Sherman Silver Act
President Cleveland kallade kongressen till ett extrainsatt möte för att upphäva Sherman Silver Purchase Act, i syfte att stoppa dräneringen av de amerikanska guldreserverna. Upphävandet antogs i representanthuset med röstsiffrorna 239-108 och i senaten med röstsiffrorna 48-37.
President Cleveland var övertygad om att dräneringen av USA:s guldreserver berodde på Sherman Silver Act. Han kallade kongressen till ett extra sammanträde och lyckades övertyga dem om att upphäva lagen. Hans åtgärd splittrade dock kraftigt det demokratiska partiet mellan dem som stödde guldstandarderna (kallade ”gold bugs”) och de sydstatare och västerlänningar som stödde fortsatta silverköp.
Upphävandet av silverlagen lyckades inte hejda dräneringen av de amerikanska guldreserverna. Vid denna tidpunkt gick president Cleveland med på att sälja guldobligationer med rabatt till Wall Street-bankirer som J.P. Morgan, i utbyte mot deras samarbete för att stävja uttaget av guld från statskassan.
Från denna webbplats…
Effekterna av upphävandet av ”Sherman Silver Purchase Act” 1893 lämnade djupa spår i Colorados ekonomi under många år framöver.
Silvret var kung i Colorado på 1880-talet. Män tjänade en förmögenhet på gruvdrift, järnvägar och bankverksamhet. Överdrivna investeringar och ibland ren extravagans var det som gällde.
För att kasta lite ljus över vad som ledde till Colorados svåra depression på 1890-talet måste USA:s valutasystem undersökas.
USA hade sedan George Washingtons dagar grundat sitt system på ”bimetallism”, dvs. användning av både guld och silver i lagliga mynt.
Guldruschen i Kalifornien 1849 resulterade i att så stora mängder guld hittades att guldets värde minskade. Dessförinnan var guld 16 gånger mer värdefullt (16x mer silver i en silverdollar än guld i en gulddollar).
Människor började smälta ner silverdollar och använda silvret till andra ändamål, till exempel smycken. År 1873 avslutade kongressen tillverkningen av silvermynt och placerade landet på en ”guldstandard”.
De stora silverstrejkerna på 80-talet i San Juan-bergen och på platser som Leadville fick silverpriserna att sjunka ytterligare, men brytningen av silver fortsatte att vara ett lönsamt företag.
Under 1890 gick president Benjamin Harrison med på att köpa 4,5 miljoner ounces silver per månad. ”Sherman Silver Purchase Act” antogs av kongressen och silverpriset sköt i höjden från 0,84 cent till 1,50 dollar per uns, men dess marknadsvärde skulle sjunka från denna höga nivå.
Detta skapade rädsla bland östliga republikanska affärsmän och utländska investerare att gulddollarn skulle ersättas av en mindre värdefull silverdollar. Affärer och banker började gå i konkurs och guldet blev en vara att hamstra.
Lönen för gruvarbetarna fortsatte att sjunka och arbetstiderna blev längre. Gruvarbetarnas oro resulterade i strejker som påverkade både delstatens ekonomi och gruvindustrin.
1893 innebar slutet på en era av silver genom upphävandet av ”Sherman Silver Act”. Nästan omedelbart började gruvor och smältverk att stängas i Colorado. Silverpriset föll från 0,83 cent till 0,62 cent per uns under en fyradagars period. Bankerna stängde sina dörrar och fastighetsvärdena rasade.
Silverlagens avstötning kändes över hela landet, men inte lika allvarligt som i Colorado. Colorado producerade nästan 60 procent av landets silver. Tusentals arbetslösa gruvarbetare strömmade till Denver och ökade antalet arbetslösa.
Denver befann sig i en ekonomisk kris och kunde inte fortsätta att ta hand om de arbetslösa. Järnvägen erbjöd reducerade, och i vissa fall gratis, biljettpriser från Denver. Denvers befolkning 1890 sjönk från 106 000 till 90 000 år 1895.
Statens utgifter sköt i höjden på grund av hårda vintrar, jordbrukets nöd i gräsmarkerna och industrins överexpansion.
En ljusglimt i ekonomin var det stora guldfyndet 1891 i Cripple Creek, som senare kallades för ”världens största guldläger”.
Det faktum att Gold Standard Act antogs år 1900 resulterade i ett ytterligare prisfall på silver och de få kvarvarande silverlägren i Colorado fick ett dråpslag.
Så slutade en epok, och en epok som delstaten skulle dröja länge innan den återhämtade sig från. Men den återhämtade sig och blev en av de mest välmående delstaterna i unionen.