Officiella kungligheter

Officiella kungligheter

av Susan Flantzer

Den skandalösa historien om kung Christian VII och drottning Caroline Matilda, och Johann Friedrich Struensee har berättats i flera romaner, bland annat i Norah Lofts The Lost Queen (1969) och Per Olov Enquists The Visit of the Royal Physician (1999) samt i den danska filmen A Royal Affair (2012) som nominerades till en Oscar för bästa film på främmande språk och där den Oscarsbelönade birollsskådespelerskan (för The Danish Girl) Alicia Vikander spelade rollen som drottning Caroline Matilda.

Johann Friedrich Struensee föddes den 5 augusti 1737 i Halle i kungariket Preussen, nu i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt. Han var det tredje av sju barn och den andra av fyra söner till Adam Struensee (länk på tyska) och Maria Dorothea Carl.

Struensee hade sex syskon:

• Sophie Elisabeth Struensee (1733 – 1768), gifte sig med sin kusin Samuel Struensee
• Carl August Struensee (länk på tyska) (1735 – 1804), preussisk finansminister, gifte sig med Karoline Elisabeth Müller, fick tre döttrar
• Samuel Adam Struensee (född 1739), dog ung
• Maria Dorothea Struensee (1744 – 1820), gifte sig med Wilhelm Alexander Schwollmann
• Johanna Henrietta Struensee (född 1745), dog ung
• Gotthilf Christoph Struensee (länk på tyska) (1746 – 1829), gifte sig med okänd hustru

Struensees mor Maria Dorothea Carl var dotter till Johann Samuel Carl, (länk på tyska) livläkare till Ludwig Ferdinand, greve av Sayn-Wittgenstein-Berleburg. År 1736 blev Carl personlig läkare för kung Christian VI av Danmark och Norge och tjänstgjorde även som personlig läkare för Christian VI:s son och efterträdare kung Frederik V av Danmark och Norge. Struensees far Adam Struensee var en luthersk präst som anslöt sig till pietismen, en rörelse som uppstod inom den lutherska kyrkan på 1600-talet i Tyskland och som betonade personlig fromhet framför religiös formalitet och ortodoxi. Adam Struensee var pastor i Halle och professor i teologi vid universitetet i Halle. År 1758 accepterade han tjänsten som pastor vid Trefaldighetskyrkan i Altona, som nu ligger i Tyskland, men som då stod under den danska monarkins förvaltning. År 1760 blev Adam Struensee superintendent-general (liknande en biskop) i hertigdömet Schleswig-Holstein, som då var en del av Danmark.

1752, vid femton års ålder, började Johann Friedrich Struensee vid universitetet i Halle och tog examen som doktor i medicin den 12 december 1757. Han flyttade med sina föräldrar till Altona 1758 och tog en lågavlönad tjänst som offentlig läkare. I Altona bekämpade Struensee spridningen av epidemier genom att förbättra hygienen och införde vaccinering mot smittkoppor. År 1760 utnämndes han till läkare i länet Rantzau och på den posten behandlade han även borgerliga och adliga patienter. Struensee började publicera artiklar i medicinska tidskrifter. I sina artiklar skrev han om sambanden mellan bristande utbildning, dålig hygien och sjukdomar i de fattiga stadsdelarna och rekommenderade reformer. Han ansåg att regeringen hade en skyldighet att se till att medborgarna hade hälsa och utbildning. Struensee ansåg också att denna omsorg borde gälla ogifta mödrar och psykiskt sjuka. Med tiden fick Struensee ett gott rykte hos den slesvig-holsteinska adeln. Eftersom han var känd för en ny typ av terapi för psykiska sjukdomar blev Struensee 1768 kallad att behandla den 18-årige kung Christian VII av Danmark och Norge när han vistades i Altona.

När kung Christian VII var knappt två år gammal avled hans mor drottning Louisa, dotter till kung Georg II av Storbritannien, 27 år gammal på grund av komplikationer efter ett missfall. Året därpå ingick hans far kung Frederik V av Danmark och Norge ett andra äktenskap med Juliana Maria av Brunswick-Wolfenbüttel. Enligt alla rapporter verkade Christian vara ett intelligent barn och fick undervisning i danska, tyska och franska. Han var dock nervös och fick dålig utbildning och terroriserades av en brutal guvernör, Christian Ditlev Reventlow, greve av Reventlow.

1766 efterträdde Christian VII den danska och norska tronen efter sin fars tidiga död vid 42 års ålder. Eftersom det fanns en koppling mellan de brittiska och danska kungafamiljerna och båda familjerna var protestantiska, var det naturligt att man sökte en brittisk brud åt Christian. Valet föll på den femtonåriga prinsessan Caroline Matilda, hans kusin i första hand, dotter till Christians avlidne morbror Frederick, prins av Wales. Den 1 oktober 1766 hölls ett fullmaktsäktenskap i St James’s Palace i London, med Caroline Matildas bror kung Georg III som ställde upp för kung Christian VII. Caroline Matilda anlände till Köpenhamn den 8 november 1766 och gifte sig personligen med Christian senare samma dag i Christiansborgs slottskyrka i Köpenhamn, Danmark.

Det stod snart klart att Christian VII inte var helt normal. Det är okänt om Christians psykiska sjukdom orsakades av den brutala behandlingen av greven av Reventlow, eventuell porfyri som han ärvde från sin mor i Hannover, eller schizofreni. Christians beteende gick över till excesser, särskilt sexuell promiskuitet. Han förklarade offentligt att han inte kunde älska Caroline Matilda eftersom det var ”omodernt att älska sin hustru”. Hans symptom omfattade paranoia, självstympning och hallucinationer. Christian vandrade runt på Köpenhamns gator och besökte stadens krogar och bordeller tillsammans med sin favorit greve Frederik Vilhelm Conrad Holck. Det blev allt tydligare att Christian inte kunde uppfylla sin roll som kung.

I maj 1768 gjorde Christian VII en lång rundresa i Europa, med vistelser i Altona, Paris och London. Resan hade arrangerats eftersom man trodde att nya miljöer skulle kunna förändra Christians beteende. Det var på denna resa som han lärde känna Johann Friedrich Struensee. Struensee var den första person som förstod att Christian var allvarligt sjuk. När Christian kom hem från resan följde Struensee med honom och anställdes som Christians personliga läkare. Struensee kunde hantera Christians instabilitet, vilket var en stor lättnad för kungens rådgivare, och Christian utvecklade förtroende för honom.

På grund av Christian VII:s förtroende för honom fick Struensee politisk makt. År 1770 blev Struensee mästare i begäran och minister i det kungliga kabinettet. På kort tid försökte Struensee reformera hela den danska staten i upplysningens anda. Han blev också älskare till den illa behandlade Caroline Matilda, vars äktenskap var mindre tillfredsställande. När Caroline Matilda 1771 födde sin dotter Louise Auguste tvivlade ingen på att Struensee var far till prinsessan, som fick det föga smickrande smeknamnet la petite Struensee, även om Christian VII officiellt erkände henne som sin dotter. Så småningom manövrerade änkedrottning Juliana Maria en kupp som skulle leda till Struensees fall och misskreditera Caroline Matilda.

Tidigt på morgonen den 17 januari 1772, efter en bal på hovteatern på Christiansborgs slott, väcktes Christian VII och tvingades underteckna order om arrestering av Struensee, hans vän greve Enevold Brandt och Caroline Matilda. Caroline Matilda fördes omedelbart till Kronbergs slott i Helsingør i Danmark, som förevigats som Helsingör i William Shakespeares pjäs Hamlet, för att invänta sitt öde. Hon fick behålla sin dotter med sig, men den fyraårige kronprinsen Frederik stannade hos sin far. När Struensee hörde om Caroline Matildas arrestering erkände han sitt förhållande med henne, och så småningom erkände även Caroline Matilda. Den 34-årige Struensee och hans vän Brandt dömdes till döden och båda utsattes för en brutal avrättning den 28 april 1772. I närvaro av tusentals människor avsåg man först att skära av deras högra händer, sedan bröt man deras kroppar på hjulet och slutligen halshöggs de. Struensees föräldrar var båda fortfarande vid liv när han avrättades.

Stuensees och Brandts kroppar ställdes ut offentligt på avrättningsplatsen i två år, tills endast deras ben fanns kvar. Exakt vad som hände med deras kvarlevor är okänt. Enligt traditionen sägs det att Struensee och Brandts kvarlevor begravdes på Vestre kyrkogård i Köpenhamn och att deras kistor på 1920-talet placerades i gravkapellet under den tysktalande S:t Peterskyrkan i Köpenhamn Enligt S:t Peterskyrkan finns Struensee och Brandt dock inte i gravkapellet utan är begravda på kyrkogården. Det har aldrig gjorts någon undersökning för att fastställa om Struensee och Brandt är begravda i Peterskyrkan.

Drottning Caroline Matilda straffades också. Hennes äktenskap upplöstes den 6 april 1772. Hon förlorade sin titel som drottning och separerades med tvång från sina barn som hon aldrig såg igen. Caroline Matilda var inte riktigt 20 år gammal. Ursprungligen beslutades det att Caroline Matilda skulle hållas i förvar på livstid på slottet Aalborghus i Aalborg i Danmark, men hennes bror kung Georg III ingrep. Kung Georg III skickade Sir Robert Murray Keith, en brittisk diplomat, för att förhandla fram hennes frigivning från det danska fängelset. Den 28 maj 1772 skickades Caroline Matilda till Celle i sin brors kungadöme Hannover och levde resten av sitt liv på Celle slott. Hennes fängelsevistelse skulle inte vara långvarig. Caroline Matilda dog den 10 maj 1775, 23 år gammal, av ”en ruttnande feber och ont i halsen”, troligen scharlakansfeber. Hon begravdes i Stadtkirche St. Marien (länk på tyska) i Celle bredvid sin gammelmormor Sophia Dorothea av Celle, kurfurstinna av Hannover, hustru till den blivande kung Georg I av Storbritannien, som drabbades av ett liknande öde.

Efter Struensees fall återinförde Christian VII:s styvmor, änkedrottning Juliana Marie, och hennes son, Christians halvbror, arvprins Frederik, statsrådet. Christian var endast nominellt kung från och med 1772. Mellan 1772 och 1784 styrdes Danmark av änkedrottning Juliana Marie, arvprins Frederik och kabinettssekreterare Ove Høegh-Guldberg. Från 1784 regerade Christians son, den blivande kung Frederik VI, permanent som regentprins.

Christian levde isolerat med en vaktmästare. När han uppträdde alltför våldsamt låstes han in i sitt rum eller bands fast vid sin stol. Hans enda kontakt med regeringen var när han var tvungen att skriva under ”Christian Rex” på formella papper. Den 13 mars 1808 dog kung Christian VII i Rendsburg i Schleswig (då i Danmark, nu i Tyskland) av en stroke vid 59 års ålder. Han begravdes i Frederik V:s kapell i Roskilde domkyrka i Roskilde i Danmark.

Works Cited

• Da.wikipedia.org. 2020. Adam Struensee. Tillgänglig på: <https://da.wikipedia.org/wiki/Adam_Struensee> .
• Da.wikipedia.org. 2020. Johann Friedrich Struensee. Tillgänglig på: <https://da.wikipedia.org/wiki/Johann_Friedrich_Struensee> .
• De.wikipedia.org. 2020. Adam Struensee. Tillgänglig på: <https://de.wikipedia.org/wiki/Adam_Struensee> .
• De.wikipedia.org. 2020. Johann Friedrich Struensee. Tillgänglig på: <https://de.wikipedia.org/wiki/Johann_Friedrich_Struensee> .
• En.wikipedia.org. 2020. Johann Friedrich Struensee. Tillgänglig på: <https://en.wikipedia.org/wiki/Johann_Friedrich_Struensee> .
• Flantzer, Susan, 2016. Caroline Matilda av Wales, drottning av Danmark och Norge. Inofficiella kungligheter. Tillgänglig på: <http://www.unofficialroyalty.com/caroline-matilda-of-wales-queen-of-denmark-and-norway/> .
• Flantzer, Susan, 2016. Kung Christian VII av Danmark och Norge. Inofficiella kungligheter. Tillgänglig på: <http://www.unofficialroyalty.com/king-christian-vii-of-denmark/> .
• Hadlow, Janice. Ett kungligt experiment. New York: Picador, 2014. Tryckt.
• Tillyard, Stella. En kunglig affär: George III and His Scandalous Siblings. New York: Random House, 2006. Print.
• Williamson, David. Brewer’s British Royalty. London: Cassell, 1996. Print.