Labbtester och artrit
Om labbtester och artrit
Mål för labbtester
Labbtester används ofta för att utvärdera patienter med artrit. Dessa kan hjälpa till att avgöra om patienten har artrit eller inte, och i så fall vilken typ, hur väl han eller hon svarar på behandlingen och att se till att inga allvarliga biverkningar uppstår.
Även aspirin, som ofta är det första läkemedlet som används för att behandla många typer av artrit och som kan köpas på apoteket i hörnet, kan ge allvarliga biverkningar. Vissa av dessa biverkningar är mer uppenbara än andra. De mer uppenbara biverkningarna av aspirin och andra NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) kan vara öronljud, lätta blåmärken eller blödningar, illamående eller kräkningar. Andra biverkningar som njur- eller leverskador är kanske inte lika uppenbara.
Effektivitet av laboratorietester
Det är viktigt att inse att inget av testerna är perfekt och att inget av dem ensamt kan bevisa att en viss typ av artrit förekommer eller inte förekommer.
Blodprover
Om blodprover
En patient med artrit kommer förmodligen att få fler blodprover än någon annan typ av prov eftersom blod är den kroppsvävnad som det är lättast och säkrast att ta prover från och som innehåller spår av material från alla andra delar av kroppen. De vanligaste blodproven omfattar följande.
Hematokrit (HCT) och hemoglobin (Hgb) räknas
Dessa mäter antalet röda blodkroppar och deras kvalitet. Om du har kronisk inflammation är antalet röda blodkroppar vanligtvis lågt (inflammation är en kroppsprocess som kan resultera i smärta svullnad värme eller rodnad). Lågt antal hematokrit och hemoglobin kan vara tecken på att din medicinering orsakar en förlust av blod från din mage och passerar genom din tarm. Låga värden kan också tyda på en minskad produktion av röda blodkroppar.
Vita blodkroppar (WBC)
WBC-test mäter antalet vita blodkroppar som finns. När du har en infektion tillverkar kroppen fler vita blodkroppar. Vissa mediciner kan minska antalet vita blodkroppar vilket kan öka dina chanser att få en infektion.
Plättarantal
Detta test mäter antalet ”klibbiga” celler eller blodplättar som hjälper blodet att koagulera (aspirin och vissa andra mediciner gör blodplättarna mindre ”klibbiga”). Om antalet blodplättar är lågt kan du få för stora blödningar. Vissa kraftfulla artritmediciner sänker i sällsynta fall antalet blodplättar.
Erythrocytsedimentationshastighet (ESR)
Detta test, som också kallas ”sedimentationshastighet”, avgör om du har inflammation. Sedimentationshastigheten kan mäta hur mycket inflammation som finns. Testet mäter hur snabbt röda blodkroppar klamrar sig fast vid varandra, faller ner och lägger sig mot botten av ett glasrör under en timmes tid, som sediment. Ju högre sed rate, desto större är mängden inflammation. När inflammationen reagerar på medicineringen sjunker sed-frekvensen vanligtvis. Detta är ett exempel på ett test som din läkare kan beställa flera gånger. Ett annat test som används för att mäta detta är testet för C-reaktivt protein (CRP).
Salicylatnivå
Detta mäter mängden salicylat i blodet för att ta reda på om tillräckligt mycket absorberas för att minska inflammationen (salicylat är huvudingrediensen i aspirin och vissa andra NSAID). Detta är ett användbart test för personer som tar stora doser av dessa läkemedel under lång tid. Höga salicylatnivåer kan vara skadliga med eller utan sådana symtom som öronljud, illamående, kräkningar eller till och med feber.
Muskelenzymtester (CPK aldolas)
Dessa tester mäter mängden muskelskador (vid vissa reumatiska sjukdomar släpper skadade muskler ut vissa enzymer i blodet). Dessa tester kan också visa hur effektiv medicinering har varit när det gäller att minska den inflammation som orsakar muskelskador.
Leverenzymtester (SGOT SGPT bilirubin alkalin
Dessa tester mäter omfattningen av leverskador. Vissa läkemedel som används vid behandling av artrit kan skada levern. Aspirin, till exempel, har i sällsynta fall varit känt för att skada levern, särskilt hos barn eller hos personer som tidigare har haft leverskador. Andra NSAID-läkemedel kan orsaka leverinflammation (hepatit). Metotrexat kan orsaka leverskador, särskilt hos personer som dricker alkohol.
Kreatinintest
Dessa mäter njurfunktionen. Kreatinin är en normal avfallsprodukt från musklerna. En hög nivå av det betyder att njurarna inte fungerar tillräckligt bra för att avlägsna avfallsprodukter från kroppen.
Vad är urinsyratest?
Dessa test mäter mängden urinsyra i blodet. Personer med gikt har vanligtvis höga nivåer av urinsyra som bildar kristaller som sedan deponeras i lederna och andra vävnader. Det är dock inte alla med höga urinsyrenivåer som har gikt.
Immunologiska blodtester
Immunsystemet
För att hjälpa dig att förstå varför immunologiska blodtester utförs följer här en förklaring av immunsystemet.
Immunsystemet är kroppens naturliga försvar mot främmande inkräktare, till exempel bakterier eller virus. Ibland bryter immunförsvaret samman och förlorar förmågan att skilja mellan de egna kroppscellerna och främmande inkräktare. Vid autoimmuna sjukdomar bekämpar immunförsvaret sina egna kroppsceller som om de vore inkräktare. När en inkräktare, t.ex. ett virus, kommer in i kroppen skapar viruset något som kallas antigen. Kroppens immunsystem bekämpar antigenet genom att skapa en antikropp. När immunförsvaret bekämpar sina egna kroppsceller skapar det autoantikroppar som angriper själva kroppen. Antinukleära antikroppar är autoantikroppar som reagerar mot kärnorna (kärnorna) i kroppens egna celler när dessa celldelar misstas för främmande inkräktare.
Autoimmuna sjukdomar
Flera typer av reumatiska sjukdomar är kända som autoimmuna sjukdomar. Dessa sjukdomar kan spåras till en defekt i kroppens immunsystem. Beroende på defekten kan inflammation uppstå i leder muskler inre organ hud blodkärl ögon eller slemhinnor. Om din läkare misstänker att du kan ha en autoimmun sjukdom beställs vanligtvis immunologiska tester. Sådana tester inkluderar reumatoidfaktor antinukleära antikroppar komplement och vävnadstypning av humant leukocytantigen (HLA).
Rheumatoidfaktor (RF Latex)
Detta mäter om en viss mängd onormal antikropp som kallas reumatoidfaktor finns i blodet. Majoriteten av personer med reumatoid artrit (en vanlig sjukdom med inflammerade leder som kan orsaka problem med ledens anpassning och förlust av funktion) har en stor mängd reumatoidfaktor i blodet. Upp till 20 procent av vuxna med reumatoid artrit kan dock aldrig ha någon reumatoid faktor i blodet. Däremot är cirka 85 procent av barn med juvenil reumatoid artrit (ERA) negativa för reumatoid faktor (ERA är en grupp sjukdomar som liknar reumatoid artrit och som börjar i barndomen). Det är viktigt att notera att om man har en positiv reumatoidfaktor underlättar det diagnosen men testet i sig är inte avgörande.
Metoder
Latexagglutinationstest används fortfarande i stor utsträckning även om det håller på att ersättas av andra metoder, bland annat ELISA och nefelometri, som kan göras maskinellt i stället för för för hand för att förhoppningsvis förbättra standardiseringen och reproducerbarheten. Nefelometri använder laserljusspridning för att mäta bildandet av immunkomplex i detta fall reumatoidfaktor och humant IgG.
Normalintervall
Latextestet rapporteras i en titer där de flesta laboratorier betraktar > 1:40 som positivt. Nefelometritestet rapporteras vanligen i internationella enheter och normalområdet är beroende av det specifika laboratoriet vanligen < 20 IU.
Nytta
Rheumatoidfaktor är varken känslig eller specifik nog för att utesluta reumatoid artrit. Reumatoidfaktorn finns hos 70-80 procent av de patienter som har reumatoid artrit. Detta innebär att 20-30 % av patienterna med RA är seronegativa för reumatoidfaktor. Den är mest användbar som en prognostisk indikator hos patienter med RA. Personer med RA som är positiva till reumatoidfaktor har vanligtvis en mer aggressiv sjukdom. Det är också användbart för att bekräfta ens kliniska intryck att en polyartrit som ser ut som RA är ännu mer sannolikt RA. Den följs också hos patienter med Sjögrens sjukdom för att förutsäga utvecklingen av lymfom. Produktionen av reumatoidfaktor kan vara ett sätt för immunförsvaret att förstora immunkomplex för att göra det lättare för mjälten och andra immunorgan att avlägsna dem.
Antinukleära antikroppstester (ANA)
Dessa påvisar en grupp autoantikroppar som finns hos de flesta personer med lupus och sklerodermi och hos ett fåtal personer med reumatoid artrit. Dessa autoantikroppar reagerar med antigener i cellkärnor. Antikropparna tyder på att en autoimmun sjukdom kan föreligga även om många personer testar positivt och har få tecken på allvarlig sjukdom. Specifika antinukleära antikroppstester är till hjälp vid diagnos av vissa reumatiska sjukdomar som innebär avvikelser i immunsystemet. Namnen på följande tester är förkortningar av mer komplicerat klingande tester. De sjukdomar för vilka de används är bland annat:
- systemisk lupus erythematosus (sjukdom med flera system som kan involvera hud, leder, njurar etc.); anti-dsDNA anti-Sm anti-Ro/SS-A och antihistontest hjälper till att bekräfta diagnosen.
- sklerodermi (en markant förtjockning av huden); anti-Scl-70-testet hjälper till att bekräfta diagnosen.
- polymyosit (muskelinflammation som resulterar i muskelsvaghet ibland med ledinflammation); anti-Jo-l och anti-PM-l-test kan hjälpa till att bekräfta diagnosen.
- Sjögrens syndrom (sjukdom som kännetecknas av torra ögon och torr mun); anti-Ro/SS-A- och anti-La/SS-B-test kan hjälpa till att bekräfta diagnosen.
- blandad bindvävssjukdom (ett syndrom med en rad olika symtom, bland annat ledinflammation och svullna fingrar); anti-Ul RNP-testet hjälper till att bekräfta diagnosen.
Komplementtester
Dessa tester mäter mängden komplementproteiner som cirkulerar i blodet. Komplementtest innebär att antikroppar reagerar med antigener. Dessa tester är vanligtvis reserverade för att diagnostisera eller övervaka personer med aktiv lupus. Dessa personer med lupus har ofta lägre mängder komplement än normalt, särskilt om njurarna är påverkade.
Human leukocyt antigen (HLA) vävnadstypningstester
Dessa tester påvisar förekomsten av vissa ”genetiska markörer” eller egenskaper i blodet. B-27 är till exempel en genetisk markör som nästan alltid förekommer hos personer med ankyloserande spondylit (en sjukdom som innebär inflammation i ryggraden och sakroiliakaleden). Detta test är också positivt hos fem till 10 procent av den friska befolkningen.
Urintester
Om urintester
Flera olika tester kan göras på ett urinprov för att bestämma dess innehåll.
Testerna visar om urinen innehåller röda blodkroppar, proteiner eller en mängd andra onormala ämnen. Upptäckten av dessa ämnen kan tyda på njurskador vid vissa reumatiska sjukdomar som t.ex. lupus. Vissa mediciner som guld och penicillamin kan leda till att protein förloras via urinen.
24-timmars urintest
Detta test utvärderar all urin som samlats in under en 24-timmarsperiod. Ibland mäts det kreatinin som passerat i ett 24-timmars urinprov för att ge en tydligare bild av njurfunktionen än kreatininblodtestet. Urinsyrakalcium- och proteintest måste ibland också göras på ett 24-timmarsprov (Obs: Det är mycket viktigt att samla in varje droppe – en fullständig insamling behövs).
Tester av ledvätska
Genomgångsaspiration
Insättning av en nål i en led och aspirering eller avlägsnande av synovialvätska från den kan ge läkaren värdefull information (synovialvätska är den glidande vätska som fyller en led och som ger en smidigare rörelse).
Oftast görs detta förfarande på läkarens kontor. Det orsakar i allmänhet inte mer smärta än blodprovstagning. En undersökning av vätskan kan avslöja vad som orsakar inflammationen, t.ex. urinsyrakristaller, ett säkert tecken på gikt, eller bakterier, ett tecken på infektion. Om kristaller hittas kan lämplig medicinering förskrivas. Om en infektion hittas kan de specifika bakterier som orsakar den identifieras och det mest effektiva antibiotikumet kan förskrivas.
Smärtlindring
Joint aspiration kan ibland lindra smärtan i en kraftigt svullen led. Vanligtvis injiceras en kortikosteroid genom nålen (om ingen infektion föreligger) för att minska inflammationen under en längre tidsperiod – upp till tre månader i många fall och i månader eller år i några få fall. Kortikosteroider är en grupp läkemedel som är besläktade med hydrokortison ett naturligt hormon som produceras i kroppen. De är INTE samma sak som de steroider som vissa idrottsmän tar. Kortikosteroider är mycket användbara för att minska inflammation.
Biopsier
Om biopsier
För att hjälpa till att bekräfta en diagnos eller kontrollera statusen för sjukdomsaktivitet kan din läkare beordra en biopsi (eller avlägsnande av en liten vävnadsbit) som ska undersökas i ett mikroskop. Tre av de vanligaste biopsierna är hud-, muskel- och njurbiopsier.
Hudbiopsier
Dessa görs vanligen för att underlätta diagnosen av lupusvaskulit (inflammation av blodkärl), psoriasisartrit (inflammation av leder och fjällande inflammerad hud) eller andra former av artrit som involverar huden. Efter användning av lokalbedövning avlägsnas en liten bit hud.
Muskelbiopsier
Dessa liknar hudbiopsier förutom att kirurgen måste gå djupare in i vävnaden. Muskelbiopsier används för att leta efter tecken på skador på muskelfibrerna. Denna information kan hjälpa till att bekräfta diagnosen polymyosit eller vaskulit.
Njurbiopsier
Dessa görs vanligtvis för att kontrollera om det finns tecken på skador från en sjukdom, till exempel lupus. De görs vanligen genom att man för en nål genom ryggen och tar ut en bit vävnad för undersökning.
Andra biopsier
Andra biopsier görs mer sällan. Dessa inkluderar synovial-, lung-, spottkörtel- och blodkärlsbiopsier. Leverbiopsier görs ibland för att kontrollera om det finns tecken på skador hos personer som får metotrexat för reumatoid artrit.
Röntgenbilder
Röntgenbilder för artritpatienter
Röntgenbilder gör det möjligt för din läkare att övervaka eventuella benskador.
Det kan ta flera år innan benskador syns på röntgenbilder, så avvikelser syns inte alltid på de första röntgenbilderna. Ankyloserande spondylit är ett undantag där skador kan vara uppenbara tidigt. Röntgenbilder av sakroiliakaleden kan bekräfta diagnosen ankyloserande spondylit. Personer med reumatoid artrit får ofta sina ben röntgade eftersom de små benen visar sjukdomsutvecklingen bättre i detalj. Andra leder som höfter, knän, armbågar och fötter röntgas när läkaren vill övervaka sjukdomsaktiviteten.
Slutsats
Unödiga tester
Blodprover, urinprover, ledvätska, tester, biopsier och röntgen är användbara verktyg som din läkare förlitar sig på för att hjälpa till att diagnostisera och behandla din artrit. Dessa är ingalunda alla tester som din läkare kan beställa, men de är några av de vanligaste.
Tänk på att läkare ibland kan beställa för många tester. Tester bör endast göras när din läkare behöver resultaten för att vägleda diagnosen eller behandlingen. Onödiga tester kan leda till fel i diagnos och behandling. Fråga gärna din läkare om tester som kan vara användbara i ditt fall. Inse dock att fler tester inte alltid är bättre eller ens lika bra som färre. Din läkares råd bör styra dessa beslut.
Det är alltid viktigt att kommunicera ärligt med din läkare. Om du inte förstår varför ett visst test behövs fråga. Din läkare eller sjuksköterska förklarar sannolikt gärna varför det har beställts.
Credits
En del av detta material kan också finnas i en broschyr från Arthritis Foundation.