John Marshall Harlan
John Marshall Harlan, (född 20 maj 1899 i Chicago-död 29 december 1971 i Washington, D.C.), domare i USA:s högsta domstol 1955-1971.
Han var sonson till John Marshall Harlan, som satt i högsta domstolen 1877-1911. Den yngre John Marshall tog examen från Princeton University 1920, tog sin magisterexamen från University of Oxford 1923 och tog sin juristexamen från New York Law School 1924 och blev advokat året därpå. Han praktiserade sedan som advokat och innehade flera offentliga poster, tjänstgjorde i arméns flygvapen under andra världskriget och återupptog sin prestigefyllda advokatverksamhet efter kriget. År 1954 utnämndes han av president Dwight D. Eisenhower till domare i U.S. Court of Appeals, och några månader senare utsåg Eisenhower honom till ledamot av Högsta domstolen.
Harlan visade sig vara en samvetsgrann och fast oberoende ledamot av domstolen, som var känd för sina klarsynta och noggrant motiverade yttranden. Han trodde på upprätthållandet av en strikt skiljelinje mellan federal och statlig auktoritet och motsatte sig domstolens tendens under överdomare Earl Warren att lägga sig i vad Harlan ansåg vara frågor som inte låg inom dess strikt konstitutionella ansvarsområde. Denna hållning gav honom rykte om sig att vara konservativ, trots att vissa av hans åsikter var moderata.