Religion och kultur – Civilisationen i Indusdalen
RELIGION
Religionen i Indusdalen är polyteistisk och består av hinduism, buddhism och jainism.
Det finns många sigill som stödjer bevisen för Indusdalens gudar. Vissa sigill visar djur som liknar de två gudarna Shiva och Rudra. Andra sigill föreställer ett träd som Indusdalen trodde var livets träd. Trädet bevakades av en ande som skulle hålla de onda krafterna borta från trädet. Väktaren avbildades av många djur som tjur, orm, get eller någon annan mytisk varelse eller något annat djur. Den onda kraften representeras av en tiger. Ett sigill visar en figur som sitter i en position som kan likna en yogaposition och tros vara en tidig representation av en hinduisk gud.
Indusfolket dyrkade en fadergud som kan ha varit rasens förfader.
Figurer som hittades fick forskarna att tro att Indusfolket dyrkade en modergudinna som symboliserade fruktbarhet.
De dyrkade fruktbarhetssymboler som var runda eller genomborrade stenar, en praktik som utfördes innan man dyrkade Shiva och Parvati i form av Sivalinga. De kan ha trott på magiska ritualer, amuletter och amuletter och även på demoner och andar.
En figur av en manlig gud i sittande ställning inristad på ett litet stensegel har hittats. Figuren har ett huvud och byst av vit steatit, klädd i en mantel som är placerad över vänster axel, kort skägg utan mustasch, håret klippt och delat i mitten, bär ett halsband, ögonen är halvt slutna. Detta betraktades som en helig symbol. Solen betraktades som en av de största gudarna. Ett annat sigill visar en hornfigur omgiven av djur som hjort, antilop, noshörning, elefant, tiger och buffel. Den hornade figuren kallas Pashupati vilket betyder boskapens herre. Pashupati liknar gudarna Rudra och Shiva.
Swastikas är en helig symbol för lycka. Indusdalsfolket praktiserade en form av yoga och meditation. Indusdalsfolket byggde badhus och praktiserade rituella bad. Det stora badet i Mohenjo-Daro var troligen en prototyp av en kovil eller helig tank som främst återfinns i antika tempel i södra Indien där människor kan ha utfört viktiga ritualer vid speciella tillfällen.
Under de tidiga dagarna av sin kultur begravde Indusfolket sina döda. Därefter genomförde de kremeringar och förvarade askan i urnor. De kan ha trott på ett liv efter döden efter upptäckten av keramikföremål och prydnadsföremål på gravplatserna.
INDIGEN utveckling och kulturellt inflytande
Och även om Indusdalens religion och deras sociala sedvänjor var mycket unika i förhållande till länderna runt omkring dem, hade människorna i Indusdalen vissa influenser från sina grannar Indien och i synnerhet från Persien. Även om många kulturer utvecklades på grund av kontakt med andra civilisationer som Sumer och Egypten, som var rika och progressiva för den tiden, blomstrade Indusdalen på egen hand. Även om religiösa sedvänjor hade en hinduisk grund, lade Indusdalen till och utvecklade nya traditioner och inslag i sin religion och gjorde något särskilt traditionellt till sitt eget.
Indusdalen var också en av de första civilisationerna som utvecklade bevattnings- och jordbrukssystem samt utvecklade jordbruket för att producera massmaterial. Indusdalen utvecklade också en form av skatt, som innebar att man gav spannmål som bas för ekonomin, vilket sågs som överlägset och mycket originellt för den tiden.
Indusdalen utvecklades mycket väl inhemskt. Folket i dalen undvek strategiskt resten av Indiens förstörelse, strider och förvirring som följde med deras gemensamma religiösa sedvänjor, och tänkte ut och utvecklade sina egna idéer och metoder för att göra framsteg på ett hållbart och fredligt sätt.
De undvek dessa destruktiva influenser utifrån genom att använda palats och samlingsplatser som en väl avrundad och öppen plats för religiösa praktiker snarare än monumentala statyer och gravar som tenderade att orsaka kontroverser. Indusdalen såg också till att inte koppla ihop religion och krigföring för att bevara freden och undvika uppror, en annan framträdande nyckel till deras framgång.