Kurdisk historia
Kurdisk historia är djupt sammanflätad med de moderna kurdiska regionernas geografi och politik.
Historiska etniska grupper i Kurdistan
De sammanhängande kurdiska regionerna i Iran, Irak, Turkiet och Syrien ligger i den nordligaste delen av Mellanöstern. Under årtusendena har många etniska grupper migrerat, bosatt sig eller bott i området, däribland turkar, perser, araber, kurder, armenier, assyrier, tjetjener, azerier och andra.
Från början av den nedskrivna historien fram till i dag har alla dessa etniska grupper politiskt och våldsamt strävat både offensivt och defensivt efter ett säkert hemland. Som en av Mellanösterns korsningar har Kurdistan varit hemvist för både etniska slagfält och fredlig etnisk samexistens.
Erövrare i den kurdiska regionen
Den kurdiska regionen har sett en lång lista av inkräktare och erövrare: Forntida perser från öster, Alexander den store från väster, muslimska araber på 700-talet från söder, seldjukiska turkar på 1000-talet från öster, mongoler på 1200-talet från öster, medeltida perser från öster och ottomanska turkar från norr på 1500-talet och nu senast USA i sin invasion av Irak 2003.
”No Friends But The Mountains”
Tursamt nog för kurderna har de kunnat dra sig tillbaka till bergen för att få en fristad. Detta skydd är det som räddat kurderna från förintelse och gjort det möjligt för dem att överleva som en distinkt etnisk grupp. Deras traditionella nomadiska livsstil och det ogästvänliga hemlandet i bergen utgör ett naturligt sätt att undkomma marodörer som skulle utsätta ursprungsbefolkningen för våldtäkt, mord och folkmord.
Då kurderna har förblivit en separat etnisk grupp har de alltid strävat efter autonomi och självständighet. Dessa strävanden har resulterat i nästan kontinuerliga konflikter och en historia av förtryck, motståndskraft och återuppfinning inför existentiella hot från turkarna, araberna och iranierna och deras föregångare.
Islamisk erövring av den kurdiska regionen
Kurderna uppfann sig själva på nytt som muslimer efter den arabiska invasionen och erövringen, som sunnimuslimer efter de ottomanska turkarnas erövring, som shiitiska muslimer efter den persiska erövringen, som kurdiska nationalister efter första världskriget och det ottomanska rikets upplösning, som politiska revolutionärer (Kurdiska arbetarpartiet – PKK) i Turkiet och Irak (Kurdistans demokratiska parti – KDP) på 1970-talet, som frihetskämpar (Peshmerga) på 1990-talet och som en enhetlig sekulär, demokratisk regionalregering i Kurdistan (KRG) som ger sina medborgare alla grundläggande medborgerliga rättigheter, inklusive lika rättigheter för kvinnor, alla etniska grupper och religioner.
Kurdisk historia under 1900-talet
Med början av 1900-talet fick nationalistiska rörelser fäste i Mellanöstern. Turkar, araber, perser, kurder, armenier och azerier förespråkade och kämpade alla för nationella hemländer efter att ha varit underkuvade av det ottomanska riket i hundratals år.
Under första världskriget bildade britterna och fransmännen ett hemligt avtal som kallades Sykes-Picot-avtalet, som slöts i maj 1916. Avtalet bestod av planer på att dela upp Främre Orienten och Mellanöstern i nationalstater och kontrollsfärer för att stödja deras egna koloniala intressen. De tidigare provinserna Syrien och Mesopotamien under Osmanska riket skulle delas upp i fem nationalstater: Libanon och Syrien skulle stå under fransk kontroll och Palestina, Jordanien och Irak inklusive Mosulprovinsen skulle stå under brittisk kontroll.
I slutet av kriget utarbetades Sevresfördraget för att hantera upplösningen och delningen av Osmanska riket. Fördraget stärkte kurdiska nationalisters strävanden genom att föreskriva en folkomröstning för att avgöra frågan om Kurdistans hemland.
Sèvresfördraget förkastades av den nya turkiska republiken och ett nytt fördrag (Lausannefördraget) förhandlades fram och undertecknades 1923. Lausannefördraget upphävde Sevresfördraget och gav den nya turkiska republiken kontroll över hela den anatoliska halvön, inklusive Kurdistans hemland i Turkiet. Det nya fördraget innehöll ingen bestämmelse om en folkomröstning om kurdisk självständighet eller autonomi. Kurdistans förhoppningar om en autonom region och en oberoende stat krossades.
Från slutet av första världskriget till Gulfkriget 1990 utkämpade kurderna i Turkiet, Iran, Irak och Syrien separata gerillakampanjer för att uppnå autonomi. Alla kampanjerna slogs ner med våld och det kurdiska folket utsattes för större förtryck varje gång.
Kurdistan efter Gulfkriget
Efter Gulfkriget 1990-1991 och amerikanernas tillämpning av en flygförbudszon i den irakiska regionen Kurdistan fick de irakiska kurderna självstyre. Försörjningsvägarna blockerades dock av irakierna och kurderna drabbades av stora svårigheter.
1992 höll en allians av politiska partier, Irakiska kurdistanfronten, parlaments- och presidentval. Som ett resultat av detta inrättade den irakiska kurdiska fronten Kurdistans regionala regering (KRG), en ny autonom regering i Kurdistan i Irak.
Kurdistans regionala regering är en sekulär regering som är utformad enligt modellen för en modern oberoende nationalstat i en federation med resten av Irak. De har sitt eget parlament, sin egen militär (Peshmerga), sina egna gränser och sin egen utrikespolitik.
1994 kollapsade en överenskommelse om maktdelning mellan Kurdistans patriotiska union (PUK) och Kurdistans demokratiska parti (KDP). Detta förfall ledde till inbördeskrig och två separata administrationer. Den första organisationen bildades i Erbil och den andra i Suleimaniah. Inbördeskriget pågick i fyra år fram till 1998 då PUK och KDP undertecknade Washingtonavtalet, vilket avslutade kriget.
Under 2003 invaderade amerikanerna Irak och Peshmerga (de militära styrkorna i irakiska Kurdistan) anslöt sig till kampen för att störta Saddam Hussein. Efter att Hussein fördrivits godkände irakierna i en nationell folkomröstning en ny konstitution. I den nya konstitutionen erkändes Kurdistans regionala regering och Kurdistans parlament.
Under 2006 arrangerade PUK och KDP en förening av förvaltningarna under premiärminister Nechirvan Barzani.
Det som har visat sig vara nyckeln till att upprätta Kurdistans självständighet, men som har saknats i Kurdistans strävan efter självstyre, är stödet från en stormakt. Andra minoritetsnationalstater som har etablerat sin egen nationalstat i regionen har gjort det med stöd av en stormakt: Armenien, Georgien och Azerbajdzjan hade Sovjetunionen, Israel hade Storbritannien och USA.
Kurdistan i dag
Iraks och Syriens islamiska stat (ISIS), det senaste existentiella hotet, kontrollerar nu ett stort landområde som sträcker sig över gränserna mellan Irak och Syrien. ISIS attackerar kurdiska städer i både Syrien och Irak. Peshmerga försvarar och försöker återta städer som tidigare var under kurdernas kontroll. Peshmerga, där även kvinnor ingår, har visat sig vara en effektiv stridsstyrka, men har få resurser mot vad som verkar vara en välfinansierad och växande ISIS-armé.
Amerika stöder irakiskt kurdiskt självstyre och ger kontinuerligt direkt militärt stöd genom att utbilda och utrusta Peshmerga samt genom att tillhandahålla flyganfall för att förstöra ISIS.
Kurdistan är ett landfast land som är beroende av sina grannländer för att få tillgång till marknader för både förnödenheter och för att kunna exportera olja, som är Kurdistans viktigaste ekonomiska resurs. Med tanke på regionens historia och Kurdistans geografiska betydelse som en av Mellanösterns knutpunkter är potentialen för fortsatta konflikter extremt hög. Om Kurdistan hoppas kunna överleva som en oberoende nationalstat måste landet visa sig vara starkt nog att försvara sig mot de oundvikliga existentiella hot som kommer att dyka upp och etablera fredliga relationer med sina grannar trots en historia av konflikter, misstro och missnöje.
Vet du mer om kurdisk historia? Ge dina förslag nedan!