PMC
DISKUSSION
Terapin av kronisk icke-bakteriell prostatit/kroniskt bäckensmärtsyndrom bör baseras på förståelsen av patologin och de patogenetiska mekanismerna som leder till prostatit samt terapeutika som har farmakologiska egenskaper. Dessutom är kronisk prostatit den vanligaste feldiagnostiserade sjukdomen i urologisk praxis (4). Det finns dilemman när det gäller den rätta vägen till kvantitativ och kvalitativ beskrivning av patienternas subjektiva besvär, utvärdering av terapins effekt och fastställande av korrelation mellan sjukdomssymtom och patienternas objektiva status. För varje patient uppskattades i början en summa från 0 till 43 som kallas totalsumman av NIH-CPSI-frågeformuläret. Den totala summan i början låg mellan 15 och 38, med en median på 23,5. Den mest signifikanta förändringen hittades i C+D-gruppen där totalsumman i början låg i intervallet 18-38, median 29, och i slutet av behandlingen i intervallet 5-31, median 16, uttryckt i procent 55,1 %. Symptompoängskalan är en summa av poäng för smärta och urinering och härrör från frågor från 1 till 6 med en summa som sträcker sig från 1 till 31. Enligt den totala poängen delas patienterna in i grupper med milda symtom, intervallet 1-9, måttliga symtom 10-18 och svåra symtom 19-31. I denna undersökning fanns det 50 (55, 6 %) patienter med svåra symtom vid startpunkten och 40 patienter (44, 4 %) med måttliga symtom. Det fanns inga patienter med milda symtom. Efter behandlingen hade 2 patienter (2, 22 %) svåra symtom, 61 av dem (67, 7 %) hade måttliga symtom och 17 av dem (34, 4 %) hade milda symtom. Det finns en statistiskt signifikant förändring i C+D-gruppen och D-gruppen (p<0,001). Smärta och obehag, som är dominerande i NIH-CPSI-frågeformuläret, beaktas i förhållande till lokalisering, intensitet och frekvens. Vid start var smärtan i intervallet 7-18, med medianen 13. Det finns en statistiskt signifikant förändring i C+D-gruppen och D-gruppen (p<0,001). Den mest utmärkande förändringen var i C+D-gruppen, vid startpunkten var summan av smärta och obehag 14 och efter behandlingen 8 (57, 1 %). De vanligaste lokaliseringarna av smärta och obehag var i pubisregionen och i urinblåsans region, medan smärta och känsla av obehag i toppen av penis oberoende av urineringsakt var ovanliga. 29 (99,9 %) av patienterna uttryckte att de kände smärta eller obehag i pubisregionen eller i urinblåsans region, medan 48 (57,3 %) av dem hade smärta i toppen av penis oberoende av urinering. Intensiteten av smärta varierade från 1 till 9, med median 6,3, vid behandlingens slut var intensiteten av smärta eller obehag i intervallet 1 till 7 med median 4,6. Efter behandlingen fanns det i grupperna C och C+D en statistiskt signifikant skillnad i smärtintensitet före och efter behandlingen (p<0, 001). Urinsymtom är relaterade till patientens subjektiva känsla avseende urinutsläpp från urinblåsan och frekvensen av mindre än två timmars intervall mellan två urineringar. De flesta av patienterna i de tre undersökta grupperna kände ofullständigt urinutsläpp, i ungefär hälften av det totala antalet urineringar, medan ett litet antal patienter inte rapporterade detta symtom. Efter avslutad behandling konstaterades en signifikant förändring i grupperna D och C+D (p<0,001). Behov av frekvent efterföljande urinering är obehag som följer med kronisk prostatit. I de undersökta grupperna D och C+D fanns en statistiskt signifikant förändring (p<0, 001). Påverkan på livskvaliteten bör observeras ur flera aspekter. I NIH-CPSI-frågeformuläret är frågorna relaterade till graden av sjukdomssymtom som påverkar vanliga dagliga aktiviteter, och frågor om hur de känner för att tillbringa resten av sitt liv med dessa symtom. Med tanke på hur sjukdomssymtomen påverkar livskvaliteten bör man vara uppmärksam på att dessa patienter, män med kronisk prostatit, är benägna att förändra sin personlighetsstruktur och att de ofta överdriver när de berättar om sina subjektiva besvär, och att enkätrapporten om personliga svårigheter står i proportion till de symtom som svårigheterna framkallar. De vanligaste svaren på frågan om störningar i utförandet av vanliga dagliga aktiviteter var ”viss nivå” och ”mycket”, medan endast en patient svarade att han inte hade några problem med att utföra vanliga dagliga aktiviteter. Efter behandlingen hittades inga statistiska förändringar i någon av grupperna!!!! Prostatasjukdomens inverkan på livskvaliteten är multifaktoriell och Boehminghaus’ påstående att en gång förvärvad prostatit kvarstår under hela livet är inte långt ifrån sanningen. Av tidigare nämnda statistiska uppgifter framgår det tydligt att patienterna är belastade av sin sjukdom och att sjukdomen, trots sin godartade karaktär, undergräver patienternas psykiska konstitution. Denna studie visade att även det bästa terapeutiska svaret ger endast ett partiellt resultat (55 %) och att ytterligare kliniska och laboratorieundersökningar är nödvändiga för att uppnå optimal diagnostik och behandling för den enskilda patienten.
.