Ohanapecosh

Området: SE hörnet av parken

Tillgång: Ohanapecosh ligger i majestätisk gammal skog vid stranden av den kristallklara kaskadfloden med samma namn och välkomnar besökare till nationalparkens frodiga, smaragdgröna sydöstra hörn. Ohanapecosh ligger på en höjd av endast 1 900 fot och är omgiven av djup urskog, vilket ger en stor kontrast till de alpina ängar och snöfält som finns i parkens högre belägna områden. Besökare till Ohanapecosh kommer inte att hitta något logi eller matservering som i Longmire, Sunrise och Paradise, utan kan i stället slå upp sitt tält eller sin husbil på parkens inbjudande campingplats. På grund av Ohanapecoshs låga höjd och skyddade miljö (den ligger lite i en regnskugga) öppnar campingplatsen tidigare och stänger senare än parkens campingplatser Cougar Rock och White River.

Ohanapecosh ligger bara 15 km norr om Packwood, där det finns logi och matservering. Men under många år var Ohanapecosh hemvist för en lodge som tog emot gäster som ville njuta av områdets varma källor. Ohanapacosh Hot Springs bestod av mer än ett dussin källor (vissa så varma som 120 F) som flödade från en skogsbänk ut i Ohanapecosh River. År 1913, när området låg inom nationalskogsmark, upprättade Eva O’Neal ett kommersiellt tältläger vid källorna. På grund av källornas ökande popularitet utvecklade den lokala entreprenören N.D. Tower en resort vid källorna 1921. Vid den här tiden strömmade tusentals människor till källorna för deras förmodade terapeutiska krafter.

Med hjälp av investeraren Dr. Albert W. Bridge anlitade Tower ett väglag för att anlägga en väg till källorna från Packwood. Från väster var det dock en 16 mil lång vandring via en stig. Vägen genom Stevens Canyon skulle inte öppnas förrän 1957. År 1925 hade Bridge och Tower byggt ett litet hotell och två badhus utöver ett tältläger och flera stugor. De hade storslagna planer för källorna att bygga en stor resort och ett sanatorium likt den i Hot Springs, Arkansas (numera en nationalpark). Förvaltare för Mount Rainier National Park hade länge velat förvärva Ohanapecosh och inte se det intensivt utvecklat.

1931 utvidgades Mount Rainier National Park österut med 34 000 hektar hela vägen till Cascade Crest. Ohanapecosh Hot Springs låg nu inom parken, och anläggningen fick fortsätta i sin nuvarande lilla skala. Under den stora depressionen slog många människor med reumatism och andra sjukdomar läger vid Ohanapecosh i veckor och månader i taget för att bada i betongpooler eller i badhuset. Även om anläggningen så småningom utökades med fler stugor på 1940-talet ansågs anläggningen vara undermålig och en skam för parken.

Planer från parkens tjänstemän gjordes för att upphöra med anläggningen, men en ny ägare tog över och drog ut på processen i flera år. År 1960 stängdes dock anläggningen och 1967 var alla byggnader borttagna.

Inget återstår av den gamla anläggningen, badhuset och badbassängerna. Parkförvaltningen har låtit källorna återgå till sitt naturliga tillstånd. Du kan titta på gamla bilder av anläggningen i besökscentret och sedan ta ett häfte med självguidning och ge dig ut på en härlig naturvandring till källorna. Allt som återstår av källorna är nu mossiga sippror som slöt flyter ut i den närliggande floden. Det finns inga bassänger, men du kan alltid ta ett dopp i floden om du känner dig tvingad. Det är en uppfriskande 40 grader F.

Under hela sommaren leder naturbevakare vandringar och håller föreläsningar om de varma källorna och andra aspekter av parken. Många program träffas i amfiteatern som också erbjuder kvällsprogram för campare. Campingplatsen, som är parkens största med 188 platser, tar emot reservationer och är öppen från slutet av maj till mitten av oktober.

Det finns några underbara vandringar som börjar från eller i närheten av Ohanapecosh. Besökscentret är en bra källa för information om vandringar och ett brett utbud av vandringsguider, böcker och kartor kan köpas där. En utmärkt barnvänlig vandring direkt från Ohanapecosh är den 2,7 mil långa slingan till spektakulära Silver Falls. De 40 fot höga fallen dundrar genom en smal klippig klyfta ner i en gnistrande plaskdamm.

En annan spektakulär och lätt familjevänlig vandring är till Patriarkernas lund (Grove of the Patriarchs). Vandra längs Ohanapecosh-floden till en frodig ö som hyser en gammal katedralskog av höga västra röda cederträd och douglasgranar. Några av dessa gigantiska träd är över 1 000 år gamla. Vandringen är en enkel tur och retur på 1,3 mil från Stevens Canyon Road eller en längre tur och retur på 5,0 mil från Ohanapecosh.

Längre heldagsvandringar i området inkluderar East Side Trail vid floden, den lugna Cowlitz Divide Trail, den spännande Shriner Peak Trail till ett av parkens historiska brandutkikstorn och Laughingwater Trail till den avlägsna och djupt liggande Three Lakes. Laughingwater Trail är också en av de få stigar i parken som är öppna för ryttare. Den ansluter till Pacific Crest Trail och erbjuder långa utflykter för både ryttare och backpackers.

Och om du undrar var ordet Ohanapecosh kommer ifrån – det finns olika förklaringar till dess ursprung. En av de mer allmänt accepterade är att det är ett namn från Upper Cowlitz-indianerna som betyder ”klar ström eller djupblå”.”

– Craig Romano

Brygga över Ohanapecosh River© Janelle Walker
Ohanapecosh River © Janelle Walker

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.