Philo Judaeus
Filosofisk eklekticism
”Bortsett från icke förhandlingsbara dogmer var Philo dock mer än villig att använda sig av den grekiska filosofins tankeformer i de många frågor där en ärlig meningsskiljaktighet mellan troende tycktes honom tillåten. Den grekiska filosofin i fråga är ett amalgam som hämtas från många källor. Hans betoning av den symboliska betydelsen av vissa tal (4, 6, 7, 10, till exempel) tyder på ett samtida nypythagoreiskt inflytande. Åsikterna om att kausaliteten är fyrfaldig, att dygden ligger i ett medelvärde och att Gud ska ses som universums huvudman visar tydligt på Aristoteles inflytande.
Platons anda framträder tydligt i Philos allmänna acceptans av föreställningar som teorin om Idéer och tron att kroppen är en grav eller ett fängelse, att livet för människan bör vara en process av rening från det materiella, att kosmisk materia föregick kosmos bildning och att Guds existens kan härledas från universums struktur och verksamhet. Stoicismens inflytande framträder i hans läror om människans ”okvalificerade” fria vilja, om behovet av att leva i samklang med naturen, om behovet av att leva fritt från passioner och om ”likgiltigheten” inför det som ligger utanför ens makt.
I sin tolkning av Skriften tycks Filon ha hållit sig till dess ”andliga” snarare än till dess bokstavliga sanning. Således förkastas den bokstavliga idén om en sexdagars skapelse, och berättelsen om Adams revben avskrivs som mytisk. Mindre godtagbart för den moderna smaken var kanske hans utbredda användning av allegorisk tolkning.