Psykologisk utveckling
Barndom
Den andra stora fasen i människans utveckling, barndomen, sträcker sig från ett eller två års ålder till tonåren vid 12 eller 13 års ålder. Barndomens tidiga år präglas av enorma framsteg i förståelsen och användningen av språket. Barn börjar förstå ord några månader innan de själva talar. Spädbarn talar i genomsnitt sina första ord vid 12-14 månader, och vid den 18:e månaden har de ett ordförråd på cirka 50 ord. Barn börjar använda kombinationer av två och sedan tre ord och går från enkla substantiv-verbkombinationer till mer grammatiskt komplexa sekvenser och använder konjunktioner, prepositioner, artiklar och tempus med ökande flyt och noggrannhet. Vid fjärde året kan de flesta barn tala i vuxenliknande meningar och har börjat behärska de mer komplexa reglerna för grammatik och betydelse.
© JGI/Jamie Grill/Getty Images
I sina kognitiva förmågor gör barn en övergång från att enbart förlita sig på den konkreta, påtagliga verkligheten till att utföra logiska operationer på abstrakt och symboliskt material. Även tvååriga barn beter sig som om den yttre världen är en permanent plats, oberoende av deras uppfattningar, och de uppvisar experimentellt eller målinriktat beteende som kan anpassas kreativt och spontant för nya ändamål. Under perioden från två till sju år börjar barnen manipulera omgivningen med hjälp av symboliskt tänkande och språk; de blir kapabla att lösa nya typer av logiska problem och börjar använda mentala operationer som är flexibla och helt reversibla i tanken. Mellan 7 och 12 års ålder visar sig början till logik i form av klassificeringar av idéer, en förståelse för tid och antal och en större uppskattning av seriation och andra hierarkiska förhållanden.
Emotionellt utvecklas barn i riktning mot större självkännedom – dvs. medvetenhet om sina egna känslomässiga tillstånd, egenskaper och handlingsmöjligheter – och de blir alltmer kapabla att urskilja och tolka även andra människors känslor. Detta bidrar till empati, eller förmågan att uppskatta andras känslor och uppfattningar och förstå deras synpunkter. Dessa nya förmågor bidrar till barns moraliska utveckling, som vanligtvis börjar i den tidiga barndomen som oro för och undvikande av handlingar som lockar till smärta och bestraffning och som utvecklas till en mer allmän reglering av beteendet för att upprätthålla föräldrarnas aktning och godkännande. En ytterligare förändring av det moraliska resonemanget till ett resonemang som bygger på undvikande av inre skuldkänslor och självanklagelser markerar övergången från barndomen och tonåren till vuxenlivet. Alla dessa känslomässiga framsteg förbättrar barnets sociala färdigheter och funktion.