Människor
Biografi
Ludwig van Beethoven personifierar idén om det kreativa geniet i den allmänna fantasin, och han bryter mot konventioner och fysiska begränsningar för att utmana gränserna för form och uttryck i sin konst. Han är erkänd som en av de största och mest inflytelserika kompositörerna inom den västerländska klassiska traditionen och trotsade den begynnande dövheten från 28 års ålder för att skapa en produktion som omfattar 722 verk, däribland nio symfonier, 35 pianosonater och 16 stråkkvartetter.
Första livet och studier
Beethoven föddes i Bonn i december 1770 som son till Johann van Beethoven, en flamländsk-tysk lärare och sångare anställd i tjänst hos kurfursten av Köln, vars hov var beläget i Bonn. Hans musikaliska talang erkändes och odlades redan i tidig ålder. Från nio eller tio års ålder tog han lektioner av hovorganisten och kompositören Christian Gottlob Neefe, som konstaterade att Beethoven ”säkert skulle bli en andra Wolfgang Amadeus Mozart om han fortsatte som han har börjat”. Beethoven blev därefter biträdande organist och violist i hovorkestern, och hans första publikation – en uppsättning av tre sonater för klaviatur – utkom 1783. År 1787 fick han tillstånd att besöka Wien, uppenbarligen för att studera med Mozart, men besöket avbröts när hans mor blev sjuk. Han återvände fem år senare för att ta lektioner hos Joseph Haydn, men bestämde sig denna gång för att göra den habsburgska huvudstaden till sitt hem och var bosatt där resten av sitt liv.
Beethoven och pianot
Beethovens tidiga berömmelse härrörde från hans virtuositet som pianist, som han demonstrerade i offentliga och privata konserter. Hans två första publicerade opus i Wien bestod av pianotrios respektive solosonater för piano, den senare tillägnad Haydn. En serie på fem pianokonserter följde mellan 1795 och 1810, varav Beethoven själv uruppförde de fyra första. Han framförde också verk av andra kompositörer, till exempel Mozarts pianokonsert nr. 20 i d-moll (K. 466), och var berömd för sina improvisationer. Undervisning i piano utgjorde också en viktig del av hans verksamhet i början av sin karriär och kompletterade hans inkomster. Bland kända aristokratiska elever fanns ärkehertig Rudolf av Österrike (1788-1831) och grevinnan Giulietta Guicciardi (1784-1856), till vilken Beethoven tillägnade den s.k. ”Moonlight”-pianosonaten, op. 27 nr 2.
På grund av sin tilltagande dövhet tvingades Beethoven sluta spela piano offentligt 1814, men instrumentet förblev centralt i hans kreativa liv. När Beethoven beskrev sin kompositionsmetod i ett brev till ärkehertig Rudolf 1823 skrev han hur viktigt det var att placera ett litet bord bredvid pianot, så att man lärde sig att ”omedelbart sätta fast de mest avlägsna idéerna”. År 1818 tog han emot ett nytt Broadwood fortepiano från London, som erbjöd en större räckvidd än de wienerinstrument som Beethoven hade varit van vid. I sina sena pianosonater (op. 106, 109, 110 och 111) utnyttjade Beethoven sådana tekniska utvecklingar för att tänja på tidigare accepterade gränser för dynamik, uttryck, rytm och teknik.
Beethovens kreativitet
Beethovens överlevande skisser är ett av de mest slående och kraftfulla exemplen på alla kreativa konstnärers kamp med det tomma bladet. Manuskripten är ökända för sin kaotiska handstil, som ofta är fullproppad med strykningar, ändringar och klotter, och ger en kraftfull visuell representation av hans kreativitet och ger näring åt den populära uppfattningen om kompositörens irriterande temperament.
En skiss till en symfonisk sats i c-moll från åren i Bonn visar att Beethoven redan i tidig ålder sysslade med den symfoniska formen (Add. MS 29801, folio 70v). Hans nio fullbordade symfonier utgör ryggraden i hans kompositionsproduktion, som sträcker sig från 1800 till 1824, och var och en av dem har en särpräglad karaktär och är nyskapande på olika sätt.
Under 1809 kom en koalition bestående av tre av Beethovens mecenater under ledning av ärkehertig Rudolf överens om att betala kompositören en lön på 4 000 floriner per år, under förutsättning att han stannade kvar i Wien och inte antog en inbjudan att bli kapellmästare i Kassel. Avsikten var att lindra Beethovens ekonomiska bekymmer och ge honom större självständighet som kompositör. I gengäld dedicerade Beethoven 14 verk till Rudolf, däribland pianosonaten op. 81a (Les Adieux), ärkehertigens pianotrio op. 97 (1811) och Missa Solemnis op. 123 (1819-23).
Kammermusiken utgjorde ett annat bestående inslag i Beethovens produktion, särskilt de 16 stråkkvartetter som komponerades mellan 1800 och 1826, varav de fyra sista utforskade nya klangvärldar som uppstod i ett enormt sista utbrott av kreativitet 1825 och 1826.
Beethovens musik omfattar många andra genrer, bland annat sånger, kanoner, kantater, variationer, bagateller, ouvertyrer, danser, operor, scenmusik och marscher, vilket speglar mångfalden av hans intressen och möjligheter som kompositör.
Revolutionär kontext
Mer än någon annan kompositör har Beethovens musik kommit att identifieras med transcendentala föreställningar om kamp, revolution och det sublima. Idéer om frihet och frigörelse från tyranni genomsyrar verk som hans enda opera, Fidelio, och den nionde symfonin, som ofta tolkas i relation till det bredare kulturella och politiska landskapet i det tidiga 1800-talets Europa. Den franska revolutionen och de efterföljande franska revolutionära krigen och Napoleonkrigen utgör verkligen en betydelsefull bakgrund för Beethovens liv mellan 1789 och 1815. Det första framförandet av den tredje symfonin (Eroica) i april 1805 ägde rum sex månader innan Wien för första gången föll för Napoleons armé, medan Fidelio uruppfördes den 20 november 1805 inför en publik som till största delen bestod av den franska ockupationsmilitären. Under belägringen av Wien 1809 sökte Beethoven skydd i källaren hos sin bror Kaspar, och hans tidigare beundran för Napoleon övergick till förakt.
Det var ett mått på Beethovens framväxande status att hans musik fick en framträdande plats vid Wienkongressen, som 1814 och 1815 ritade om Europas karta efter Napoleons fall. Under kongressen uruppfördes inte bara den sjunde och åttonde symfonin och Wellingtons Sieg (”Wellingtons seger”, op. 91), utan även kantaten Der glorreiche Augenblick (”Det härliga ögonblicket”, op. 136), som Beethoven komponerade för en storslagen galakonsert där många europeiska statschefer deltog i Redoutensaal i Wien den 29 november 1814. Vid sin död 1827 firades Beethoven i hela Europa och hans begravningsprocession i Wien lockade många tusen åskådare.
Beethovens arv
Beethovens arv består främst i den utsträckning som hans musik framförs, spelas in och studeras i länder runt om i världen. Uppfattningen om hans musik har inte varit statisk under de senaste två århundradena, utan har förändrats dramatiskt som svar på olika smaker och sociala sammanhang. Det är ett mått på Beethovens förmåga att stimulera och provocera att hans musik har tillägnats av olika politiska och sociala rörelser genom tiderna.
Beethovens musik utövade ett kraftfullt kreativt inflytande på successiva generationer av kompositörer, från Berlioz, Wagner och Mahler till Sjostakovitj, Tippett och Thea Musgrave. Hans arv är också stort inom litteraturen (t.ex. E. M. Forster, Anthony Burgess), den visuella konsten (t.ex. Gustav Klimts Beethoven-frisyr) och populärmusiken, liksom den omfattande användningen av hans musik i populärkulturen i allmänhet: i filmer (t.ex. A Clockwork Orange, Saturday Night Fever, The King’s Speech), TV-reklamfilmer, serietidningar, manga och videospel.
I motsats till många kompositörer var Beethoven noga med att bevara mycket av sitt skissmaterial, inte minst eftersom de ofta innehöll mycket material som inte togs med i det färdiga verket. Cirka 30 volymer av Beethovens skisser finns bevarade i bibliotek runt om i världen, tillsammans med utkast eller fullständiga partiturmanuskript av många av hans fullbordade verk. Att dechiffrera och analysera detta material har nästan blivit en vetenskaplig disciplin i sig, och började redan under andra hälften av 1800-talet. British Library har en betydande samling av detta fysiska arv, som nu är digitaliserad och tillgänglig online via portalen Digitaliserade manuskript. Bibliotekets innehav omfattar också omfattande samlingar av tidiga Beethovenutgåvor, sekundärlitteratur och ljudinspelningar.