PMC
Discussion
Denna tvärsnittsundersökning, som är observationsbaserad och befolkningsbaserad, rapporterade att prevalensen av ED hos turkiska män i åldrarna ≥40 år var 33 % (25,6 % lindrig, 5,5 % måttlig och 1,9 % allvarlig ED) med hjälp av validerade frågeformulär med flera punkter. På grundval av dessa uppgifter kan man beräkna att bland alla män med ED i åldern ≥40 år var andelen med måttlig till svår ED 22,5 %. Den totala andelen måttlig till svår ED i hela befolkningen beräknades till 7,4 procent. Detta arbete har också bekräftat att prevalensen och svårighetsgraden av ED var signifikant korrelerad med ålder, vilket rapporterats i tidigare studier världen över. Sist men inte minst tyder våra data på att förutom ålder var vaskulära riskfaktorer och prostatabesvär de oberoende prediktorerna för ED.
Förut genomförde Turkish Erectile Dysfunction Study Group en studie 1999 och publicerade 2003 att den åldersjusterade totala prevalensen av ED hos turkiska män ≥40 år var 69,2 procent (inklusive mild, måttlig och allvarlig ED) genom att använda en enkelsidig fråga. Erektil funktion hos alla deltagare i den studien bedömdes med hjälp av en enda fråga som också användes i Pfizer Cross-national Study of Erectile Dysfunction som ”Hur skulle du beskriva dig själv?” och de kategoriska svaren betraktades som ”ingen ED”, ”mild (minimal) ED”, ”måttlig ED” och ”svår ED”. I en gränsöverskridande studie av prevalens och korrelationer av ED som genomfördes 1997-1998 och rapporterades 2003 av Nicolosi m.fl. användes samma fråga för att bedöma förekomsten och svårighetsgraden av ED hos män i åldrarna 40-70 år från fyra länder och rapporterade att den åldersstandardiserade prevalensen av ED låg mellan 42 % och 78 % i Brasilien, Japan, Italien och Malaysia.
I en systematisk genomgång av prevalensen av ED i den allmänna befolkningen utvärderades 23 publicerade studier från hela världen utifrån 12-punktskriterier och det rapporterades att endast ett fåtal av dem uppfyllde kriterierna för erforderlig metodologisk kvalitet. Två ovan nämnda studier som använde sig av samma fråga med en enda punkt rapporterade prevalensen av ED, vilket ledde till en överskattning i förhållande till andra, eftersom deras utvärdering av ED baserades på en enda fråga. I vår aktuella studie har vi tagit hänsyn till alla misstag som gjorts i tidigare arbeten och använt alla metodologiska kriterier som definierats av Prins et al. Vår studie inkluderade också alla checklistor för extern och intern validitet och informativitet och fann att den faktiska prevalensen av ED var 33 % hos turkiska män ≥40 år med hjälp av nationellt validerade och universellt accepterade IIEF-frågeformulär.
ED har betraktats som ett åldersberoende fenomen på grund av ökade frekvenser av komorbiditeter och ökad allvarlighetsgrad. Tidigare väl genomförda epidemiologiska undersökningar har också fokuserat på åldersberoende av ED. Två av de asiatiska studierna visade på en fördubbling av prevalensen vid 60-70 års ålder med nästan ytterligare en fördubbling vid 70-79 års ålder. Den nyare koreanska rapporten stratifierad efter ålder visade en tredubbling av prevalensen i åldersgruppen 60-69 år jämfört med de yngre, oavsett om den var självrapporterad eller bedömd med IIEF. En annan färsk rapport från västra Australien hade en äldre åldersgrupp i sin studie och rapporterade en total prevalens på 40,3 procent, nästan fyra gånger så hög som i den andra åldersstratifierade studien med en total ED-frekvens på 10 procent. Vår studie fann liknande resultat när det gäller åldersberoende av ED genom att visa högre frekvenser av ED hos 60-69 (68,8 %) och ≥70 (82,9 %) jämfört med 40-49 (17 %) och 50-59 (35,5 %) åringar. Jämfört med 40-årsåldern ökade den relativa risken 3 gånger i 50-årsåldern, 7,5 gånger i 60-årsåldern och 15,5 gånger i 70-årsåldern och äldre.
Avhängigt av de underliggande vaskulära riskfaktorerna samt ålder kan man förvänta sig en ökad svårighetsgrad av ED. Den ofta citerade MMAS-studien visade att 52 % av männen i åldern 40-70 år hade någon grad av ED. Måttlig till fullständig ED påträffades hos 34,8 % av männen, vilket var starkt relaterat till ålder och förknippat med ett antal större medicinska tillstånd. Denna andel ED bekräftades av Rosen et al. data från den multinationella MSAM-7-undersökningen där 48,7 % av männen hade erektionssvårigheter och 10 % av männen hade helt avsaknad av erektion baserat på svaren på frågeformuläret DAN-PSS. Vår studie rapporterade att prevalensen av ED var 33 % hos män i åldern ≥40 år, varav 25,6 % hade mild, 5,5 % måttlig och 1,9 % svår ED. Bland alla män med ED i åldern ≥40 år visade sig andelen med måttlig till svår ED vara 22,5 % i vår studie. Den totala andelen måttlig till svår ED i hela befolkningen beräknades till 7,4 %. När andelen med måttlig till svår ED hos alla studiedeltagare stratifierades och beräknades utifrån åldersgrupperna fanns det en signifikant förändring enligt varje åldersdecennium som 2,5 % för 40-49, 5,8 % för 50-59, 12,9 % för 60-69 och 49,2 % för ≥70 år, vilket visar på åldersberoende för ED:s svårighetsgrad.
Huvudorsaken till ED är organisk till sin natur, med vaskulära etiologier som de vanligaste riskfaktorerna. Incidensen av ED ökar med antalet vaskulära komorbiditeter som hypertoni, diabetes mellitus, ischemisk sjukdom, dyslipidemi och ateroskleros. Den tidigaste signalen för endotelskador hos män med vaskulära riskfaktorer är manifestationen av ED. Eftersom penis är en barometer för kroppens endotelfunktion är det rimligt att skylla på vaskulära patologier som direkta orsaker till ED. ED kan vara den första kliniska presentationen av någon av dessa komorbiditeter där det vaskulära endotelet spelar en central roll i regleringen av den vaskulära homeostasen i corpora cavernosa. Tidigare arbeten har visat att förekomsten och antalet associerade vaskulära riskfaktorer var korrelerade med allvarlighetsgraden hos de vaskulära avvikelser i penis som framgick av en utvärdering med dubblerduplexultraljud i penis. I vårt nuvarande arbete bedömde vi också inverkan av samsjuklighet på förekomsten och svårighetsgraden av ED.
Enligt de multimodala regressionsanalyserna fann vi signifikant högre frekvenser av måttlig-svår ED hos män med samsjuklighet i form av vaskulära riskfaktorer jämfört med män utan ED eller med mild ED. RR för att ha måttligt allvarlig ED jämfört med no-ED och mild-ED hittades 5 gånger för diabetes, 4,4 gånger för högt blodtryck, 3,4 gånger för ateroskleros, 2,6 gånger för kranskärlssjukdom och 2,1 gånger för dyslipidemi. Med tanke på dess multifaktoriella skadliga inverkan på erektion av penis har diabetes betraktats som den starkaste underliggande riskfaktorn för ED. I vår studiepopulation rapporterade 9,2 % av personerna med ingen ED-mild ED diabetes i motsats till 33,6 % av fallen med måttlig-svår ED. Inte bara den högre prevalensen av ED hos diabetiker, utan även ED:s svårighetsgrad var betydligt högre hos diabetiska män. En annan viktig komorbiditet, högt blodtryck, förekom i 19,1 % av fallen utan ED-mild ED, men var 51 % i fallen med måttligt svår ED, vilket visar det starka sambandet mellan ED:s svårighetsgrad och högt blodtryck. Andra vaskulära riskfaktorer inklusive dyslipidemi, ateroskleros och kranskärlssjukdom var signifikant korrelerade med prevalensen och svårighetsgraden av ED hos män agerade ≥40 år.
Epidemiologiska undersökningar med hjälp av internationellt validerade symtomskalor, t.ex. IPSS, har rapporterat en total frekvens av LUTS som >50 % hos män >50 år. I MSAM-7-studien, som omfattade totalt 14 000 män i åldern 50-80 år, rapporterades en prevalens av måttligt allvarlig LUTS på 31 % (34,2 % för Europa och 29 % för USA). På grund av gemensamma patofysiologiska kopplingar har LUTS som tyder på BPH och ED visat sig ha starka samband, vilket framgår av epidemiologiska undersökningar. I den aktuella studien rapporterades att tre av fyra män i åldern ≥40 år uppvisade någon grad av LUTS, varav endast 16,3 % var måttlig till allvarlig. När detta samband utvärderades har vår studie presenterat ytterligare statistiskt meningsfullt stöd för kopplingen mellan ED och prostatasjukdomar inklusive kronisk prostatit och BPH. Baserat på regressionsanalyserna av studiepopulationen kan det postuleras att kronisk prostatit hade 2,4-faldig och BPH hade 3,5-faldig ökad risk för att ha måttlig-svår ED hos män ≥40 år.
Sexuell aktivitet anses vara en integrerad del av mäns hälsa och deras livskvalitet. Som en del av åldrandet och försämring av de sexuella funktionerna kan antalet och kvaliteten på erektion förväntas minska. Den genomsnittliga månatliga sexuella aktiviteten bedömdes också i denna studie och visade sig vara 8,4 hos män utan ED. Jämfört med män utan ED eller med lindrig ED visade det sig att den genomsnittliga sexuella aktiviteten per månad var betydligt lägre hos män med måttlig (3,7) och svår (2,9) ED. Dessa uppgifter skulle ytterligare stödja praktiserande läkare att fokusera på att behandla mäns sexuella dysfunktioner för att förbättra deras allmänna hälsa och livskvalitet.
Begränsningen av denna studie var åldern på studiepopulationen. För att återspegla kriterierna för en befolkningsbaserad undersökning var relativt yngre män tvungna att ingå i studien för att representera nationernas ålder, vilket sågs i gruppen 40-49-åringar som bestod av 40 % av deltagarna. På grund av denna åldersfördelning kan prevalensen av ED i denna befolkningsbaserade undersökning skilja sig från tidigare publicerade internationella storpopulationsundersökningar, inklusive MSAM-7- och MMAS-resultaten. Vi anser att denna åldersfördelning måste beaktas när man utvärderar resultaten av denna undersökning.
Slutsatsen är att denna befolkningsbaserade undersökning bland turkiska män i ≥40 års ålder rapporterade att prevalensen av ED var 33 procent. Vidare rapporterade denna studie ålder som den viktigaste prediktoren för förekomst och svårighetsgrad av ED. Parallellt med tidigare epidemiologiska rapporter har detta arbete gett ytterligare stöd för att vaskulära riskfaktorer och ett antal livsstilsfrågor bidrar till ED. Vi tror att en större förståelse för epidemiologiska undersökningar av prevalensen av ED och dess samband kommer att hjälpa kliniker att se utanför vår specialitet efter strategier för att förbättra mäns sexuella funktion i syfte att förbättra deras livskvalitet. Det är viktigt att ta ett mer globalt grepp på hanteringen av ED, ett grepp som inte bara fokuserar på kroniska sjukdomar utan även på mäns sexuella livskvalitet.