Mätning av salthalt i akvarier
Vad är salthalt?
Salthalt är ett mått på alla upplösta salter i vatten. Havsvatten är en komplex kemisk lösning som innehåller nästan alla kända grundämnen i varierande koncentrationer. Havsvatten innehåller organiska och oorganiska kemikalier och ett stort antal spårämnen. Vissa grundämnen är viktigare än andra när det gäller definitionen av salthalt. De dominerande elementen som finns är klorid, natrium, sulfat, magnesium, kalcium och kalium. Klorid förekommer vanligen i cirka 19 000 ppm och natrium vanligen i 10 500 ppm, följt av sulfat (cirka 2 700 ppm), magnesium (cirka 1 300 ppm), kalcium (cirka 420 ppm) och kalium (cirka 400 ppm).
Förändringar i koncentrationer av joner utanför natrium och klorid påverkar i allmänhet inte salthalten eftersom dessa två grundämnen utgör en så stor del av saltvattnet. Havsvatten tenderar att ha en naturlig salthalt på 35ppt (delar per tusen), vilket innebär att varje kilo vatten innehåller 35 gram lösta salter. Detta motsvarar en specifik vikt på 1,0264 och en konduktivitet på 53 mS/cm. Även om intervallerna kan fluktuera över korallrev av skäl som avdunstning eller sötvattenavrinning. Sötvatten innehåller mycket lite saltjoner och har i allmänhet en salthalt på 0,5 procent. Vatten mellan havsvatten och sötvatten definieras vanligen som brackvatten och har en salthalt på ungefär 0,5ppt till 30ppt.
Salinitetens betydelse
Saliniteten är extremt viktig i saltvattenakvarier eftersom en salinitetsmätning ofta är den första parametern som mäts när man gör havsvatten. Kommersiella saltblandningar, avsedda för akvarier, tillsätts till en sötvattenkälla, oftast kranvatten eller avjoniserat vatten med omvänd osmos. En akvarist måste mäta vattnets salthaltsnivå medan han eller hon tillsätter salt för att komma inom det ideala intervallet. Detta görs varje gång saltvatten görs, antingen när man först inrättar ett akvarium eller när man utför vattenbyten med jämna mellanrum. Det är viktigt att övervaka salthalten i konstgjort havsvatten för att inte skapa saltvatten med en felaktig salthaltsnivå, eftersom det kan stressa det marina livet.
När vattnet avdunstar i akvariet kommer dessutom din salthaltsnivå att stiga eftersom saltjonerna stannar kvar i vattnet. För att kompensera för avdunstningen i saltvattenakvarier måste användaren fylla på med sötvatten ofta. Att upprätthålla en salthalt och inte fluktuera kraftigt under dagen är avgörande eftersom saltvattenakvarier, särskilt revakvarier, inte gynnas av extrema avvikelser i vattenkemin. Salthalten testas ofta dagligen, särskilt när saltvatten tillverkas och akvariet fylls på med sötvatten vid vattenbyten.
Som en allmän riktlinje är det bäst att upprätthålla en salthalt på 1,026 (eller 35ppt eller 53 mS/cm konduktivitet) och veta varifrån dina akvariefiskar kommer för att skilja ut vad deras naturliga salthaltsnivå är. Det är vanligt att akvarister håller saltvattensbassänger med enbart fiskar vid något lägre salthaltsnivåer på grund av tron att marina organismer är mindre stressade vid lägre salthaltsnivåer, detta kan vara sant eller inte. Vissa arter av fiskar och ryggradslösa djur kan faktiskt dö av njursvikt om salthalten hålls för låg under längre perioder. Vissa organismer kan ha ett geografiskt ursprung, t.ex. Röda havet, som har högre salthalt, eller bräckta flodmynningar, som har lägre salthalt. När du bestämmer din salthalt är det bäst att veta var dina akvariearter naturligt kommer ifrån och skapa en miljö som ligger närmast dess ursprungliga livsmiljö.
Hur mäter man salthalt i akvarier?
Det finns ett antal sätt att utföra salinitetsmätningar i ditt akvarium. De mest välkända metoderna bland marina akvarister inkluderar användning av hydrometrar, refraktometrar och konduktivitetsmätare. Den mest använda metoden för akvarier är hydrometrar, särskilt modeller med svängbar arm. Dessa kan vara problematiska eftersom de inte kompenserar för provets temperatur, måste fyllas med vatten innan de används och kan vara benägna att vara felaktiga. Optiska refraktometrar avsedda för havsvatten har också nackdelar. Även om det finns kalibreringslösningar kan det vara svårt att bestämma salthalten och det är inte alltid lätt att läsa av dem. Optiska refraktometrar är ofta kalibrerade för ett visst temperaturintervall och om provets temperatur inte passar in i det intervallet kan resultaten bli snedvridna.
Konduktivitet är ett mått på de upplösta joniska fasta ämnen som finns i vattnet. Dessutom kan konduktivitet också användas som ett sätt att mäta salthalt, eftersom salterna blir till joner när de löses upp i vatten som kan leda en elektrisk ström som avkänns av mätaren och mäts i mS. Temperaturen är viktig vid avläsning av salthalt eftersom jonernas rörlighet ökar när vattnet blir varmare och långsammare när det blir kallare.
Digitala refraktometrar, eller digitala salinitetsmätare, är ett lättanvänt, snabbt och exakt sätt att bestämma salthalten i ett saltvattenakvarium. Hanna Instruments erbjuder vår digitala refraktometer för havsvattenanalys (HI96822) som är perfekt för saltvattenakvarier eftersom den kan mäta i Practical Salinity Units, parts-per-thousand (ppt) eller specifik gravitation. Den har inbyggd automatisk temperaturkompensation och ger resultat på några sekunder.
Förutom digitala refraktometrar för salinitet finns det salinitetstestare. Testers ger ett enkelt och snabbt sätt att testa naturligt eller konstgjort havsvatten. Hannas Marine Salinity Tester (HI98319) erbjuder en temperaturkompenserad testlösning i fickformat, med en LCD-skärm med flera nivåer som visar dina inställningar för salthalt och temperatur. Den vattentäta testaren säkerställer att du är skyddad från din dagliga testning, och till skillnad från refraktometrar får du ingen ljusinterferens. Denna testare kan visa dina avläsningar som delar per tusen (ppt), praktiska salinitetsenheter (PSU) eller specifik vikt (S.G.).
Vi tillverkar också EC-mätare av högsta klass, som kan stödja en hög konduktivitetsnivå för noggrann salinitetsanalys. Vår edge (HI2003) är en konduktivitets-/digital salinitetsmätare med en konduktivitetssondteknik med fyra ringar som gör det möjligt för användaren att mäta prover från mycket låg konduktivitet till mycket hög konduktivitet, t.ex. havsvatten.
Vad är bättre för salinitetsmätning…konduktivitet eller refraktometri?
När man jämför konduktivitet med refraktometri för att mäta salinitet, är konsensus inom forskarvärlden till förmån för konduktivitet. Detta beror på att det finns icke-ledande material i ditt prov som kan påverka havsvattnets brytningsindex men inte den faktiska saltkoncentrationen. Om vi till exempel tillsätter socker till konstgjort havsvatten kommer vi att se att vårt salthaltsvärde ökar, men vi har inte ändrat koncentrationen av salt i vattnet. Om vi mäter salthalten i det provet med vår konduktivitetsmätare HI98319 kommer du att märka att värdet är i stort sett oförändrat. Det är vanligt att man får uppblåsta värden med en refraktometer på grund av det stora antalet material som kommer att påverka vattnets densitet utanför de lösta saltvärdena. Till exempel kan klumpförebyggande medel i saltblandningar, organiskt avfall, socker, potentiella icke-joniska föroreningar eller oätet fiskfoder öka de värden som produceras på en refraktometer, men det är mindre troligt att detta inträffar på en konduktivitetsmätare som HI98319. Ytterligare fördelar med att använda konduktivitet för att mäta salthalt är att man inte längre har någon ljusinterferens och att temperaturkompensationen sker av det direkta provet och inte påverkas av den omgivande atmosfären nära ytan på ett prisma.