Medial Epicondyle Frx of the Humerus
– Se:
– Pediatriska armbågsskador
– distal humerus fyseseparation
– lateral condyle frx, pediatrisk
– suprakondylär frx of humerus
– Diskussion:
– tredje vanligaste pediatriska armbågsfrakturer (5-10%) (efter suprakondylära och laterala kondylära frakturer);
– vanligast i åldrarna 9-14 år;
– skademekanismen är valgusbelastning av leden, vilket ger drag på den mediala epikondylen genom böjmusklerna;
– Frx är vanligtvis extraartikulär;
– Ungefär hälften av fallen är associerade med dislokation av armbågen;
– Den andra hälften av fallen är vanligtvis lindriga till sin natur;
– Anatomi av den mediala epikondylen:
– humerusets mediala epikondyl uppträder vid ungefär fem års ålder & förenas med humerusdiafysen mellan 18 och 20 års ålder;
– den mediala epikondylen är en apofys & som inte bidrar till humerusets longitudinella tillväxt;
– apofysen är normalt separerad från humerusmetafysen;
– Observera att apofysen normalt kan verka fragmenterad vilket ger ett falskt intryck av en fraktur.
– Underarmens böjmuskler har sitt ursprung från den mediala humeralkondylen, liksom det mediala kollaterala ligamentet.
– Nervus ulnaris löper i en ränna i den bakre aspekten av denna epikondyl:
– osteokondros av den mediala epikondylen:
– frx av den mediala kondylen
– eftersom trochlean inte förbenas förrän vid 8 års ålder kan frx av den mediala kondylen misstas för frx av den mediala epikondylen;
– detta gäller särskilt om det finns betydande smärta, svullnad och instabilitet (men ingen dislokation);
– överväg MRI om diagnosen är ifrågasatt;
– röntgenbilder:
– få interna sneda röntgenbilder för att få en mer exakt bild av förskjutningen;
– referenser:
– Hur förskjutna är ”icke förskjutna” frakturer av den mediala humeralepikondylen hos barn? Resultat av en tredimensionell datortomografianalys.
– Tillförlitlighet av interna snedställda armbågsröntgenbilder för att mäta förskjutning av mediala epikondylära humerusfrakturer: En kadaverstudie
– Den distala humerusaxialvyn:
– Icke operativ behandling:
– Minimalt förskjutna frx kan lätt behandlas med flexion av armbågen och neutral position (eller pronation) i 3 veckor;
– Även lätt förskjutna frx kommer att ge goda resultat med fibrös förening;
– Operativ behandling:
– Indikationer för kirurgi:
– förskjutet fragment fastnat i leden vilket förhindrar reduktion;
– förskjutning mer än 5 mm är en indikation för operation (med mer betydande förskjutning kommer flexormassan att förkortas);
– förekomst av ulnara neuropati;
– valgusinstabilitet som dokumenteras av gravitationsstress-testet (viktigare i den dominanta armen);
– tekniska överväganden:
– teknik:
– förskjutning av fragmentet i leden som förhindrar reducering:
– Nervus ulnaris identifieras och skyddas under exponeringen;
– K-kablar används till små barn, medan skruvar används till ungdomar;
– Flexor-pronatormassa och periosteum repareras med suturer.
– resultat:
– Farsetti P, et al, författarna analyserade de funktionella och radiografiska resultaten av både icke-kirurgisk och kirurgisk Rx;
– 42 patienter med förskjutning av >5 mm vid en genomsnittsålder på 12 år analyserades vid en genomsnittsålder på 45 år;
– grupp I (19 patienter):
– frakturen hade behandlats med en långarmad gipsgjutning utan reducering av den förskjutna mediala epikondylen;
– enligt en funktionell graderingsskala fanns det 16 goda och tre ganska goda resultat i grupp I;
– grupp II (17 patienter):
– ORIF med antingen K-trådar eller en T-nagel hade utförts;
– det fanns femton goda och två ganska goda resultat i grupp II;
– grupp III (6 patienter):
– grupp III (6 patienter):
– epikondylärt fragment hade skurits ut med suturåteranslutning av senor och MCL;
– alla utom två patienter hade nonunion av fragmentet på uppföljande röntgenbilder, men alla hade ett normalt resultat på valgusstress-test av armbågen;
– ROM i armbågen var antingen normal eller minimalt nedsatt, och greppstyrkan i den ipsilaterala handen var normal;
– alla patienter hade union av den mediala epikondylen, med/röntgendeformiteter av den mediala epikondylen, men f(x)-resultaten liknade resultaten hos grupp I-patienterna;
– grupp III-patienterna hade fyra dåliga och två rättvisa resultat;
– 4 hade konstant smärta i armbågen och parestesier i ulnarnervens utbredning;
– 1 patient hade en begränsad ROM i armbågen, 4 patienter hade en instabil armbåge och tre patienter hade minskad greppstyrka i den ipsilaterala handen;
– nonop rx av isolerad frx av den mediala epikondylen med 5 – 15 mm förskjutning gav goda långtidsresultat som liknade de som erhölls med ORIF;
– Nonunion av det epikondylära fragmentet som fanns hos de flesta patienter som endast hade behandlats med gips påverkade inte de funktionella resultaten negativt;
– Kirurgisk excision av det mediala epikondylära fragmentet bör undvikas eftersom långtidsresultaten är dåliga;
– ref: Långtidsresultat av behandling av frakturer i den mediala humerala epikondylen hos barn.
– Kamath, et al:
– operativ behandling hade en högre frekvens av osseös union än icke operativ behandling, men den var också förknippad med högre frekvens av smärta (15 % vs. 8,7 %) och ulnara nervsymtom (4,5 % vs. 2,5 %)
– referenser:
– Operativ kontra icke operativ behandling av mediala epikondylfrakturer hos barn: en systematisk översikt
– Mediala epikondylfrakturer hos barn: Kliniskt beslutsfattande inför osäkerhet
Armbågsdislokation med avulsion av den mediala humeralepikondylen.
Behandling av frakturer på humerusens mediala epikondylus.
Hantering av allvarligt förskjutna frakturer på den mediala epikondylen.
Operativ behandling av frakturer på den mediala epikondylen hos barn.
Epikondylär armbågsfraktur hos barn. 35 års uppföljning av 56 oreducerade fall.
Deformitet efter intern fixering av frakturseparation av humerusens mediala epikondyl.
Operativ fixering av medial humerus epikondylfraktur nonunion hos barn
Behandling av medial epikondylfraktur utan associerad armbågsdislokation hos äldre barn och ungdomar
– Exempel på fall:
– efter sluten reducering klassificeras den mediala epikondylfrakturen med avseende på förskjutning;
– om den förskjutits < 5 mm och inte rör sig med ett försiktigt valgusstress-test, är fortsatt sluten behandling indicerad;
– ORIF av frx är indicerat för förskjutning > 10 mm, allvarlig valgusinstabilitet (antyds av positivt gravitationsstress test), associerad ulnar nerv sx, eller inkarceration av frag w/in ulnohumeral led;