Rörelsesjuka

  • Vad är rörelsesjuka?
  • Vad orsakar rörelsesjuka?
  • Faktorer som bidrar till rörelsesjuka
  • Hur vanligt är rörelsesjuka?
  • Symtom på åksjuka
  • Behandling av åksjuka
    • beteendeterapi
    • Farmakologiska medel
      • Antihistaminer
      • Antikolinergika
    • Naturliga behandlingar
  • Tips för att förebygga åksjuka

Vad är åksjuka?

Rörelsesjuka, eller kinetos, är ett vanligt tillstånd som upplevs av människor som reser på flygplan, bilar, tåg och särskilt på båtar. Det kan även uppstå när man utsätts för rörliga scener i virtual reality-spel. Det kännetecknas av symtom som yrsel, illamående och trötthet.

Det finns flera typer av rörelsesjuka, beroende på den bakomliggande orsaken. Dessa inkluderar sjösjuka, bilsjuka, flygsjuka, rymdsjuka och simuleringssjuka. Det kan också uppstå på hästryggen. Rörelsesjuka är ett stort problem för astronauter under rymdresor och för sjömän till sjöss.

Vad orsakar rörelsesjuka?

Rörelsesjuka uppstår när delar av innerörat som hjälper till att kontrollera balansen stimuleras för mycket. Detta kan orsakas av överdrivet repetitiva rörelser, t.ex. när man reser i en bil, båt, flygplan, rymdfarkost eller på åkattraktioner i nöjesparker.

Rörelser uppfattas av tre system i kroppen: ögonen, det vestibulära systemet och muskel- och ledreceptorerna i lemmarna (nervändar). De rörelsesignaler som överförs av dessa tre system kommunicerar information till hjärnan om kroppens positionering i rummet och hur den ska reagera på rörelse.

Den mest allmänt accepterade förklaringen till symtomen vid åksjuka är hypotesen om sensoriska konflikter. Enligt denna uppstår rörelsesjuka när det uppstår upprepade missmatchningar mellan den information som tas emot från sensoriska receptorer och vad man förväntar sig av tidigare erfarenheter. Rörelsesjuka uppstår alltså när det man ser inte stämmer överens med det man känner. Innerörat talar om för hjärnan att kroppen rör sig, men ögonen förmedlar information om att den står stilla. När man till exempel befinner sig till sjöss ser ögonen den statiska horisonten eller båtens orörliga inre, medan kroppen känner hur vågorna rullar. När man åker bil känner lemmarna och öronen liten rörelse, men ögonen uppfattar landskapet som passerar förbi. Om rörelsekänslaorganen i innerörat inte fungerar uppstår inte åksjuka. Detta tyder på att innerörat är avgörande för utvecklingen av rörelsesjuka och stöder hypotesen.

Rörelse är faktiskt inte ett krav för att rörelsesjuka ska uppstå. Det kan upplevas under aktiviteter som åkturer i virtuell verklighet och videospel, eller genom att titta på filmer som är inspelade med en skakig kamera. Illusionen av rörelse som skapas av den virtuella världen, i kombination med avsaknaden av rörelse som upptäcks av innerörat, leder till att blandade meddelanden skickas till hjärnan.

De symtom som ligger till grund för rörelsesjuka tros utvecklas som en del av kroppens naturliga försvarsmekanism. De blandade signaler som hjärnan får leder till att hjärnan drar slutsatsen att den hallucinerar och att denna hallucination beror på förgiftning med ett neurotoxin. Hjärnan reagerar genom att framkalla illamående och kräkningar för att rensa ut toxinet.

Faktorer som påverkar åksjuka

Faktorer som kan förvärra åksjuka är bland annat dålig ventilation, ångest och rädsla. Kraftiga måltider med kryddig, fet mat före och under resan kan göra magen ytterligare upprörd, liksom alkohol. Graviditet är också känt för att öka känsligheten för åksjuka.

Det finns en tydlig variation i individuell känslighet som inte är väl förstådd. Viss forskning tyder på att det kan finnas genetiska faktorer inblandade och att det kan vara möjligt att ärva en anlag för åksjuka. Detta har inte slutgiltigt bekräftats, även om det faktum att åksjuka är vanligare i vissa etniska grupper bidrar till att stödja denna teori. Det har observerats att personer med kinesiskt eller japanskt ursprung är mer sårbara för åksjuka än personer med brittiskt ursprung.

Hur vanligt är åksjuka?

Om en person utvecklar åksjuka eller inte beror på den individuella känsligheten och förmågan att anpassa sig till rörelser, samt rörelsens art och svårighetsgrad. Nästan alla kan drabbas av åksjuka om rörelsen är tillräckligt allvarlig. Ungefär hälften av alla astronauter drabbas av rörelsesjuka under rymdresor.

Kön och ålder spelar också en roll när det gäller att avgöra känslighet. Kvinnor är mer sårbara än män, särskilt under graviditet och menstruation. Rörelsesjuka är mycket vanligt hos barn som är äldre än två år. Den når sin topp vid cirka 9-10 år och börjar sedan minska i 20-årsåldern. Denna nedgång kan bero på vantrivsel, där en person slutar att reagera på repetitiva stimuli. Spädbarn och barn under två år verkar vara immuna mot åksjuka.

Personer med vissa medicinska tillstånd är mer mottagliga för åksjuka. Det gäller bland annat migränpatienter, personer med Menières sjukdom (en sjukdom i innerörat) och alla patienter som har en sjukdom i innerörat eller svindel.

Symtom på åksjuka

De vanligaste symtomen som upplevs vid åksjuka är:

  • Illamående;
  • Kräkningar;
  • Svindel;
  • Vertigo;
  • Obehag i buken;
  • Huvudvärk;
  • Trötthet;
  • blekt ansikte och kallsvettningar;
  • Hypersalivation;
  • Hyperventilation.

Symtomen förbättras gradvis inom 15 minuter efter att rörelsen har upphört, när magmotiliteten har återgått till det normala.

Behandling av åksjuka

Råksjuka kan förebyggas eller behandlas på ett antal olika sätt genom beteendeterapeutiska tekniker, farmakologiska interventioner och alternativa terapier.

Beteendeterapi

Desensibilisering genom upprepad exponering för orsaken till rörelsen är ett av de mest effektiva sätten att förebygga åksjuka utan några biverkningar. Denna metod är dock specifik för orsaken. Så om en person blir desensibiliserad för sjösjuka påverkas inte hans/hennes sårbarhet för bilsjuka eller någon annan typ av rörelsesjuka.

Att vidta beteendepåverkande åtgärder som att minska huvudets rörelser, stirra mot horisonten, lägga sig ner och kontrollerad, regelbunden andning är alla hjälpsamma för att minska symtomens allvarlighetsgrad. Om det inte finns några fönster eller om det är mörkt kan det hjälpa att stänga ögonen eller försöka sova. Att stänga ögonen förhindrar den konflikt som uppstår mellan vad som uppfattas visuellt och vad som uppfattas av innerörat. Lukter kan förvärra åksjuka, så försök att få in lite frisk, sval luft genom att öppna ett fönster eller en luftventil. Det är bäst att stanna i framsätet i en bil.

Farmakologiska medel

Det finns två underklasser av läkemedel som kan hjälpa till att behandla och förebygga symtom på åksjuka. Dessa är antikolinergiska läkemedel och antihistaminer. Valet av läkemedel baseras på resans längd, eventuella underliggande medicinska tillstånd, oro för sedering och personliga preferenser.

För att förebygga symtom på åksjuka bör orala läkemedel tas minst 30-60 minuter före resan för att ge tillräcklig absorptionstid.

Antihistaminer

Antihistaminer är det vanligaste läkemedlet för att förebygga och behandla åksjuka, och fungerar genom att minska stimuleringen till innerörat. Antihistaminer inkluderar:

  • Oral dimenhydrinat (t.ex. Calmx, Dramamine, Triptone)
  • Difenhydramin (t.ex. Benadryl)
  • Prometazinhydroklorid (t.ex. Phenergan)
  • Meclizin (t.ex. Anivert, Bonine, Dramamine II, Meclocot)
  • Cyclizin (t.ex. Marezine)
  • Cinnarizine (t.ex. Stugeron)

Dramamin och Bonine är effektiva för korta resor eller om symtomen uppträder intermittent.

Promethazin minskar illamåendet och kan vara effektivare än andra antihistaminer, men är det mest sederande läkemedlet och kan påverka psykomotorisk prestation. Meclizin är mindre sederande och behöver bara tas en gång om dagen. Dimenhydrinat har också visat sig försämra den psykomotoriska prestationsförmågan jämfört med placebo, dock inte i samma utsträckning som prometazin.

Endast dimenhydrinat och difenhydramin rekommenderas för användning hos barn över 2 år.

Antikolinergika

Den vanligaste antikolinergika som används är hyoscin, även kallat scopolamin. Ett annat antikolinergiskt läkemedel som används är zamafenacin. Hyoscin verkar genom att blockera den kolinerga insignalen från de vestibulära organen till CNS och hämmar därmed den kräkningsimpuls som aktiveras av åksjuka. Hyoscin finns i flera former, bland annat i form av orala tabletter, som dropp, som topisk gelapplikation eller som självhäftande transdermala plåster.

Transdermala plåster av hyoscin rekommenderas vid längre resor, eftersom de kan vara effektiva i upp till tre dagar, medan tabletter kan tas var sjätte timme. Det transdermala plåstret appliceras bakom örat minst 4 timmar före avresa och byts ut var tredje dag vid behov. För maximal effekt bör plåstret appliceras 8 timmar före avresa. Hyoscin i munnen är verksamt i 6-8 timmar och kan användas vid korta resor eller i väntan på att ett applicerat plåster ska börja verka. I gelform är hyoscin mest effektivt när det smörjs in på armen eller halsen och täcks med ett bandage.

Andra läkemedel

Alla läkemedel mot åksjuka kan minska vakenheten och måste användas med försiktighet av personer som använder fordon eller tunga maskiner. Att dricka alkohol eller ta andra CNS-depressiva medel (sömnmedel eller lugnande medel) samtidigt som man tar läkemedel mot åksjuka ökar läkemedlens biverkningar.

Personer med lågvinkelglaukom, gastrointestinala obstruktioner eller urinretention (t.ex. på grund av prostatahypertrofi) bör undvika dessa läkemedel. Patienter med någon kardiovaskulär, lung-, njur- eller leversjukdom bör utöva försiktighet när de tar dessa läkemedel.

Ett annat läkemedel som ibland förskrivs är ondansetron (t.ex. Zofran), som ursprungligen utvecklades för att behandla illamående i samband med kemoterapi mot cancer. Detta verkar vara säkert att använda till barn under sex år.

Några nyare läkemedel som för närvarande utvecklas inkluderar en klass av föreningar som kallas neurokinin-1 (substans P)-antagonister. Neurokininerna undersöks för kontroll av illamående efter cancerkemoterapi samt illamående relaterat till åksjuka. Det första av dessa läkemedel som finns tillgängligt är aprepitant (t.ex. Emend).

Naturliga behandlingar

Flera alternativa icke-farmakologiska medel har prövats för att behandla åksjuka. Kompletterande terapier inkluderar akupressur, akupunktur och naturläkemedel.

Ingelé

Ingelérot är ett mycket effektivt antiemetikum utan några biverkningar. Oljorna som ingår i ingefära tycks slappna av i tarmkanalen samt lindrigt trycka ner det centrala nervsystemet. Några av de mest effektiva formerna av ingefära är pulveriserad, inkapslad form, ingefärste som framställs av skivad ingefärsrot eller kanderade bitar. Att suga på kristalliserad ingefära eller dricka ingefärste kan hjälpa till att lindra illamående. Alla former av ingefära bör tas på tom mage.

Tips för att förebygga åksjuka

  • Använd visuell fixering så att dina ögon ser samma rörelse som din kropp och dina inre öron känner (t.ex. sitt i framsätet och titta framåt, eller titta på den avlägsna horisonten)
  • Välj en plats där rörelsen upplevs minst:
    • I en bil, sitt i framsätet och titta på det avlägsna landskapet
    • På en båt, sätt dig i mittkabin, eller gå upp på däck och titta på horisonten
    • I ett flygplan, sätt dig vid fönstret och titta utåt, eller välj en plats över vingarna där rörelsen är minimerad.
  • Håll huvudet och kroppen så stilla som möjligt
  • Lås ögonen
  • Lägg dig på rygg
  • Sitt framåtvänt och i en liggande ställning
  • Läs inte
  • Skapa frisk luft genom att öppna ett fönster eller gå upp på däck på en båt
  • Drick inte alkoholhaltiga drycker och rök inte, eftersom detta kan öka illamåendet
  • Ät små mängder fettsnål, stärkelsehaltig mat och undvik att äta starkt luktande eller kryddig och fet mat
  • Under korta flygresor undviker du mat och dryck
  • Under långa resor ska du äta och dricka små mängder, men ofta
  • Var inte och titta på eller prata med andra som lider av åksjuka
  • Oro förvärrar symptomen. Använd avslappningstekniker (t.ex. magandning) för att sysselsätta ditt sinne
  • Mjuka drycker kan hjälpa till att lugna magen, och tuggummi eller minttabletter hjälper till att förhindra att saliv byggs upp i munnen.
  1. Kumar P, Clark C. Rörelsesjuka. I: Clinical Medicine 2005. Edinburgh: Elsevier Saunders.
  2. Yates BJ, Miller AD, Lucot JB. Fysiologisk grund och farmakologi vid åksjuka: En uppdatering. Brain Research Bulletin. 1998; 47(5): 395-406.
  3. Warwick-Evans LA, Symons N, Fitch T, Burrows L. Evaluating sensory conflict and postural instability theories of motion sickness. Brain Research Bulletin. 1998; 47(5): 465-9.
  4. Spinks AB, Wasiak J, Villanueva EV, Bernath V. Scopolamine (hyoscine) for preventing and treating motion sickness (review). Cochrane-biblioteket. 2008; 2: 1-23.
  5. Golding JF, Gresty MA. Rörelsesjuka. Curr Opin Neurol. 2005; 18: 29-34.
  6. Golding JF. Mottaglighet för rörelsesjuka. Autonomic Neuroscience: Basic and Clinical. 2006; 129: 67-76.
  7. Conzen K. Kapitel 6. Icke-infektiösa risker under resor: Rörelsesjuka. I: Traveler’s Health: Yellow Book . Centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar. 18 juni 2007 . Tillgänglig från URL: http://wwwn.cdc.gov/ travel/ yellowBookCh6-MotionSickness.aspx
  8. Blesa W, Bosa JE, Kruit H. Rörelsesjuka. Current Opinion in Neurology. 2000; 13: 19-25.
  9. White B. Ginger: En översikt. Am Fam Physician. 2007; 75: 1689-91.
  10. Stern RM, Jokerst MD, Muth ER, Hollis C. Akupressur lindrar symptomen på åksjuka och minskar onormal magaktivitet. Alternativa terapier inom hälsa och medicin. 2001; 7(4): 91-5.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.