PERU ALLMÄN INFORMATION
Peru ligger i den västra centrala delen av Sydamerika. Det omfattar en yta på 498 222 kvadratmil (1 `285 215 km2) och kan i storlek jämföras med Spanien, Frankrike och före detta Västtyskland tillsammans. I Sydamerika är endast Brasilien och Argentina större. Peru är det 19:e största landet i världen. Peru gränsar i norr till Ecuador, i söder till Chile och Bolivia, i öster till Colombia och Brasilien och i väster till Stilla havet.
Peru är ett varierat och mångfacetterat land på grund av den klimatiska, naturliga och kulturella mångfalden i dess regioner. Landet är 2 500 km långt och har tre naturliga regioner: kust, sierra och djungel.
Klimatet i Peru varierar kraftigt, från tropiskt i montaña till arktiskt i de högsta bergen i Anderna. Medeltemperaturen sjunker med cirka 1,7 Celsiusgrader (cirka 3 Fahrenheitgrader) för varje 450 meters höjdökning. Permanenta snö- och isfält täcker toppar mer än 5 000 m över havet, och den högsta höjden där marken är lämplig för jordbruk är cirka 4 400 m.
KUST
Kustregionen utgör 10,6 % av Perus territorium 136 334 km2. Det är en smal remsa 1 554 miles lång (2 500 km), men bara 12 till 62 miles bred (19 till 100 km). Höjden längs denna remsa varierar från noll till 3 281 fot över havet (1 000 m). Även om kustremsan huvudsakligen är torr, förekommer säsongsmässiga regn i norr, särskilt under perioder med klimatfenomenet El Niño. Längs kusten bevattnas mindre än 1 miljon hektar av de totalt 15 miljoner, Några av de 52 dalarna är odlingsbara och de odlas med en kombination av gamla peruanska metoder och modern teknik Den peruanska kustregionen har varit hemvist för flera viktiga kulturer. Besökare kan hitta många välkända arkeologiska platser här, bland annat Chan-Chan, Nasca och Sipan. På kustslätten är temperaturen normalt jämn och ligger i genomsnitt på cirka 20° C (cirka 68° F) under hela året. Kustklimatet mildras av vindar som blåser från den svala havsströmmen som kallas Peru- eller Humboldtströmmen. Kusten får mindre än 50 mm nederbörd varje år, vilket till stor del beror på att bergskedjorna tar emot det mesta av det regn som förs med passadvindarna från öster. Dimsladdade moln som kallas garúa höljer många av sierras sluttningar från juni till oktober och ger tillräckligt med fukt för att stödja gräsmarker.
SIERRA
Sierra är namnet på det andinska höglandet, där bergskedjan Andernas bergskedja löper genom landet i nord-sydlig riktning som en ryggrad, och som delar upp kustområdet från djungeln. Sierra erbjuder en stor mångfald av landskap som varierar beroende på höjden. Sierra utgör 30,5 % av landets territorium 151 304 kvadratmil (391 876 km2) och är mellan 52 och 155 mil bred (83 till 250 km). Den genomsnittliga höjden är 22 705 meter över havet (14 108 fot). De peruanska Anderna har mer än 174 snöklädda toppar som är över 4 877 m höga och 39 toppar som är över 5 974 m höga. Den högsta och mest formidabla av dem alla är Huascaran på 6 768 meter. Höga platåer på höjder mellan 3 810 och 4 298 meter över havet står i skarp kontrast till djupa raviner, t.ex. de som bildas av floderna Apurimac, Cotahuasi och Colca. Sierra-regionen har både torra områden och bördiga dalar. En klarblå himmel bildar en fantastisk bakgrund till de höga topparna och återspeglas i många glittrande sjöar. Världens största farbara sjö, Titicacasjön, är en otrolig turistresurs för Peru tack vare sitt landskap, sin historia, sina arkeologiska platser och sina vackra koloniala städer. I sierran varierar temperaturen säsongsmässigt från cirka -7° till 21° C (cirka 20° till 70° F). Nederbörden är vanligtvis sparsam, men på vissa orter regnar det kraftigt från oktober till april. I Cusco, i den sydöstra sierran, är den årliga nederbörden i genomsnitt cirka 815 mm (cirka 32 tum). De exponerade östra sluttningarna av Anderna får mer än 2 500 mm regn per år, men på skyddade platser regnar det mycket mindre. Regnmängderna minskar snabbt söderut, vilket orsakar många förändringar i vegetationen.
JUNGLE
Djungeln är landets största region och täcker 58,8 % av Perus nationella territorium 292 150 kvadratmil (756 665 km2). Tropiska regnskogar sträcker sig från de östra Andernafoten till Perus gränser mot Ecuador, Colombia, Brasilien och Bolivia. Det finns två separata och distinkta typer av djungel, höglandet och låglandet. Denna region är extremt varm och fuktig, även om den är mindre varm och fuktig på högre höjder. De förhärskande östliga vindarna som blåser över denna region samlar in fukt som senare avsätts på de östra andinska sluttningarna. Den årliga nederbörden i vissa distrikt uppgår i genomsnitt till 3 810 mm (150 tum). Det mesta av detta regn, som huvudsakligen faller från november till april
HÖKLANDSJUNGEL
Höglandsdjungeln, lokalt känd som ”ceja de selva”, är belägen på den östra flanken av Anderna. Dess genomsnittliga höjd är mellan 487 och 2 804 meter över havet (1 600 och 9 200 fot). I den frodiga vegetationen växer en mängd tropiska och subtropiska produkter (kaffe, te, kakao, citrusfrukter, bananer, ananas etc.). Denna region har till skillnad från sierran ett tempererat och fuktigt klimat och är dessutom den minsta regionen i landet. Machu Picchu, vårt viktigaste turistmål, ligger i denna miljö.
Den låglänta djungeln
Också känd som Amazonas-slätten, är denna region, som är den största i landet, uppbyggd av frodig tropisk vegetation och ett omfattande nätverk av floder. Perus största volym naturresurser, och de viktigaste, är koncentrerade här. Låglandsdjungeln ligger i genomsnitt mellan 250 och 1 300 fot över havet. De två mest majestätiska floderna i Peru finns här; Marañon-floden (1 025 mil lång) och Ucayali-floden (1 240 mil lång). Båda rinner ut i Amazonfloden, som så småningom korsar gränserna till Colombia och Brasilien. Även om låglandsdjungeln är den minst bebodda av regionerna erbjuder den ett stort antal attraktioner och resurser, särskilt för ekoturism
EL NIÑO
Perus klimat upplever periodvis ett vädermönster som kallas El Niño. El Niño inträffar vart tredje till sjunde år när ovanligt varma havsförhållanden uppstår längs västkusten. Under El Niño flyttar de våta väderförhållanden som normalt finns i västra Stilla havet österut och ger kraftiga regn som kan orsaka omfattande översvämningar.
Floder och sjöar
Peru har tre huvudsakliga avrinningssystem. Det ena består av ett 50-tal forsande vattendrag som stiger upp i sierran och går brant ner mot kustslätten. Det andra består av Amazonflodens bifloder i montañaregionen. Det tredje systemet består huvudsakligen av Titicacasjön, som rinner ut i Poopó-sjön i Bolivia genom Desaguadero-floden.
Napo-, Tigre- och Pastaza-floderna rinner upp i Ecuador och mynnar ut i Peru. De två sistnämnda strömmarna är bifloder till Marañónfloden, och Napo rinner ut i Amazonfloden. Gränsen mellan Peru och Colombia avgränsas av Putumayofloden.
VÄXTER OCH Djur
Växtlivet i de tre huvudsakliga geografiska regionerna varierar kraftigt. Den vidsträckta, bördiga montaña innehåller ett rikt överflöd av träd, växter och djungelrankor, bland annat mahogny-, ceder-, gummi- och cinchona-träd, sarsaparilla- och vaniljplantor samt en mängd exotiska tropiska blommor. Den karga sierran har ett relativt sparsamt växtliv. Sierravegetationen är till stor del xerofytisk, det vill säga anpassad till att överleva på en begränsad tillgång på vatten. Till dessa växter hör mesquite, kaktusar, busk- och fodergräs och eukalyptusväxter. De torra, sandiga delarna av kustslätten har huvudsakligen ökenvegetation, såsom buskar, gräs och knölväxter.
Det vilda djurlivet vid Perus kust är begränsat i antal och variation. Kustslätten och öarna till havs hyser måsar och tärnor och några albatrosser, men få andra vilda djur utom ödlor, insekter, tarantlar och skorpioner. Det peruanska havsvattnet är rikt på ansjovis, pilchard, kolja, tunga, makrill, smelt, skrubbskädda, hummer, räkor och andra marina arter. I Sierra finns lama, alpacka, vicuña, chinchilla och huanaco. Bland regionens fåglar kan nämnas jättekondor, rödhake, phoebe, flugsnappare, fink, rapphöna, anka och gås. Titicacasjön och andra vattendrag i Sierra Leone är fulla av fisk. Bland djuren i den tropiska montaña finns jaguar, puma, bältdjur, peccary, tapir, myrslok, flera dussin arter av apor, alligator, sköldpadda och en mängd olika ormar och insekter; bland fåglarna finns papegoja, flamingo och andra tropiska arter.
POPULATION
Omkring 45 procent av Perus invånare är indianer, varav en del härstammar från inkafolket som etablerade en stor civilisation i regionen på 1400-talet. Omkring 100 andra urfolksgrupper lever i regnskogen i östra Peru. Dessa stammar lever praktiskt taget isolerade från resten av Perus befolkning, talar traditionella språk och överlever genom jakt, fiske och jordbruk. Cirka 37 procent av landets befolkning är mestiser, dvs. personer med blandad vit (huvudsakligen spansk) och indiansk bakgrund. Ungefär 15 procent av peruanerna är av oblandad vit härstamning, och många av de återstående är av svart afrikansk, japansk eller kinesisk härstamning. Ungefär 72 procent av befolkningen bor i stadsområden.
Befolkningskarakteristik Perus befolkning (uppskattning 1998) är 26 111 110 personer, vilket ger landet en uppskattad total befolkningstäthet på 20 personer per kvadratkilometer (53 per kvadratmil). Fördelningen är dock ojämn, där cirka 50 procent av befolkningen bor i sieraregionen och cirka 40 procent i kustslätten.
Huvudstäder
Den största staden i Peru är Lima (större stadsbefolkning, 1996 års uppskattning, 6 884 000), som är landets huvudstad och främsta handelscentrum. Andra viktiga städer är Callao (637 755), en stor hamn som ligger nära Lima, Arequipa (680 600), ett industriellt centrum, Trujillo (556 800), ett kommersiellt centrum, Chiclayo (457 800), i sockerdistriktet, och Cusco (257 751), känd för sina inkaruiner.
SPRÅK OCH RELIGION
Spanska, som talas av cirka 70 procent av befolkningen, var det enda officiella språket i Peru fram till 1975, då quechua, ett av de amerikanska ursprungsbefolkningarnas viktigaste språk, också blev ett officiellt språk. Ett annat indianspråk, aymará, förklarades officiellt 1980. Engelska talas också.
Mer än 90 procent av peruanerna följer den romersk-katolska religionen. År 1915 antogs en lag som gjorde romersk-katolicismen till landets etablerade religion. Konstitutionen från 1979 avslutade dock romersk-katolicismens status som etablerad religion, även om den erkände katolicismen ”som ett viktigt element i Perus historiska, kulturella och moraliska bildning”. Andra religioner är tillåtna och tolereras, och ett litet antal protestanter, judar och muslimer lever i Peru.
Utbildning Läs- och skrivkunnigheten i Peru har ökat avsevärt som ett resultat av större betoning på utbildning. Enligt uppskattningar ökade den vuxna läs- och skrivkunniga befolkningen från 42 procent 1940 till 89 procent 1995. Offentlig grundutbildning i Peru är gratis och obligatorisk för alla barn mellan 6 och 12 år. Många barn på landsbygden går dock inte i gymnasieskolan på grund av bristande möjligheter. År 1995 gick cirka 4,1 miljoner elever i grundskolor, och 1,9 miljoner elever var inskrivna i gymnasieskolor och yrkesskolor.
MUSIK
Den pentatoniska skala som användes av de forntida folken finns fortfarande kvar, och förcolumbianska instrument som rörflöjten quena eller flöjt, antara eller panflöjt, snäckor, okarina och olika primitiva slagverksredskap används i stor utsträckning idag. Spanjorerna förde med sig stränginstrument. Violin, harpa, gitarr och charango, ett mandolinliknande instrument, är mycket populära. Bland de mest populära folksångerna och danserna finns yariví, en kärlekssång, huayno, en snabb dans från höglandet, cashua, en cirkeldans, och marinera eller zamacueca.
Lima har ett nationalkonservatorium och en symfoniorkester, den senare organiserad 1938 av den österrikiskfödde Theo Buchwald. Orkestern uppmuntrar peruanska kompositörer genom att framföra deras kompositioner. Den mest framstående peruanska 1900-talskompositören är den Parisfödde André Sas, som grundade en musikskola i Lima 1929. Hans kompositioner återspeglar inflytandet från den inhemska musiken. Sas var också en auktoritet när det gäller folkmusik.
LITTERATUR OCH DRAMA
Den peruanska litteraturen började under 1500-talet när Garcilaso de la Vega, son till en spansk erövrare och en inkaprinsessa, skrev sina Comentarios reales de los incas (1609; Kungliga kommentarer om inkaerna, 1869), en levande historisk krönika om inkakulturen och -riket. En annan viktig författare under kolonialtiden var 1600-talssatirikern Juan del Valle y Caviedes. De främsta författarna under 1800-talet var Manuel González Prada, som skrev samhällskritik, och Ricardo Palma, som komponerade en samling historiska och legendariska berättelser om Perus förflutna.
Under 1900-talet har det funnits ett överflöd av poeter och prosaförfattare. Bland dem kan nämnas Ventura García Calderón, en diplomat som också var essäist, José Carlos Mariátegui, en marxistisk politisk essäist, samt poeterna José Santos Chocano, César Vallejo och José María Eguren. Ciro Alegría har i sin berömda El Mundo es ancho y ajena (1941, ”Världen är bred och främmande”) skrivit en av de finaste romanerna om ursprungsbefolkningarnas svåra situation i Latinamerika. Mario Vargas Llosa är en internationellt känd romanförfattare. En av Latinamerikas viktigaste litteraturkritiker är Luis Alberto Sánchez.
Teatern har spelat en viktig roll i Perus kulturliv sedan 1568, då den första pjäsen i landet framfördes på San Pedro-torget i Lima. Under kolonialtiden främjade jesuiterna dramatiska produktioner, och 1700-talets vicekung Manuel de Amat var en ledande beskyddare av teatern. Landets ledande teater och konsertsal är Limas stadsteater. Sebastián Salazar Bondy och Enrique Solari Swayne är de viktigaste dramatikerna från 1900-talet.
LIBRARIER
Några av de viktigaste biblioteken i Peru finns i de större städerna och är knutna till de större universiteten. I de olika biblioteken vid det nationella universitetet San Marcos i Lima finns mer än 450 000 volymer. Nationalbiblioteket (1821) i Lima rymmer mer än 3,2 miljoner böcker och andra föremål.
MUSEER
Museer i hela landet visar peruansk konst och arkeologiska föremål. Många av Perus koloniala byggnader, såsom Torre Tagle-palatset och katedralen i Lima, innehåller värdefulla artefakter. Bland de kända museerna i Lima finns konstmuseet (1961), det arkeologiska museet Rafael Larco Herrera (1926), det naturhistoriska museet Javier Prado och det nationella museet för antropologi och arkeologi (1822), som visar samlingar av prekolumbianska föremål. Andra viktiga museer är Perus militärhistoriska museum (1946) i Callao och arkeologiska museer i Arequipa, Cusco, Huancayo och Trujillo.
TRANSPORT
Perus system av järnvägar, motorvägar och flygplatser har byggts ut avsevärt under andra hälften av 1900-talet. Landets bergsområden försvårar dock yttransporterna. År 1996 hade Peru cirka 72 800 km (cirka 45 236 mi) vägar, varav 10 procent var asfalterade. Den viktigaste pulsådern är en del av den panamerikanska motorvägen, som genomkorsar Peru från Ecuador till Chile på en sträcka av cirka 2 495 km. Central Highway förbinder Lima och Pucallpa. Peru har också cirka 1 691 km järnväg. En av de andinska linjerna, Central Railroad, går upp till cirka 4 815 meter över havet, vilket är den högsta punkt som nås av en normalspårig linje i världen. Den mest anmärkningsvärda inre vattenvägen är Amazonfloden, som är farbar med fartyg från Atlanten till Iquitos i Peru. Titicacasjön fungerar också som en vattenväg. De viktigaste peruanska hamnarna är Callao, Salaverry, Pacasmayo, Paita och San Juan. Landets viktigaste internationella flygplatser ligger nära Lima, Cusco, Iquitos och Arequipa. Aeroperú, det nationella flygbolaget, erbjuder inrikes och utrikes tjänster.