Metylisothiazolinon och isothiazolinon Allergi
Om du inte har levt under en sten vet du förmodligen redan att konserveringsmedlet metylisothiazolinon (MI) har orsakat en epidemi av allergisk kontakteksem och utsågs till Årets Allergen 2013 av American Contact Dermatitis Society.1 Metylisothiazolinon är inte nytt på marknaden, men dess ensamanvändning som konserveringsmedel är relativt ny. I den här artikeln går vi igenom framväxten av MI som ett vanligt allergen, diskuterar nordamerikanska resultat av MI-patch-test och beskriver vanliga och ovanliga källor till MI-exponering. Vi undersöker också de besläktade isothiazolinonerna, bensisothiazolinon (BIT) och oktylisothiazolinon (OIT).
Bakgrund
Metylkloroisothiazolinon (MCI) och MI har använts som konserveringsmedel i ett 3:1-förhållande sedan 1980-talet. År 2005 användes MI för första gången ensamt som konserveringsmedel i kroppsvårdsprodukter i koncentrationer på upp till 100 ppm, vilket innebar en 25-faldig ökning av exponeringen för MI i kroppsvårdsprodukter och därmed utlöste en epidemi av ACD1 . I 2015-2016 års cykel av North American Contact Dermatitis Groups (NACDG) lapptestresultat visade sig MI vara positivt hos 13,4 % av de lapptestade patienterna (N=5597) och hade också det högsta signifikansprevalensindexet, en beräkning som representerar relevansen av positiva reaktioner i förhållande till prevalensen.2 I Europa är MI förbjudet i produkter som inte behöver tas bort, men det är tillåtet i produkter som ska sköljas bort i koncentrationer på upp till 15 ppm. I USA har Cosmetic Ingredient Review-panelen dragit slutsatsen att MI är säkert vid en maximal koncentration på upp till 100 ppm i produkter som sköljs av och att det är säkert i produkter som lämnas kvar när det är formulerat så att det inte är sensibiliserande, vilket kan bestämmas på grundval av en kvantitativ riskbedömning.3
Det rekommenderas att MI testas vid en koncentration på 2 000 ppm (0,2 % vatten).4 Testning vid lägre koncentrationer kan leda till att man inte får med sig positiva reaktioner. Dessutom bör det noteras att MCI/MI finns i T.R.U.E.-testet (SmartPractice), men inte enbart MI.
Källor till MI-exponering
De första få fallrapporterna om MI-kontaktallergi var förknippade med yrkesmässig exponering. År 2004 rapporterade Isaksson et al5 2 fall av MI-allergi efter exponering för tapetlim respektive en kemisk brännskada från en biocid. Kort därefter rapporterade Thyssen et al6 4 yrkesrelaterade fall av MI-allergi vid en fabrik för färgtillverkning.
En tidig fallserie av MI-kontaktallergi i samband med produkter för personlig vård publicerades 2010 där författarna beskrev vuxna med ACD från våtservetter och en sminkborttagare som innehöll MI.7 En nyare rapport visade att MI nu är en sällsynt ingrediens i våtservetter men att den fortfarande finns i ett stort antal hushålls- och kroppsvårdsprodukter.8 En sökning 2017 i American Contact Dermatitis Societys Contact Allergy Management Program (CAMP)-databas (American Contact Dermatitis Society) avslöjade att 12,9 % av alla produkter innehöll MI. Vidare visade CAMP-data att MI var det vanligaste konserveringsmedlet i både hårvårdsprodukter och hushållsprodukter.9 En ytterligare studie av CAMP-databasen visade att 53 % av schamponerna och 45 % av balsamerna innehöll MI, och det var också vanligt förekommande i hårfärgningsmedel, tvålar och rengöringsmedel, handrengöringsmedel och desinfektionsmedel, produkter för vaginalhygien, solskyddsmedel och fuktighetskrämer.10