PMC
THEORI OM DOSHA-HJÄRNETYPER
Hjärnans funktion ligger till grund för och påverkar mentala och beteendemässiga funktioner. Således bör dosha-typerna, som baseras på observerbara mentala och fysiska beteenden och egenskaper, också baseras på olika mönster av hjärnans och nervsystemets funktion. Att definiera grundläggande hjärntyper kan således ge ett sätt att förstå individuella skillnader.
Till exempel skulle Vata-dosha, som är mycket varierande i beteende och som reagerar på miljön, vara förknippad med ett större utbud av hjärnans och nervsystemets funktion. Pitta dosha, som kännetecknas av dynamik, skulle förknippas med snabba, passionerade reaktioner från hjärnan och nervsystemet på utmaningar i miljön. Kapha dosha, som kännetecknas av stadighet, skulle förknippas med stabila aktivitetsmönster i hjärnan och nervsystemet.
Dessa tre olika typer av hjärnans funktionssätt kan ses som olika funktionsmönster hos sex huvudsystem i nervsystemet. I tabell 2 presenteras en översikt över denna modell.
Tabell 2
Mönster för hjärnans funktion för hjärntyperna Vata, Pitta och Kapha
Det första systemet är hjärnans frontala exekutiva system, som omfattar den främre cingulära gyrus (uppmärksamhetsomkoppling och upptäckt av fel), den ventrala mediala (känslomässig input) och den dorsala laterala prefrontala cortexen (beslutsfattande). Vata-hjärntypen uppvisar ett högt intervall av prefrontal funktion vilket leder till möjligheten att lätt bli överstimulerad. De utför aktivitet snabbt. Lär sig snabbt och glömmer snabbt. De tycker om att göra flera saker samtidigt. Deras snabba sinne ger dem en fördel när det gäller kreativ problemlösning. Pitta-hjärntypen reagerar starkt på alla utmaningar vilket leder till målmedvetna och beslutsamma handlingar. De ger aldrig upp och är mycket dynamiska och målinriktade. Kapha-hjärntypen är långsam och stabil, vilket leder till metodiskt tänkande och handlande. De föredrar rutiner och behöver stimulans för att komma igång.
Det andra systemet är hjärnans retikulära aktiveringssystem (RAS), som ansvarar för upphetsningsnivån. Det avgör om vi är mycket alerta, avslappnade eller sover. Vata-hjärntypen uppvisar ett högt spektrum av upphetsningsnivåer vilket leder till en känsla av att överreagera på omvärlden. De har svårt att sova ordentligt. Pitta-hjärntypen blir lätt upphetsad och upprätthåller en hög nivå av fokuserad upphetsning för att få en uppgift utförd. Kapha-hjärntypen är inte lättrörd. De är lugna och lättsamma och blir sällan upphetsade.
Det tredje systemet är det autonoma nervsystemet som innefattar det sympatiska (slåss eller fly) och det parasympatiska (tendera och bli vän) systemet. Nittio procent av våra reaktioner på miljön styrs av det autonoma nervsystemet. Detta system upprätthåller automatiskt en optimal nivå av upphetsning för att hantera alla situationer, från att titta på en solnedgång till att springa efter en taxi. Kamp- och flyktresponsen aktiveras lätt i Vata-hjärntyper och är varierande i sin reaktionsnivå. Vata-hjärntypen är mycket känslig för smärta och kalla temperaturer. Deras lemmar är i allmänhet kalla och har dålig cirkulation eftersom hög sympatisk aktivering minskar det perifera blodflödet. Kamp- och flyktresponsen aktiveras på en hög nivå hos Pitta-hjärntypen för att sedan återgå till vilonivåer igen. Den autonoma responsen är knuten till ett målinriktat och målmedvetet beteende den aktiveras för att nå målet och stängs sedan av. Kamp- och flyktresponsen är inte lätt att framkalla i Kapha-hjärntypen. Den parasympatiska responsen är i allmänhet hög och personen är mycket stabil. De är känsliga för kyla och fukt.
Det fjärde systemet är det enteriska nervsystemet, som ansvarar för matsmältningen. Det enteriska nervsystemet interagerar med tarmens mikrobiom för att modulera immunfunktionen och aktiviteten hos det parasympatiska nervsystemet. Vata-hjärntypen uppvisar ett högt intervall av matsmältningskraft vilket leder till oregelbunden aptit, oregelbundna tarmrörelser och frekventa gaser. De påverkas mer av att äta sent på kvällen eller att äta för mycket. Som skulle reagera mer på nya livsmedel. Pitta hjärntypen har en stark matsmältning. De är alltid hungriga och kan äta när som helst och till synes vilken mat som helst. De har förlust och frekventa tarmrörelser. Kapha-hjärntypen påverkas inte särskilt mycket av vad eller när de äter. De kan lätt hoppa över en måltid. Det enteriska nervsystemet interagerar med mättnadscentra i hypotalamus för att styra hungerkänslor.
Det femte systemet är det limbiska systemet, som ansvarar för känslor. Det omfattar många kärnor runt hjärnans centrum: Amygdala för överlevnad och rädsloreaktioner, hippocampus för ilska och rumslig medvetenhet, nucleus accumbens för njutning, insula för upplevelsens salighet och för att knyta kroppsliga tillstånd till känslor samt hypotalamus som integrerar det autonoma nervsystemets aktivitet. Det limbiska systemet är mycket känsligt för förändringar i miljön hos Vata-hjärntyper. Deras känslor är rika och mycket varierande. Vid överaktivitet kan Vata-hjärntypen få överdriven rädsla och fobier. Det limbiska systemet ger eld åt Pitta-hjärntypen att reagera på omvärlden. Deras handlingar är konkurrenskraftiga och dynamiska. I överskott kan detta leda till irritabilitet och ilska. Kapha-hjärntypen är alltid leende. De har sällan bråttom. Ingenting verkar göra dem arga.
Det sista systemet är hypotalamus, som ansvarar för homeostas. Det kontrollerar automatiskt våra reaktioner på utmaningar och befriar oss från att överväga hunger, törst och upphetsningsnivåer. Utgången från det limbiska systemet matas in i hypotalamus, som sedan kommer att aktivera de autonoma nervsystemen vid behov och till och med aktivera den prefrontala hjärnbarken. Hypotalamus är intimt involverad i de övriga fem hjärnområdenas funktion. I Vata-hjärntyper förändrar hypotalamus ständigt sinnes- och kroppstillståndet. De upplever utbrott av aktivitet och vila och äter och dricker ofta mellanmål och dricker. Hos Pitta-hjärntyper har hypotalamus en stark på- och avbrytare. När den är påslagen fungerar det autonoma nervsystemet maximalt för att uppnå målet. Det finns ingen halvvägs. Hypotalamus upprätthåller en högre kroppstemperatur och dynamisk mental och fysisk aktivitet som leder till att denna hjärntyp föredrar sval mat och dryck. I Kapha-hjärntyper upprätthåller hypotalamus en långsammare ämnesomsättning. Detta kan leda till att man lätt går upp i vikt. Man reagerar långsammare på temperatur och situationer .
Denna tabell har skapats utifrån organisationsprinciperna för de tre doshas i Ayurveda. Om dessa underkategorier av hjärnsystemens funktionssätt är giltiga bör även andra mentala och fysiska typologier förklaras av de mönster för nervsystemets funktionssätt som beskrivs i denna tabell. Förklaringskraften hos denna föreslagna modell demonstreras med hänsyn till sensationssökande.
Sensationssökande i ljuset av de tre hjärntyperna
Zuckerman definierade personlighetsdraget sensationssökande som tendensen att välja varierade, komplexa och intensiva förnimmelser som leder till ökad risk. Detta drag uppvisas i en rad olika beteenden, inklusive substansanvändning, spelande och riskfyllda sexuella praktiker. Hög grad av sensationssökande orienterar sig starkare mot nya stimuli och uppvisar större kortikala aktiveringsmönster. Låg sensationssökande visar defensiva reaktioner på starka stimuli och uppvisar minskade eller obefintliga kortikala aktiveringsmönster vid variationer i stimulusintensitet.
Sensationssökande är knutet till dopaminnivåer, där högre dopamin leder till mer riskfyllda beteenden. Dopamin verkar förstärka beteendet när det finns chans till stora vinster, och minskar diskrimineringen av att beteendet också kan ge stora förluster. Detta ses hos råttor som trycker på olika nivåer för att få mat, där den ena ger en pellets varje gång och den andra ger fyra pellets från 12 till 80 procent av gångerna. Detta sågs också hos människor som fick en dopaminagonist, cabergolin, som ökar effekten av dopamin i hjärnan. Under förhållanden med cabergolin jämfört med placebo valde försökspersonerna högriskförhållandet (60-40) när det fanns chans till stora vinster. Denna effekt hos människor sågs endast hos försökspersoner med låga nivåer av sensationssökande vid baslinjen.
Hög sensationssökande är också kopplat till minskad uppmärksamhet på negativa konsekvenser av förlust. I en fMRI-studie (functional magnetic resonance imaging) jämfördes blodflödet hos personer med högt och lågt sensationssökande under ett test av typen Lyckohjul. Både hög- och lågtstående sensationssökare uppvisade aktivering i bilateral insulär och prefrontal kortikal reaktion på att vinna (aktivering). De som hade en hög grad av sensationssökande visade dock en avaktivering i dessa strukturer vid negativa resultat jämfört med gruppen med låg grad av sensationssökande. Att ignorera eventuella negativa konsekvenser av ett beslut kan leda till missanpassade val.
High sensation-seekers orienterar sig starkare mot nya stimuli och de tenderar att ignorera negativa konsekvenser. Hög sensationssökande delar många egenskaper hos Pitta-hjärntypen med snabbare aktivering av den retikulära aktiveringen som systematiskt ökar upphetsningen, aktivering av amygdala som aktiverar det sympatiska nervsystemet för att öka resursallokeringen och aktivering av den främre cingulära gyrus för att rikta uppmärksamheten mot upplevelsen.
Låg sensationssökande har en defensiv reaktion på nya stimuli, den kortikala aktiveringen är lägre och de överväger både positiva och negativa konsekvenser av en handling. Låg sensationssökande delar många egenskaper med Kapha-hjärntypen med mindre reaktivitet överlag – lägre aktivering av den retikulära aktiveringen, amygdala och det sympatiska nervsystemet.
Vata-hjärntypen kan leda mer till impulsivitet snarare än till sensationssökande. Impulsivitet innebär att man agerar utan att tänka på konsekvenserna av sina handlingar. Impulsivitet och sensationssökande har olika utvecklingsbanor från 12 till 24 års ålder. Vata-hjärntypen kännetecknas av varierande reaktioner på yttre förhållanden som kan leda till utbrott av uppmärksamhet, fysisk energi och autonoma reaktioner på situationer. Denna typ skulle troligen poängsättas som varken som hög eller låg sensationssökare.
En viktig aspekt i den här diskussionen är att det sensationssökande draget utvecklas under tonåren. I en 12-årig longitudinell studie av 7640 individer, som var 12 år gamla vid baslinjen, rapporteras en betydande variation i storleken på den utvecklingsmässiga förändringen av sensationssökande. Vissa tonåringar uppvisar snabba förändringar i sensationssökande när de mognar och andra håller sig relativt konstanta under de tolv åren. Dessa skillnader kan återspegla dominans av Vata-, Pitta- eller Kapha-hjärntyper.
Ett forskningsprogram för att utforska fysiologiska korrelat av dosha-hjärntyper
Ett forskningsprogram som använder fysiologiska och kortikala mått skulle kunna utforska användbarheten av dosha-hjärntyper. Nivåer för detta forskningsprogram presenteras i tabell 3. Till exempel har nätverk i viloläge blivit ett nytt fokus inom forskningen om neurala avbildningar. Nätverk i viloläge är storskaliga kortikala kretsar som dynamiskt interagerar för att bearbeta upplevelser ett salience-nätverk, som inbegriper främre insula och cingulate gyrus, inaktiverar standardlägesnätverket och aktiverar det centrala exekutiva nätverket. Nätverket för framträdande kan vara mer variabelt i Vata-hjärntyper, mindre reaktivt i Kapha-hjärntyper och fungera mer beslutsamt i Pitta-hjärntyper som snabbare stänger av standardläget och aktiverar det centrala verkställande nätverket. fMRI kan också användas för att bedöma känslomässiga reaktioner på det internationella systemet för affektiva bilder (International Affective Picture System). Pitta-hjärntyper bör reagera starkare på stressiga bilder. Detta forskningsprogram skulle kunna undersöka den sympatiska/parasympatiska balansen som mäts med hjälp av hjärtfrekvensvariabiliteten, som är känslig för ångestnivåer och nivån av känslomässig stress. Det skulle också kunna mäta cytokiner och c-reaktiva proteiner för att bedöma immunfunktionen i de olika hjärntyperna. En fokuserad analys av hjärntyper skulle bygga upp den neurala grunden för att förstå dosha-typer .
Tabell 3
Forskningsprogram för att utforska fysiologiska, neurala, psykologiska och beteendemässiga korrelat till dosha-typer
.