Keratotomi
Typer: radiella och transversella keratotomier (t.ex., fototerapeutisk keratektomi ), keratomileusis (inklusive laserassisterad in situ keratomileusis ), epikeratophaki, keratophaki, fotorefraktiv keratektomi (PRK) och termisk stromal koagulering.
I.
Alla komplikationer som tidigare beskrivits under Komplikationer vid hornhinnekirurgi gäller här.
A.
Sena kornealperforation har förekommit efter PRK i samband med topisk diklofenak, och matrixmetalloproteinaserna 9 och 3 kan ha varit inblandade i försenad korneal sårförslutning och korneal smältning.
II.
Särskilda problem
A.
Infektion av incisionsstället (Fig. 5.29)
B.
Perforation vid radiell keratotomi kan leda till epitelnedväxt eller endoftalmit. Radial keratotomi-incisioner försvagar också hornhinnan och kan brista efter obetydliga trauman.
C.
Keratofakier kan uppvisa livskraftigt epitel i gränssnittet mellan mottagare och donatorlenticula, avbrott i det normala kollagenlamellära mönstret i lenticula och avsaknad av keratocyter.
D.
Keratomileusis- och epikeratophakielenticeller kan uppvisa varierande keratocytpopulation, oregelbunden epitelmognad och veck eller brott i Bowmans membran.
E.
Skarring och hornhinnesår eller smältning (särskilt hos patienter som har kollagenkärlssjukdom eller hos vilka diklofenakbehandlingen är långvarig) kan förekomma efter PRK-behandling.
F.
LASIK
Dislokation av LASIK-fliken även 7 år efter operationen kan förekomma som en sen komplikation sekundärt till trauma. Denna komplikation är förknippad med diffus lamellär keratit och epitelinväxt.
a.
I en genomgång av 2 595 LASIK-operationer krävdes en omplacering av lamellen i 1,4 % av fallen.
b.
Epitelinväxt (epiteltillväxt (tillväxt av epitel i gränssnittet mellan lamellen och hornhinnan) kan följa på traumatisk dislokation av LASIK-lamellen.
Intraoperativa epiteldefekter efter LASIK kan vara en allvarlig komplikation som kan resultera i diffus lamellär keratit, minska det slutliga visuella resultatet, fördröja återhämtningen av synskärpan och inducera underkorrigering.
Tearing av LASIK-lappen kan förekomma vid retreatment.
Andra komplikationer är bland annat främre basalmembrandystrofi efter LASIK i samband med visuella besvär och/eller återkommande erosionssymtom, perforering av hornhinnebädden vid laserablation, korneal ektasi även efter okomplicerad LASIK, även i avsaknad av uppenbara preoperativa riskfaktorer (faktorerna är hög myopi, form fruste keratokonus och låg resterande stromalbäddtjocklek. Ektasier kan vara övergående och relaterade till förhöjt intraokulärt tryck hos sådana patienter), Salzmann-liknande nodulära hornhinneförändringar och perifera sterila hornhinneinfiltrat.
I allmänhet är LASIK efter flapkomplikationer vanligen förknippat med ett gott visuellt resultat; det finns dock en högre risk för intraoperativa och postoperativa komplikationer efter det andra ingreppet.
Diabetes av typ I kan öka risken för epitelnedväxten vid LASIK.
Ett förhöjt intraokulärt tryck kan vara en orsak till postoperativ interlamellär keratit efter LASIK.
Epitelinväxt mellan klaffen och underliggande stroma kan förekomma i mellan 1 % och 20 % av LASIK-operationerna.
Pigmenterad hypopyon i samband med Listeria monocytogenes endoftalmit efter LASIK-kirurgi har rapporterats.
G.
Laser subepithelial keratomileusis (LASEK) kan också kompliceras av flapavlossning.
H.
Djup lamellär keratektomi är indicerad vid behandling av patienter med hornhinnans stromala opacitet utan endotelavvikelser.
Postoperativa komplikationer är bl.a. lösa suturer, okulär hypertension, Descemets membranavlossning och hornhinnesmältning.
I.
Keratoprotes
Komplikationer i det bakre segmentet vid keratoprotesimplantation är bland annat membranbildning, näthinneavlossning och glaskroppsopaciteter.
Systemiska riskfaktorer för retroprotesisk membranbildning i förhållande till AlphaCor hornhinneprotesen är ras, högt blodtryck och diabetes mellitus.
Histopatologi av dessa membran avslöjar fibrovaskulär vävnad som liknar ärrad hornhinnevävnad.
a.
Korneal smältning kan förekomma efter implantation av en keratoprotes och är förknippad med förekomsten av immunrelaterad korneal ytsjukdom.
En studie av 74 KPro Boston typ I keratoproteser som följdes i genomsnitt 82,8 månader visade att 25,7 % var tvungna att avlägsnas. I likhet med andra proteser var den vanligaste postoperativa komplikationen retroprotesmembranbildning i 51,7 % av ögonen. De vanligaste ytterligare komplikationerna var persisterande epiteldefekt hos 43,1 %, steril korneal stromal nekros hos 25,9 %, förhöjt intraokulärt tryck >25 mmHg hos 24,1 %, cystoidt makulaödem hos 20,7 %, korneala infiltrat hos 13,8 %, näthinneavlossning hos 15,5 % och steril vitreit hos 12,1 %. Det fanns inga fall av endoftalmit.