Regler för National Hockey League

Huvaartikel: Straff (ishockey)

En straff är ett straff för regelöverträdelser. En domare gör de flesta straffavgöranden medan linjemännen endast får avgöra uppenbara tekniska överträdelser som till exempel för många man på isen. I NHL kan linjemännen också avbryta spelet på grund av skada på en spelare, och de kan rapportera till domarna under varje speluppehåll, alla omständigheter som rör större straff, matchstraff eller felstraff, misshandel av funktionärer (fysiskt eller på annat sätt), osportsligt beteende eller dubbla mindre straff för high-sticking som orsakar skada, som inte upptäckts av domarna.

Under ett straff skickas spelaren som begått förseelsen till utvisningsbåset. Små överträdelser räknas som mindre straff och spelaren hålls borta från isen i två minuters speltid. En större förseelse, t.ex. high-sticking, som gör att den utsatta spelaren får en synlig fysisk skada anses vara en dubbelminor, och förövaren hålls borta från isen i fyra minuter. Farligare överträdelser, t.ex. slagsmål, betraktas som större straff och har en varaktighet på fem minuter. Det bestraffade laget kan inte ersätta spelaren på isen och är därmed underbemannat under strafftiden. Normalt har hockeylag fem skridskoåkare (plus målvakten) på isen. Om ett mindre eller större straff döms ut blir spelet ”fem mot fyra” – fem skridskoåkare mot fyra skridskoåkare.

Denna situation kallas power play för det icke straffade laget och straffläggning för det straffade laget. Ett lag har mycket större chans att göra mål i ett power play än under normalt spel. Om det straffade laget gör mål under en mindre utvisning avslutas straffet omedelbart. En dubbelminor är uppdelad i två separata tvåminutersminorstraff som avtjänas efter varandra. Detta innebär att om ett mål görs av laget i power play innan den första minorstraffen är över (före tvåminutersmärket i power play), avslutas den första minorstraffen och straffklockan går ner till två minuter. Om ett mål görs under den andra minortiden (efter tvåminutersmärket i power play) upphör strafftiden. Till skillnad från mindre straffar måste större straffar avtjänas till full utförande, oavsett hur många mål som görs under power play. När en straff är på väg att utdömas höjer en funktionär armen för att signalera vad som kallas ”fördröjd straff”. Spelet fortsätter tills det felande laget rör pucken, och då blåser funktionären av spelet och dömer ut straffet. Om en fördröjd straff utlyses och pågår till periodens slut, ska det fulla straffet gälla för nästa period. Om det lag som begår en straff ger ett mål och redan är i underläge på grund av en mindre straff, kommer straffet att avbrytas när målet görs, och det lag som gör ett mål kommer att tilldelas ett nytt power play. Dessutom, när mål görs, tas straffen bort från tavlan i den ordning i vilken de dömdes ut (om flera straffar har dömts ut). Om en målvakt får ett straff (t.ex. spelfördröjning) går en spelare som var på isen vid tidpunkten för straffet till utvisningsbåset, och målvakten stannar kvar i spelet. Om en målvakt tar ett spelförseelsestraff tas målvakten ut ur matchen och en ersättare sätts in.

Det felande laget får inte röra pucken under ett fördröjt straff. Detta resulterar vanligtvis i att motståndarlaget ersätter sin målvakt med en extra forward tills det felande laget rör pucken, eftersom det felande laget måste röra pucken för att göra mål i tomt mål. Denna situation kan dock resultera i ett självmål. Till exempel:

  • I matchen New York Islanders-Montreal Canadiens den 24 november 2008, när domaren var på väg att döma ut en straff mot New York, gick Montreal Canadiens målvakt Carey Price tillbaka till bänken för att hämta en extra forward. I det ögonblicket försökte Canadiens försvarare Ryan O’Byrne, som inte märkte den försenade straffen och det tomma målet, passa pucken till sin (nu saknade) målvakt. Istället landade pucken i nätet och ett mål tilldelades Islanders Bill Guerin.
  • I matchen mellan Vancouver Canucks och Phoenix Coyotes den 21 mars 2009 gjorde Phoenix ett mål i tomt mål under en försenad straff mot Coyotes Viktor Tikhonov. I ett försök att ta över och på så sätt stoppa spelet, plockade Tikhonov in Vancouvers Henrik Sedin nära Vancouvers blå linje. Eftersom Tikhonov bara rörde Sedins klubba, och inte pucken, fortsatte spelet, trots att pucken nu var på väg rakt mot Vancouvers mål. Sedins lagkamrat Shane O’Brien åkte efter den felande pucken, men utan resultat. Både pucken och O’Brien landade i nätet och Tichonov fick målet godkänt.
  • I matchen mellan New Jersey Devils och Carolina Hurricanes den 21 mars 2013, när domaren var på väg att utdöma ett 2:00-minorstraff mot Devils Marek Zidlicky för hooking, var Carolinas målvakt Dan Ellis på väg att gå till bänken för att hämta en extra anfallare när han upptäckte att Jordan Staals passning till Tim Gleason inte lyckades och som ett resultat av detta fick pucken att studsa från sargen och in i det tomma målet. Ellis försökte jaga efter den, men han var för långsam, och eftersom Carolinas Alexander Semin redan befann sig i utvisningsbåset vid den tidpunkten, tilldelades Devils ett mål i power play; dess målvakt, Martin Brodeur – den sista Devil som rörde pucken – krediterades målet.

Det finns undantag från regeln att ett lag inte kan ersätta en spelare på isen efter en straff: ömsesidiga majors för slagsmål, där det finns två deltagare i ett slagsmål, kommer att resultera i att varje person får fem minuter, men straffen kommer inte att påverka styrkan på isen för något av lagen (spelet förblir fem mot fem), såvida inte en spelare anses vara den som anstiftat slagsmålet, i vilket fall den spelaren kommer att få en ytterligare två minuters minor. Det finns också ”tillfälliga” minderåriga där de straffar som utdöms mot båda lagen är samtidiga och lika långa, så att inget av lagen får ett power play, utan lagen åker fyra mot fyra.

Efter NHL-lockouten 2004-05 infördes en ny regel som innebär ett mindre fördröjningsstraff för varje försvarsspelare som leder pucken ut ur banan (t.ex. över glaset in på läktaren eller in i säkerhetsnätet). När pucken skjuts in i någon av spelarbänkarna gäller inte straffet.

Det finns också misconduct-straff, 10 minuter eller en hel match, som är reserverade för överträdelser som fortsatt bestridande av ett avgörande med en funktionär eller för straff med avsikt att skada. En spelare som får ett misconduct penalty leder inte till att hans lag spelar kort om han inte också får ett mindre, större eller matchstraff utöver misconduct penalty.

Varianta kombinationer av straff kan också resultera i match-ups som 5-mot-3, 4-mot-3, 4-mot-4 eller till och med 3-mot-3. Ett lag får dock inte ha färre än fyra spelare (inklusive målvakten) på isen vid någon tidpunkt i matchen.

När en straff utdömts återupptas spelet med en tekning i det felande lagets försvarszon under de flesta omständigheter.

Om en straff utdömts mot ett lag i förlängningen kan matchen inte bli 3-mot-2, eftersom det inte kan finnas färre än tre åkare på isen för ett lag. Istället får laget i powerplay ett 4-mot-3 powerplay. När det powerplayet avslutas blir matchningarna tillfälligt 4-mot-4 tills spelet blåsts av, varefter matchningarna återgår till 3-mot-3.

Om en straff döms ut med mindre än två minuter kvar av en period, med undantag för förlängning, ”överförs” en straff till nästa period, vilket innebär att alla power play som döms ut under de sista två minuterna av en period flyttas till nästa period, vilket innebär att om en straff döms ut vid 19:01 i den första perioden, så överförs de återstående 1:01 av power playet till den andra perioden.

I en straffkombination fyra mot fyra eller tre mot tre kommer isning fortfarande att verkställas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.