Om du har analcancer

Om du har analcancer

Be din läkare att använda den här bilden för att visa var cancern finns.

Anus

Anus är slutet av matsmältningskanalen – den kanal som maten rör sig genom när den används av kroppen. Fast avfall (bajs) kommer ut ur anus.

Är det olika typer av analcancer?

Det finns många typer av analcancer. De flesta är sällsynta. Din läkare kan berätta mer om vilken typ du har.

Den vanligaste typen kallas skivepitelcancer. Denna typ av tumör börjar i de celler som kantar anusens insida och har vuxit in i de djupare lagren av anus.

Analcancer delas också ofta in i 2 grupper beroende på var den börjar i anus – i analkanalen eller i det perianala området. De behandlas ibland på olika sätt.

Frågor att ställa till läkaren

• Varför tror du att jag har analcancer?
• finns det en chans att jag inte har cancer?
• Vill du vara snäll och skriva ner vilken typ av cancer du tror att jag kan ha?
• Vad händer härnäst?

Hur vet läkaren att jag har analcancer?

Vissa analcancerformer ger inga symptom alls. Men symtom på analcancer kan vara förändringar i din bajs, blödning, klåda och smärta eller en knöl vid analöppningen. Läkaren kommer att ställa frågor om din hälsa och göra en fysisk undersökning. Läkaren kommer också att titta på ditt anus och kan stoppa in ett handskat finger inuti för att kontrollera om det finns knölar. (Detta kallas för en rektalundersökning. Rektum är den del av tjocktarmen som ansluter till anus.)

Om tecken tyder på analcancer kommer fler tester att göras. Här är några av de tester du kan behöva:

Anoskopi: För det här testet täcks ett ihåligt fast rör som är cirka 3 till 4 tum långt (ett så kallat anoskop) med en gel och förs försiktigt in i anus. Ett ljus i slutet av detta rör gör att läkaren kan se insidan av nedre ändtarmen och anus. Ett vävnadsprov (en biopsi) kan tas och sedan undersökas i laboratoriet. Du kommer att vara vaken under detta test, men det ska inte göra ont.

Endoskopi: Vid detta test förs ett flexibelt (inte fast) rör med en liten videokamera och ett ljus i änden (ett så kallat endoskop) in i anus, rektum och ibland hela tjocktarmen för att titta inuti. Detta flexibla rör är mycket längre än anoskopet och kan användas för att säkerställa att ett analcancersymptom, t.ex. blödning, inte kommer från ett annat område, t.ex. ändtarmen eller tjocktarmen. Det kan också användas för att ta ut celler (en biopsi) från insidan av dessa områden.Du kommer att få medicin för att hålla dig sömnig eller sovande under detta test.

Ultraljud: För detta test förs en liten tunn sond in i anus och rektum. Detta kan vara obekvämt, men ska inte göra ont. Sonden avger ljudvågor för att göra bilder av kroppens insida. Detta test kan användas för att se hur djupt cancern har vuxit in i vävnaderna runt anus.

CT-skanning eller CAT-skanning: En datortomografi är som en röntgenundersökning, men bilderna av din insida är mer detaljerade. CT-skanning kan också användas för att hjälpa till att göra en biopsi och kan visa om cancern har spridit sig.

MRI-skanning: Detta test använder radiovågor och starka magneter i stället för röntgenstrålar för att göra detaljerade bilder. Detta test kan användas för att kontrollera närliggande lymfkörtlar eller levern för att se om cancern har spridit sig.

Röntgen av bröstkorgen: Röntgen kan göras för att se om cancern har spridit sig till lungorna.

PET-skanning: PET-undersökningar använder en speciell sorts socker som kan ses inuti din kropp med en speciell kamera. Om det finns en cancer syns detta socker som ”heta punkter” där cancern finns. Detta test kan hjälpa till att visa om cancern har spridit sig. Ibland görs en PET-undersökning tillsammans med en datortomografi för att bättre kunna se områden med cancer.

Analbiopsi

I en biopsi tar läkaren ut en liten bit vävnad där cancern verkar finnas. Vävnaden undersöks för att hitta cancerceller. En biopsi är det enda sättet att säkert veta om du har cancer. För analcancer görs en biopsi oftast under en endoskopi. Om tumören är mycket liten och bara sitter på anusens slemhinna kan läkaren kanske ta ut hela tumören under biopsin.

Det finns många olika typer av biopsier. Fråga din läkare vilken typ du kommer att behöva. Varje typ har skäl för och emot att göra dem. Valet av vilken typ som ska användas beror på ditt eget fall.

Frågor att ställa till läkaren

• Vilka prover kommer jag att behöva ta?
• Vem kommer att göra dessa prover?
• Var kommer de att göras?
• Vem kan förklara dem för mig?
• Hur och när får jag resultaten?
• Vem förklarar resultaten för mig?
• Vad behöver jag göra härnäst?

Hur allvarlig är min cancer?

Om du har analcancer vill läkaren ta reda på hur långt cancern har spridits. Detta kallas för stadieindelning. Din läkare vill ta reda på vilket stadium din cancer befinner sig i för att kunna avgöra vilken typ av behandling som är bäst för dig.

Stadiet beskriver tillväxten eller spridningen av cancern genom anus. Det berättar också om cancern har spridit sig till närliggande organ eller till organ längre bort.

Din cancer kan vara i stadium 1, 2, 3 eller 4. Ju lägre siffran är, desto mindre har cancern spridit sig. Ett högre nummer, som stadium 4, innebär en allvarligare cancer som har spridit sig utanför anus. Se till att fråga läkaren om cancerstadiet och vad det betyder.

Frågor att ställa till läkaren

• Känner du till cancerstadiet?
• Om inte, hur och när kommer du att ta reda på cancerstadiet?
• Kan du förklara för mig vad stadiet betyder i mitt fall?
• Baserat på cancerstadiet, hur länge tror du att jag kommer att leva?
• Vad kommer att hända härnäst?

Vilken typ av behandling kommer jag att behöva?

Det finns många sätt att behandla analcancer, bland annat kirurgi, strålning, kemoterapi och immunterapi.

Kirurgi och strålning används för att behandla endast cancern. De påverkar inte resten av kroppen. Kemoterapi och immunterapi går igenom hela kroppen. De kan nå cancerceller nästan var som helst i kroppen. Vilken behandlingsplan som är bäst för dig beror på:

• Cancerns stadium och var den startade i anus (analkanalen eller perianalområdet)
• Chansen att en typ av behandling hjälper
• Din ålder
• Övrig hälsa. problem du har
• Dina känslor om behandlingen och de biverkningar som kan följa med den

Kirurgi för analcancer

De flesta personer med analcancer behöver inte opereras. Om operation behövs beror typen av operation på vilken typ av tumör det rör sig om och var den finns.

Lokal resektion

En lokal resektion kan göras om cancern är liten och inte har spridits. Endast tumören och en liten kant av vävnad runt omkring tas bort. I de flesta fall skadas inte muskeln som öppnar och stänger anus. Om så är fallet kan du kontrollera din bajs och få den att komma ut genom anus.

Abdominoperineal resektion (APR)

Abdominoperineal resektion används inte ofta, men kan vara ett alternativ om andra behandlingar inte gör sig av med cancern.

För detta ingrepp gör läkaren 2 snitt: 1 genom magen och 1 runt anus. Sedan tas anus och en del av ändtarmen ut, och ibland tas även närliggande lymfkörtlar ut. Efter en APR kommer du att ha en öppning på din nedre mage där bajs kommer att komma ut. (Detta kallas för en kolostomi.)

Biverkningar av kirurgi

Alla typer av operationer kan ha risker och biverkningar. Var noga med att fråga läkaren vad du kan förvänta dig. Fråga hur du kommer att bajsa efter operationen. Om du har problem ska du meddela dina läkare om det. De ska kunna hjälpa dig med eventuella problem.

Bestrålningsbehandlingar

Bestrålning använder högenergistrålar (som röntgenstrålar) för att döda cancerceller. Vid analcancer ges den oftast tillsammans med kemoterapi. Strålning kan också användas för att lindra symtom som smärta, blödning eller andra problem som uppstår när analcancern har vuxit sig mycket stor eller spridit sig till andra områden, t.ex. benen. Den ges ofta i små doser varje dag i många veckor.

Det finns 2 huvudsakliga sätt att ge strålning. Den riktas oftast mot anus från en maskin utanför kroppen. Detta kallas extern strålning. I vissa fall kan ett rör med radioaktiva frön sättas rakt in i anus i närheten av cancern. Detta kallas brachyterapi.

Biverkningar av strålbehandlingar

Om din läkare föreslår strålbehandling, fråga om vilka biverkningar som kan uppstå. De vanligaste biverkningarna av strålning är:

• Hudförändringar där strålningen ges
• Känns väldigt trött (fatigue)
• Darmrörelser kan göra ont
• Skräkningar
• Diarré
• För kvinnor kan strålning irritera slidan. Detta kan göra ont och kan orsaka vaginala flytningar.

De flesta biverkningarna blir bättre efter behandlingens slut och många kan behandlas. Vissa kan vara kvar längre. Prata med ditt cancervårdsteam om vad du kan förvänta dig.

Kemoterapi

Kemoterapi är en förkortning av kemoterapi – användning av läkemedel för att bekämpa cancer. Läkemedlen kan ges i en ven eller tas som tabletter. Läkemedlen går in i blodet och sprids i kroppen.

Chemo ges i cykler eller omgångar. Varje behandlingsomgång följs av en paus för att ge kroppen tid att återhämta sig. Oftast ges 2 eller fler cellgiftsläkemedel. Behandlingen pågår ofta i många månader.

Chemo som ges tillsammans med strålbehandling är ofta den första behandlingen för de flesta analcancerformer. Detta kallas för kemoradiation. Den kan bota cancern utan operation.

Biverkningar av kemo

Chemo kan göra att du känner dig mycket trött, magsjuk och att ditt hår faller ut. Men dessa problem försvinner när behandlingen är avslutad.

Det finns sätt att behandla de flesta kemobiverkningar. Om du har biverkningar ska du prata med ditt cancervårdsteam så att de kan hjälpa dig.

Immunbehandling

Immunbehandling är en behandling som förstärker ditt eget immunförsvar för att angripa analcancercellerna. Dessa läkemedel kan ges i en ven.

Biverkningar av immunterapi

Immunterapi kan ge olika biverkningar beroende på vilket läkemedel som används. Dessa läkemedel kan göra att du känner dig trött, har ont i magen eller orsakar utslag. De flesta av dessa problem försvinner när behandlingen är avslutad.

Det finns sätt att behandla de flesta av de biverkningar som orsakas av immunterapi. Om du har biverkningar ska du prata med ditt cancervårdsteam så att de kan hjälpa dig.

Kliniska prövningar

Kliniska prövningar är forskningsstudier som testar nya läkemedel eller andra behandlingar på människor. De jämför standardbehandlingar med andra som kan vara bättre.

Kliniska prövningar är ett sätt att få den senaste cancerbehandlingen. De är det bästa sättet för läkare att hitta bättre sätt att behandla cancer. Om din läkare kan hitta en som studerar den typ av cancer som du har, är det upp till dig om du vill delta. Och om du anmäler dig till en klinisk prövning kan du alltid avbryta när som helst.

Om du vill veta mer om kliniska prövningar som kan vara rätt för dig kan du börja med att fråga din läkare om din klinik eller ditt sjukhus genomför kliniska prövningar. Se Kliniska prövningar för att få veta mer.

Hur är det med andra behandlingar som jag hör talas om?

När du har cancer kan du höra talas om andra sätt att behandla cancern eller behandla dina symtom. Dessa kanske inte alltid är vanliga medicinska behandlingar. Dessa behandlingar kan vara vitaminer, örter, speciella dieter och andra saker. Du kanske undrar över dessa behandlingar.

En del av dessa är kända för att hjälpa, men många har inte testats. Vissa har visat sig inte hjälpa. Några har till och med visat sig vara skadliga. Prata med din läkare om allt du funderar på att använda, oavsett om det är ett vitamin, en diet eller något annat.

Frågor att ställa till läkaren

• Vilken behandling tror du är bäst för mig?
• Vad är målet med den här behandlingen? Tror du att den kan bota cancern?
• Kommer behandlingen att omfatta kirurgi? Om så är fallet, vem kommer att utföra operationen?
• Hur kommer operationen att se ut? Hur kommer jag att bajsa efter operationen?
• Vad är målet med dessa behandlingar?
• Vilka biverkningar kan jag få av dessa behandlingar?
• Vad kan jag göra åt biverkningar som jag kan få?
• finns det en klinisk prövning som skulle kunna passa mig?
• Hur är det med speciella vitaminer eller dieter som vänner berättar om? Hur vet jag om de är säkra?
• Hur snart behöver jag påbörja behandlingen?
• Vad ska jag göra för att vara redo för behandlingen?
• Är det något jag kan göra för att behandlingen ska fungera bättre?
• Vad är nästa steg?

Om du behöver mer information om eventuella biverkningar av behandlingen kan du besöka Hantera cancerrelaterade biverkningar.

Vad händer efter behandlingen?

Du kommer att bli glad när behandlingen är över. Under flera år efter behandlingens slut kommer du fortfarande att behöva träffa din cancerläkare. Se till att gå på alla dessa uppföljningsbesök. Du kommer att få undersökningar, blodprov och kanske andra tester för att se om cancern har kommit tillbaka.

Följande läkarbesök efter behandlingen kan behövas så ofta som var tredje till sjätte månad i minst tre år. De kommer att vara mindre frekventa efter cirka 3 år. Under dessa besök kommer din läkare att fråga om eventuella symtom som du har och göra en fysisk undersökning. Blodprover, rektalundersökningar, anoskopi och bildundersökningar (som t.ex. datortomografi) kan göras.

Att ha cancer och hantera behandlingen kan vara svårt, men det kan också vara en tid för att se på ditt liv på nya sätt. Du kanske funderar på hur du kan förbättra din hälsa. Ring oss på 1-800-227-2345 eller prata med ditt cancervårdsteam för att ta reda på vad du kan göra för att må bättre.

Du kan inte ändra det faktum att du har cancer. Det du kan ändra är hur du lever resten av ditt liv – genom att göra hälsosamma val och må så bra som möjligt.