Maya
Profil
Majoriteten av Guatemalas ursprungsbefolkningar är av mayaursprung. Mayafolket i Guatemala är den enda inhemska kultur som utgör en majoritet av befolkningen i en centralamerikansk republik. Det finns 21 olika mayasamhällen i Guatemala som utgör uppskattningsvis 51 procent av landets befolkning.
Maya är utspridda över hela Guatemala, särskilt i det västra höglandet. De största befolkningarna finns i landsbygdsdepartementen norr och väster om Guatemala City, framför allt Alta Verapaz, Sololá, Totonicapán och Quiché. Maya finns också på gårdar i Guatemalas södra område som är känt som Boca Costa.
Ett ökande antal mayaer av olika samhällsklasser bor i alla Guatemalas städer, liksom i Belize, Honduras och framför allt Mexiko.
Mayagrupper skiljer sig åt genom språket. De vanligaste av de cirka 26 inhemska mayaspråken som fortfarande talas är Q’eqchi’, Cakchiquel, Mam (maya), Tzutujil, Achi och Pokoman.
Historisk kontext
Precolombianska
Mayas historia visar starka bevis på kopplingar till den äldre Olmec-(Xhi)-civilisationen i södra Veracruz i Mexiko.
De fysiska ”gränserna” för det forntida mayaimperiet sträckte sig över länderna i dagens Guatemala, Belize , de västra delarna av Honduras och El Salvador samt de fem mexikanska delstaterna Yucatán, Quintana Roo, Tabasco, Campeche och Chiapas.
En grupp mayaindianer som kallades för huaxtekerna skiljde sig i forntiden och etablerade sig utanför detta geografiska område. Det fanns 28 andra etniska grupper vars namn motsvarar deras språk. Dessa är Mam, Yucatec, Chorti Itza, Lacandon, Mopan, Chontal, Chol, Cholti, Tzotzil, Tzeltal, Coxoh, Tojolabal, Chuj, Jacaltec, Kanhobal, Mocho, Tuzantec, Aguacateca, Ixil, Quiche, Tzutuhil, Cakchiquel, Uspantec, Achi, Pocomchi, Kekchi och Pocomam.
De forntida mayaerna utvecklade ett samhälle baserat på jordbruk (majs, bönor och rotfrukter) som kompletterades med vilt och fisk som fångades i floder, sjöar och hav. De gamla mayastäderna var tätt befolkade. De upprättade långtgående produktions- och handelsnätverk samt tempel och religiösa centra och utvecklade skrift, matematik och astronomi, vilket gjorde det möjligt för dem att övervaka andra planeter och förutsäga förmörkelser.
Tidigare tid
Medan mayacivilisationen redan befann sig i ett långvarigt uppehåll när spanjorerna anlände på 1500-talet, föranledde invasionen en mycket snabb nedgång. Detta skedde genom att mayaindianerna blev avhysta från sin mark och användes som tvångsarbetare på kakao- och indigoplantager.
Mayaledare hänvisar i dag till massakrerna på 1980-talet som den ”tredje förintelsen”, där de andra två är den spanska erövringen och dess efterdyningar samt avhysningen av mark under den liberala revolutionen på 1800-talet. Den stora självidentifierade maya-majoriteten kvarstår delvis på grund av gruppens förmåga att assimilera kulturella och religiösa influenser. Detta beror delvis på mayasamhällenas interna sammanhållning i sitt förhållningssätt till omvärlden, men också på den betydande process av kulturellt motstånd som samhället fortsätter att utöva.
Under 1960-talet växte de sociala rörelserna i Guatemala fram och krävde mark och rättvisa löner i mayasamhällenas högland och de stora jordbruken på sydkusten. Det förtryck som rörelsen utsattes för exemplifierades av att den spanska ambassaden brändes ner den 31 januari 1980 när en grupp på 39 mayaledare sökte skydd där inne. Detta skapade en fruktbar grund för rekrytering till det väpnade upproret under paraplyet Guatemala National Revolutionary Unit (URNG).
Den statliga reaktionen, i form av general Ríos Montts kampanjer mot upproret och den efterföljande militariseringen av området, orsakade nästan 200 000 dödsfall, skapade över 200 000 flyktingar i Mexiko och en miljon internflyktingar inom landet. Dessa åtgärder definierades senare som folkmord av den sanningskommission som Förenta nationerna sponsrade.
Den återgång till civilt styre skapade en stat med mindre formell diskriminering. Diskriminerande lagstiftning mot kvinnor fanns dock fortfarande och de facto fortsatte diskrimineringen att utestänga mayasamhällena från Guatemalas rättsliga, politiska, ekonomiska och sociala system. I många mayaområden lämnade militariseringen som en följd av den väpnade konflikten armén som den enda synliga institutionen i staten, bortsett från den katolska kyrkan.
Försoning
Artikel 66 i 1985 års författning erkände existensen av mayagrupper och föreskrev att staten skulle respektera deras rättigheter att använda inhemska språk, traditionell klädsel, sedvänjor och former för social organisation. I artikel 70 krävdes en lag för att fastställa bestämmelser om urfolksfrågor.
Tio år efter införandet av konstitutionen hade dock den nödvändiga lagen inte antagits. Dessutom hade mayafolket enligt den befintliga vallagen ingen möjlighet att organisera sig politiskt. Under 1992 fanns det ett visst hopp om att kongressen skulle kunna ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 om ursprungsbefolkningar, men en rad förseningar och en kortvarig kupp 1993 satte stopp för processen.
Mayakulturen fortsatte att nedvärderas av den nationella politiska eliten, som var inblandad i deras massaker. När eftergifter gjordes, som i det begränsade statliga programmet för tvåspråkig utbildning, var dessa mer utformade för att assimilera mayaerna i den allmänna nationella kulturen, i detta fall genom att integrera mayabarn i det befintliga spanska utbildningssystemet.
Kulturell blomstring
Trots diskrimineringsnivåerna och de negativa effekterna av den interna väpnade konflikten 1985-95 blomstrade en ny rörelse av mayaorganisationer, som omfattade lokalt baserade utvecklingsgrupper. Frågor som rätten till mark, medborgerliga och kulturella rättigheter, tvåspråkig utbildning och erkännandet av lokala maya-myndigheter blev viktiga fokusområden. Dessutom började akademiska mayainstitutioner och forskningsinstitut samla in och dokumentera mayacivilisationens historia. En viktig symbol för den inhemska folkrörelsen var 1992 års tilldelning av Nobels fredspris till den mayaexilerade Rigoberta Menchú, vilket gav hela mayafrågan ett ökat internationellt erkännande och ett visst lokalt skydd mot militärt förtryck.
Denna utveckling tvingade alla parter i konflikten att radikalt ändra sina uppfattningar om mayaerna. Ett viktigt steg framåt togs i mars 1995 i och med undertecknandet av ett avtal om ursprungsbefolkningens rättigheter mellan regeringen och gerillan. Detta välkomnades försiktigt av Coordination of Guatemalan Mayan Organizations (COPMAGUA), paraplyorganisationen för mayaorganisationer, som därefter lade fram förslag till fredsavtal för diskussion i församlingen för civila sektorer.
Avtalet definierade den guatemalanska nationen som ”multietnisk, mångkulturell och flerspråkig”, en definition som skulle införlivas i konstitutionen. Det utlovade införandet av antidiskriminerande lagstiftning och kongressens godkännande av ILO-konvention nr 169.
Det kom också överens om ett antal åtgärder för att öka mayas deltagande i samhället, inklusive främjandet av tvåspråkig utbildning på alla nivåer i det statliga utbildningssystemet, officiell användning av inhemska språk inom rättssystemet sanktionerat genom inhemska rättshjälpsorganisationer, utbildning av tvåspråkiga domare och tolkar och tillhandahållande av särskilda rättshjälpstjänster för inhemska kvinnor. Dessutom gjordes ett åtagande för principen om kommunalt självstyre genom ett avtal om att reformera kommunallagen och stärka maya-myndigheterna.
År 1996 ratificerade Guatemala ILO:s konvention nr 169 och i maj 1999 hölls en nationell folkomröstning om ursprungsbefolkningarnas rättigheter som föreslog ändringar av fyra punkter i konstitutionen. Det fanns kritik mot hot mot väljare och öppet rasistiska kampanjer, vilket kan ha påverkat resultatet. I slutändan röstades förslaget om kulturell och språklig mångfald ned och fick stöd av endast 43 procent av väljarna, som i sin tur representerade knappt 19 procent av den totala väljarkåren.
Mänskliga rättigheter, politik och deltagande
Under 2002 och 2003 skedde återigen en ökning av dödshot och bortföranden av ledare för mänskliga rättigheter och ursprungsbefolkningens rättigheter. Detta gällde särskilt aktivister som arbetar för att ställa regeringstjänstemän och militärer inför rätta för grymheter i samband med inbördeskriget, och det fanns spridda rapporter om mord på ledare för ursprungsbefolkningens och de mänskliga rättigheternas rättigheter.
En stor del av denna aktivitet tillskrevs reaktiveringen av grupper med koppling till 2003 års valkampanj för presidentkandidaten general Efraín Ríos Montt, grundaren av partiet Guatemalas republikanska front (FRG), som var Guatemalas diktator under perioden 1982-83.
General Montts överväldigande nederlag i presidentvalet i november 2003 erbjöd vad som av aktivister ansågs vara en mindre än idealisk, men ändå bättre, chans till stabilisering och demokrati.
Historiska sociala sedvänjor och apati i regeringen fortsätter att resultera i politisk utestängning av ursprungsbefolkningen, inklusive begränsad tillgång till statlig tjänst och höga offentliga ämbeten.
Samtidigt som den konstitutionella lagen tillåter allmän rösträtt begränsas ursprungsbefolkningens rösträtt fortfarande av exkluderande sociala sedvänjor. Dessa omfattar omständliga krav på registrering av väljare, val som hålls under skördesäsongen och otillräckliga transporter, som alla bidrar till att begränsa antalet som faktiskt röstar.
Det återspeglas också i begränsningar när det gäller att söka val. Nationella politiska partier begränsar valet av sina urfolksmedlemmar till beslutsfattande ledarposter i den interna partistrukturen, vilket i praktiken utesluter dem från den bredare politiska arenan.
Tyvärr är urfolken underrepresenterade och utestängda från det politiska livet och beslutsfattandet i hela landet, trots att de representerar minst 40 procent av befolkningen, men de är i regel mer representerade i de lokala förvaltningarna. Trots detta fortsätter de stora politiska partierna och de lokala myndigheterna att utestänga ursprungsbefolkningarna från sina strukturer och att inte försvara deras krav och rättigheter. Det enda existerande politiska partiet för ursprungsbefolkningen, Winaq, vinner vanligtvis bara omkring 3,5 procent av rösterna och har begränsade ekonomiska resurser.
Aktuella frågor
Sociala och ekonomiska rättigheter
I verkligheten har, bortsett från några få åtgärder för att avhjälpa problemen under de senaste åren och den gradvisa framväxten av ett något mer tolerant klimat, inte mycket konkret hänt för att förbättra ursprungsbefolkningens situation efter det 36-åriga inbördeskrigets slut.
Trots 1996 års avtal om att främja ursprungsbefolkningens kulturella och sociala rättigheter fortsätter det fria uttrycket av maya-religion, språk och andra faktorer att hindras av brist på resurser och brist på politisk vilja att tillämpa lagar och genomföra 1996 års fredsavtal.
Urbefolkningen i Guatemala fortsätter att ha ett antal viktiga missförhållanden. Bland dessa finns skydd, omfördelning och tillgång till mark samt förbättrade löner och arbetsvillkor. Mindre än 1 procent av de exportorienterade jordbruksproducenterna kontrollerar fortfarande 75 procent av den bästa marken, vilket gör att ursprungsbefolkningen måste fortsätta att söka lönearbete genom intern och extern säsongsmigration.
Andra bestående frågor är bland annat bristen på konstitutionellt stöd för urfolkens medborgerliga rättigheter och status, lokalisering och identifiering av urfolk som försvunnit eller dött sedan den interna väpnade konflikten, åtal för krigsförbrytelser och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts under inbördeskriget, rätten att undervisa, publicera och hantera regeringen på urfolkens språk, mindre diskriminerande polisiära tjänster, större politiska rättigheter i de egna samhällena, tillgång till rättsväsende, inklusive rätten att administrera urfolksrättskipning, samt större delaktighet i det centrala statliga beslutsfattandet.
Rättsliga begränsningar
Diskrimineringen fortsätter också i begränsningarna av ursprungsbefolkningarnas rättigheter i rättsliga förfaranden. Många maya fortsätter att ställas inför rätta på spanska, trots att de inte talar språket. Detta beror på bristen på både tvåspråkiga domare och/eller tolkar. I praktiken utbildas eller anställs för få tolkar, vilket innebär att man på vissa orter ignorerar bestämmelser som kräver att en lämpligt kvalificerad tolk ska vara närvarande.
Regeringens ansträngningar för att erkänna och åtala kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive samarbetet med en FN-sponsrad ”sanningskommission”, har störts av anklagelser om korruption inom rättsväsendet, vilket framgår av de lätta domarna i människorättsfall. Trots detta verkade gripandet och åtalet mot den tidigare presidenten Ríos Montt, som var ansvarig för massmordet på ursprungsbefolkningen i Guatemala i början av 1980-talet, även om det upprepade gånger var ofullständigt, erbjuda vissa framsteg mot att uppnå den länge försenade rättvisan för offren för inbördeskriget.
Det har skett andra positiva utvecklingar för minoritets- och ursprungsbefolkningssamhällen under de senaste åren när det gäller att ta itu med grundorsakerna till straffrihet i Guatemala. Bland annat har ett antal förövare utretts och åtalats, vilket är resultatet av ett samarbete mellan FN:s internationella kommission mot straffrihet i Guatemala (CICIG) och justitieministeriet. I juni 2014 arresterades två före detta soldater i ett fall som rörde sexuella övergrepp på 15 Q’eqchi’ mayakvinnor 1982 i Zarco, följt av arresteringen kort därefter av tre före detta poliser i samband med mordet 1990 på Myrna Mack, en antropolog som arbetade med och försvarade ursprungsbefolkningarnas rättigheter.
Det gjordes också framsteg när det gäller upprättelse för tusentals Maya Achi-urfolk och deras familjemedlemmar som antingen fördrevs eller massakrerades i samband med byggandet av Chixoy-dammen på 1980-talet. Efter en lag som antogs i januari 2014 av den amerikanska kongressen som nekade ekonomiskt stöd till Guatemala om landet inte genomförde skadestånd till de människor som drabbats av dammen, bad president Otto Pérez Molina offentligt om ursäkt till offren och undertecknade ett avtal om att genomföra en plan för skadestånd till de drabbade ursprungsbefolkningssamhällena. Planen har en budget på 154 miljoner US-dollar och omfattar byggande av bostäder, infrastruktur och andra bekvämligheter för de drabbade samhällena samt återlämnande av mark. Detta fall skapar ett historiskt prejudikat för att gottgöra kränkningar av ursprungsbefolkningens rättigheter under de senaste årtiondena och pågående landkonflikter. I augusti 2014 beslutade dessutom en lokal domstol i Sipicapa att gruvtillstånd och gruvverksamhet är olagliga om lokalsamhällena inte har fått information och inte har rådfrågats. Denna dom skapade rättsliga prejudikat för ursprungsfolksrörelser som upprätthåller sina landrättigheter.
Kulturella begränsningar
För närvarande finns det inget officiellt erkännande av mayakulturen som sådan. Uttrycket ”mayafolk”, som invigdes genom 1995 års avtal, används fortfarande inte i stor utsträckning i landsbygdssamhällena, men detta beaktas i viss mån i artiklarna 42, 58 och 62 i konstitutionen.
Många ursprungsbefolkningar anser att regeringens användning av heliga platser (s.k. mayaruiner) som lönsamma turistmål är en förolämpning mot deras andliga rättigheter. Det finns ingen fri tillgång till dessa heliga platser för Guatemalas ursprungsbefolkning och ingen regeringspolitik som garanterar långsiktigt bevarande eller skydd av ceremoniella platser som arkeologiska reservat.
Men även om det finns en lagstiftning som skyddar ursprungsbefolkningens klädsel i offentliga och privata skolor har enskilda skolledare rätt att tillämpa sina egna specifika klädkoder för icke-mayanska elever. Dessutom utsätts traditionellt klädda mayakvinnor, oavsett inkomstnivå, fortfarande för diskriminering i alla delar av det sociala livet.
Det finns också ett fortsatt motstånd mot den obligatoriska tvåspråkiga undervisningen som lärarna i vissa ursprungsbefolkningsområden visar upp. Detta innebär att även de barn som bor i kommuner med ett stort antal ursprungsbefolkningar fortfarande undervisas på spanska.
Det förväntas att det ökande antalet ursprungsbefolkningar som arbetar på mellannivå, t.ex. lärare, sjuksköterskor, personal från icke-statliga organisationer och teknisk personal inom olika områden, och ett ständigt växande antal universitetsstudenter, kommer att börja få en allt större effekt på förverkligandet av ursprungsbefolkningarnas rättigheter.
Resurskontroll
En av de stora pågående frågorna som påverkar mayasamhällena är gruvindustrins ökande verksamhet.
Enligt Rights Action, en USA-baserad icke-statlig organisation som stödjer ursprungsbefolkningens insatser för återställande av mark, har demonstranter i mayabyn Q’eqchi’ Chichipate, som ligger ovanpå en stor nickelfyndighet, hävdat att gruvbolagen har medverkat till tvångsomhändertagandet av ursprungsbefolkningens invånare för att inleda gruvbygget. Inhemska samhällen och miljöaktivister är också oroade över att vattenkällorna skadas och förorenas genom att vatten från den närliggande Izabalsjön används för att kyla nickelsmältugnarna med en hastighet på 200 liter per sekund. Sammandrabbningar under en protest i maj 2017 ledde till en död och sex skadade; hantverksfiskare säger att nickelbearbetningen har förorenat det lokala fisket.
Den utvinningsindustrimodell som främjas av den guatemalanska regeringen och byggandet av storskaliga utvecklingsprojekt på ursprungsbefolkningens mark utan samhällets samtycke har varit en källa till pågående tvister med motståndsrörelser. Dessa konflikter förvärras av det faktum att de befintliga rättsliga mekanismer som finns tillgängliga för urfolkssamhällen som försöker försvara sina rättigheter till mark och till fritt, föregående och informerat samtycke inte är effektiva verktyg för detta ändamål. Urfolkets jordbrukare har också varit inblandade i ökande konflikter om besittningen av deras mark. År 2013 rapporterade ministeriet för jordbruksfrågor att nästan 60 procent av markkonflikternas kärande var inhemska jordbrukare.
Samhällets motstånd har också lett till kriminalisering av respekterade äldre urfolk. År 2016 arresterades en grupp på 11 Maya Mam-aktivister av polisen i samhället San Pablo i departementet San Marcos; bland dem fanns den ledande förfäders auktoritet Tata Oscar Sánchez Morales. De protesterade mot Hidrosalá vattenkraftsdamm, som enligt dem godkändes utan deras samhälles samtycke. Oscar Sánchez släpptes i husarrest efter två månaders häktning och hans häktning väckte ett internationellt ramaskri. Lokala aktivister rapporterade att omkring 50 arresteringsorder var under behandling mot de äldre, vilket skapade en atmosfär av rädsla i samhället.
Migration
Guatemalas långa inbördeskrig, pågående konflikter i samband med storskaliga utvecklings- eller utvinningsprojekt och den extrema fattigdomen på landsbygden har alla bidragit till att ursprungsbefolkningen har flyttat från landsbygden till städerna, främst till Guatemala City. Denna migration har ökat trycket på ett storstadsområde som historiskt sett har saknat en ordentlig planeringspolitik, med en stor andel – över 40 procent – av stadens befolkning som lever i slumområden eller kåkstäder. Enligt detta mönster har ursprungsbefolkningar som migrerar till Guatemala City och andra stadsområden etablerat eller bosatt sig i informella och oplanerade stadsområden eller kåkstäder som saknar ordentliga grundläggande offentliga tjänster, såsom vatten och hälsovård, och som ofta är belägna i farliga eller otillgängliga områden.
Urfolk i Guatemalas stadsområden upplever höga nivåer av diskriminering och utestängning på grund av sin etniska bakgrund, sin klädsel och sitt språk. Eftersom många inte talar spanska och bär sina traditionella kläder är de marginaliserade från den formella arbetsmarknaden, vilket begränsar deras möjligheter att få tillgång till social trygghet och en bättre inkomst. Enligt en uppskattning är till exempel 80 procent av de städerskor som arbetar i privata hem ursprungsbefolkningen. På grund av deras koncentration i sådana lågavlönade arbeten mobiliserar ursprungsfolksfamiljer i Guatemalas stadsområden alla sina medlemmar, inklusive barnen, för att arbeta.
Uppdaterad januari 2018