låg kvalitet, särskilt sådana med hög Ca-koncentration, t.ex. metadolomiter och meta-ultrabasiska bergarter. Tremolit i handprov är vit till färgen och uppvisar ett fibröst utseende och den karakteristiska amfibolklyvningen. I tunnsnitt skiljer den sig från wollastonit och diopsid genom sin amfibolklyvning. I tunnsnitt är den klar utan pleokroism, vilket skiljer den från andra amfiboler. Den uppvisar hög relief, lutande extinktion och är optiskt negativ med en 2V på cirka 85o.

Aktinolit – Förekommer också nästan uteslutande i metamorfa bergarter av låg kvalitet, särskilt i metabasalter och metagabbros där den ofta är associerad med klorit. Den är grön i handprov och uppvisar den karakteristiska amfibolklyvningen och visar vanligen ett långsträckt utseende. I tunnsnitt visar den en karakteristisk blekgul till grön pleokroism, har hög relief och är optiskt negativ med en 2V på 60 till 85o.

Hornblände – är ett vanligt mineral i både magmatiska och metamorfa bergarter. I magmatiska bergarter finns det i andesiter, daciter och rhyoliter samt i gabbros, dioriter och graniter. I metamorfa bergarter är det en vanlig beståndsdel i metabasalter som har metamorfoserat till mellanliggande grader av regional metamorfism (amfiboliter). Det finns också i vissa ultrabasiska bergarter. I handprov är den mörkbrun till svart i färgen och uppvisar den karakteristiska amfibolklyvningen. I tunna snitt visar den hög relief med en karakteristisk grön – brun – gul pleokroism. Optiskt tecken och 2V-vinkel täcker ett brett område och är inte särskilt användbara vid distinktionen av hornblände.

Basaltisk hornblände (även kallad Oxy-hornblände)- är en mörkbrun till rödbrun variant av hornblände som är resultatet av oxidation under kristallisering av basalter, andesiter, daciter och rhyoliter. Den har vanligtvis en mörk reaktionsrand som består av ogenomskinlig oxid och är karakteristiskt pleokroisk i gula till bruna till rödbruna färger.

Anthofyllit – förekommer inte i magmatiska bergarter, men är en beståndsdel i metamorfa bergarter. Det är den enda orthorhombiska amfibolen så den är lätt att karakterisera genom sin parallella extinktion i förhållande till {110} klyvningen.

Cummingtonit – Grunerit – är vanligare i metamorfoserade magmatiska bergarter där medlemmarna i serien förekommer tillsammans med hornblände. Den har även påträffats i kiselhaltiga vulkaniska bergarter. Cummingtonit är optiskt positiv, medan grunerit är optiskt negativ. Medlemmar av denna serie kan särskiljas från orthorhombisk antofyllit genom den monokliniska Cummingtonit-Grunerit-seriens snedställda extinktion, och kan särskiljas från tremolit och aktinolit genom Cummingtonit-Grunerit-seriens högre brytningsindex och högre dubbelbrytningsförmåga.

Glaukofan – Riebeckit – Glaukofan är ett vanligt mineral i metamorfa bergarter med blueschistfacies som är resultatet av metamorfism med låg temperatur och högt tryck längs gamla subduktionszoner. Riebeckit finns i alkaligraniter, syeniter och peralkaliska rhyoliter. Glaukofan skiljer sig lätt från de andra amfibolerna genom sin karakteristiska pleokroism i blå-lavendel. Glaukofan är långsam i längd, medan Riebeckit är snabb i längd.

Arfvedsonit – förekommer oftast i peralkaliska vulkaniska bergarter och alkaliska plutoniska magmatiska bergarter, där den vanligtvis förekommer tillsammans med den natriumhaltiga pyroxenen aegerin. Dess blågröna till gulgröna pleokroism skiljer den från de andra amfibolerna.

Tabellen nedan, som också finns i era laborationsuppgifter, sammanfattar de egenskaper som används för att skilja amfibolerna åt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.