Ranking av de 10 mest minnesvärda ögonblicken i NASCAR:s historia
NASCAR:s historia har många minnesvärda ögonblick. Oavsett någons kunskap om sporten finns det vissa stunder som alla känner till.
Det finns stunder av glädje och besvikelse och stunder av triumf och tragedi.
Det är dessa element som tar en enkel händelse, ett ögonblick i tiden, och förvandlar den till något speciellt, något historiskt och något verkligt minnesvärt.
I de kommande slidorna kommer vi att räkna ner de 10 tillfällen som har stått sig genom tiderna och blivit berättelser för kommande generationer.
Detta är NASCAR:s 10 mest minnesvärda ögonblick.
Säsongsavslutningsloppet 1992 på Atlanta Motor Speedway är ett av de största och mest anmärkningsvärda loppen i NASCAR:s historia.
Detta lopp markerade det sista loppet i Richard Pettys karriär, medan det var debutloppet för den blivande seriemästaren Jeff Gordon.
Den verkliga historien om Hooters 500 1992 var kampen om seriens mästerskap.
Davey Allison, Bill Elliott, Alan Kulwicki, Kyle Petty, Harry Gant och Mark Martin kom alla till säsongens sista tävling med en matematisk möjlighet att vinna titeln.
Under tävlingens gång började mästerskapsaspiranterna falla bort. Petty och Martin hade båda motorproblem, vilket förstörde deras chanser, medan Gant kämpade med en illa hanterad racerbil och var aldrig en faktor.
Allison, som kom in i tävlingen som poängledare, fastnade i en olycka som avslutade hans dag tidigt.
Det lämnade mästerskapet till två män, Kulwicki och Elliott.
De två kämpade längst fram i flocken när de körde som etta och tvåa, och bytte ledningen sinsemellan under större delen av andra halvan av tävlingen.
När den rutiga flaggan viftade vann Elliott loppet, medan Kulwicki slutade tvåa.
Men tack vare att Kulwicki ledde ett varv mer än Elliott fick Kulwicki fem poängs bonus för att leda flest varv och vann mästerskapet med endast 10 poäng.
Den 10-poängsmarginalen var den närmaste i NASCAR:s historia fram till 2004, då NASCAR antog sitt nuvarande mästerskapsformat.
The Tide Slide
NASCAR:s All-Star Race är ett evenemang som inte räknar poäng. Loppet handlar om skrytande rättigheter och en massa pengar.
I 1989 års All-Star Race gick 200 000 dollar till vinnaren. Slutet av tävlingen visade vad vissa förare är villiga att göra för att få den stora summan.
Darrell Waltrip ledde loppet med Rusty Wallace i heta jakten. Duon var på väg runt för att ta den vita flaggan när Wallace körde in i baksidan av Waltrips bil.
Kontakten fick Waltrip att snurra medan Wallace körde iväg och till slut tog hem segern.
I det ögonblicket bytte de två förarna till synes roller i fansens ögon. Waltrip gick från att vara ogillad av publiken till deras nya hjälte, medan Wallace nu ärvde rollen som skurk.
Under intervjun efter loppet yttrade Waltrip en av de mest berömda replikerna i NASCAR-historien, när han sa: ”Jag hoppas att han kvävs av de 200 000 dollarna.”
Craven vinner ett fotofinish
Det 2003 års Sprint Cup-lopp i Darlington kom att handla om bråkdelar av en sekund. Mycket små bråkdelar. I mål slog Ricky Craven Kurt Busch med bara 0,002 sekunder.
De två sista varven runt den 1,3 mil långa banan var dramatiska och på gränsen till det du kan sitta i stolen.
Paret korsade start- och mållinjen sida vid sida med två varv kvar att köra. De fick kontakt när de körde in i kurva 1, vilket fick Busch att skrapa väggen. Han kunde snabbt ta sig tillbaka förbi Craven på väg ner på backstretch.
När duon tog den vita flaggan var Craven återigen på bakre stötfångaren till Buschs bil. De körde nos mot nos hela vägen in i kurva 3.
När de kom ut ur kurva 4 kom Craven på Buschs insida. Paret fick återigen kontakt, och dragracet var igång när de tog sig tillbaka till start- och mållinjen.
De två bilarna fortsatte att studsa mot varandra när de körde mot den rutiga flaggan, där Craven till slut tog hem segern för bara andra (och sista) gången i sin karriär.
Lee Petty vinner Daytona 500 tre dagar senare
Daytona 500 1959 var inte bara den första deltävlingen i det stora amerikanska loppet, utan också en av de mest spännande.
Bara två bilar avslutade loppet på första varvet, men det tog tre dagar för NASCAR:s funktionärer att avgöra vem av de två som var den egentliga vinnaren.
När Lee Petty gick in på det sista varvet ledde Johnny Beauchamp. När de två bilarna körde mot mållinjen hade Beauchamp dragit jämnt upp med Petty, och båda bilarna närmade sig snabbt en omkörd bil.
Petty och Beauchamp korsade mållinjen samtidigt med den omkörda bilen direkt på deras utsida.
Beauchamp förklarades ursprungligen som vinnare av loppet, och han körde sin bil till Victory Lane. Det var inte förrän följande onsdag, efter att ha granskat fotografier och journalfilmer, som NASCAR:s tjänstemän ändrade beslutet och tilldelade Petty segern.
Richard Petty vinner sitt 200:e lopp
Richard Petty tog sin 200:e seger på självständighetsdagen 1984. Han vann Firecracker 400 på Daytona International Speedway och slog Cale Yarborough i en spännande avslutning.
När en varningsflagga viftades på varv 158 (av 160 varv) körde Petty och Yarborough tillbaka till linjen för att avgöra vem som skulle vinna.
De två förarna körde sida vid sida när de närmade sig den viftande rutiga flaggan. Petty lyckades korsa start- och mållinjen precis före Yarborough och ta hem segern, som också skulle sluta med att bli den sista i hans karriär.
Det som gjorde den 200:e segern ännu mer speciell för ”The King” var att USA:s president Ronald Reagan var på plats.
Reagan skulle ansluta sig till Petty i Victory Lane för att hjälpa till att fira milstolpsvinsten.
Pass in the Grass
Den Winston 1987 (idag känd som Sprint All-Star Race) var första gången som evenemanget skulle brytas ner i olika segment. Denna tävling skulle avslutas med en shootout på 10 varv.
I slutändan handlade det om Dale Earnhardt och Bill Elliott.
Med sju varv kvar ledde Earnhardt Elliott när han kom ut ur kurva 4. När Elliott gick ner lågt för att göra omkörningen gick Earnhardt för att blockera.
Earnhardt gick faktiskt så lågt att han körde sin bil in i gräset på innerplanen. Han lyckades med musklerna ta sig tillbaka in på banan, utan att förlora ledningen.
Trots att Earnhardt faktiskt aldrig gjorde någon omkörning fick rörelsen namnet ”omkörningen i gräset”.
Efter den minnesvärda körningen genom infarten fick Earnhardt och Elliott mer kontakt på nästa varv. När Elliott försökte göra passet på den höga sidan gick Earnhardt återigen för blocket.
Den här gången skickade den resulterande kontakten Elliott in i väggen, vilket orsakade ett sönderskuret däck.
Earnhardt skulle gå vidare och hämta den rutiga flaggan för den första av sina tre All-Star-segrar.
Pearson och Petty trasslar in sig i Daytona 500 1976
I slutet av Daytona 500 1976 såg man något som tävlingsfans av den generationen var ganska bekanta med att se. David Pearson och Richard Petty var inlåsta i ännu en hårt utkämpad kamp om herraväldet.
Under loppets sista varv utövade Pearson sitt tålamod och nöjde sig helt enkelt med att åka bakom Petty. När den vita flaggan vajade gjorde ”The Silver Fox” sitt drag.
I början av kurva 3 körde Pearson under Petty och tog ledningen. När Pearson väl var klar drev Pearson uppåt på banan en aning, vilket gjorde att Petty kunde dyka tillbaka under honom.
När bilarna kom ut ur sväng 4 drev Petty högt och fick kontakt med Pearson. Pearsons bil nr 21 smällde in i ytterväggen när Petty försökte rädda sin bil.
Petty lyckades rädda sin bil en kort stund innan han förlorade kontrollen och körde in i väggen. Hans bil gled in på innerplanen, där den låg avstannad cirka 50 meter från mållinjen.
Pearson hade under tiden på något sätt lyckats hålla sin bil igång, och i en hastighet av inte mer än 25 miles i timmen kunde han halta över mållinjen för att vinna sin första Daytona 500-seger i karriären.
NASCAR:s mörkaste dag
Tyvärr är inte alla minnesvärda ögonblick goda ögonblick.
Daytona 500 2001 borde ha varit en dag av firande. Efter att ha misslyckats med att ta en seger under sina första 462 starter tog Michael Waltrip äntligen en seger, och den kom i sportens största lopp.
Men Waltrips seger överskuggades, och kommer alltid att överskuggas, av Dale Earnhardts död på det sista varvet.
Waltrip och lagkamraten Dale Earnhardt Jr. körde som etta och tvåa när fältet körde mot mållinjen, medan deras lagägare Earnhardt körde som trea.
När bilarna körde in i kurva 4 fick Earnhardt och Sterling Marlin kontakt. Earnhardt förlorade kontrollen över sin bil och seglade upp på tävlingsbanan, där han träffades i dörren på passagerarsidan av Ken Schrader.
Denna kollision skickade Earnhardt med nosen först in i ytterväggen. De två bilarna gled sedan in på innerplanen, där Earnhardt så småningom fick hjälp av sjukvårdspersonal att ta sig ut ur sin bil.
Timmar senare förklarades Earnhardt död på ett närliggande sjukhus.
Earnhardt vinner äntligen Daytona 500
Efter att ha varit så nära i tidigare försök vann Dale Earnhardt äntligen Daytona 500 1998 efter att ha misslyckats i sina första 19 försök.
Tävlingen var relativt ren med tanke på restrictor-plate-standard. Det innehöll bara tre varningar; ingen av dem var för större incidenter.
I slutet av loppet var det en kamp med tre bilar mellan Earnhardt, Bobby Labonte och Jeremy Mayfield. När Earnhardt ledde trion av bilar flög en varningsflagga med två varv kvar.
Detta lopp var före NASCAR:s antagande av dess nuvarande grön-vit-rutiga målgång, vilket innebar att det skulle sluta under varning och att Earnhardt skulle segra.
Men även om hans seger är betydelsefull, så var det vad som hände efter att den rutiga flaggan flög som är mest minnesvärt.
När Earnhardt körde sin bil nedför depåvägen mot Victory Lane, tog sig varje medlem av alla motståndarlag fram till depåvägen för att gratulera Earnhardt.
Det var en välförtjänt ära för den sjufaldige seriesegraren.
Kampen
Richard Petty vann sin sjätte Daytona 500 1979. Men det är inte det som någon minns om detta lopp. Slagsmålet som inträffade på innerplanen mellan bröderna Allison och Cale Yarborough är det som satte NASCAR på mainstreamkartan.
När fältet tog den vita flaggan låg Donnie Allison och Yarborough mer än ett halvt varv före fältet. När de två tog sig ner på backstretch försökte Yarborough köra om Allison.
Allison försökte blockera och de två bilarna fick kontakt. Till slut låste sig de två bilarna och kraschade in i ytterväggen. De gled sedan nerför banan och in på innerplanen, där de stannade.
Petty körde förbi och tog hem segern, men scenen hade precis satts för NASCAR:s mest minnesvärda ögonblick.
När Allison och Yarborough klev ut ur sina bilar inleddes en hetsig diskussion om olyckan. Det var då Bobby Allison anlände till platsen för att komma sin bror till undsättning.
Allison stannade sin bil i närheten av de två bilvraken och strax därefter utbröt ett slagsmål mellan Allison och Yarborough.
Slagsmålet fick nationella rubriker, eftersom det här loppet var det första NASCAR-loppet som någonsin tv-sändes live från början till slut.
Dagtona 500 från 1979 är utan tvekan det viktigaste loppet i NASCAR:s historia.