Singapores minsta för tidigt födda barn, som väger 345 g, slår oddsen och överlever; föräldrarna är ”tacksamma” för läkarlaget
SINGAPORE: Två timmar – så lång tid hade Madam Rohani Mustani och hennes man på sig för att bestämma sig för om de skulle föda sitt barn eller avbryta graviditeten.
Mdm Rohani var gravid i 23:e veckan när hennes blodtryck steg kraftigt på grund av svår preeklampsi. Läkarna berättade för dem att barnets överlevnadsgrad var cirka 20 procent.
Det var förödande nyheter för paret, som redan hade valt ett namn – Zaiya – när de fick reda på att de skulle få en flicka.
Trots sina chanser bestämde sig makarna för att Mdm Rohani skulle föda barnet genom ett akut kejsarsnitt.
Zaiya föddes den 27 mars, efter bara 23 veckor och sex dagar. Hon vägde 345 g och var lika stor som en vuxens hand. Hennes armar och ben var tunna som fingrar, sade läkarna.
Hon är möjligen en av Singapores minsta bebisar som överlevt och skrivits ut.
I samband med att hon talade med journalister på National University Hospital (NUH) på måndagen (26 oktober) mindes Mdm Rohani att hon trodde att de magsmärtor hon kände var vanliga magsmärtor, men efter att ha anlänt till akutmottagningen blev hon chockad när hon hörde att hon visade symtom på svår preeklampsi.
”Jag var tvungen att föda henne redan nästa dag. Vi gjorde en skanning och barnet var mycket mycket litet. Läkarna förutspådde att överlevnaden var mycket mycket låg, endast cirka 20 procent. Men vi hade bara hoppet, och jag förlöste som vanligt via ett akut kejsarsnitt”, tillade hon.
Den 37-åriga fyrabarnsmamman sa att hon kände sig ”väldigt ledsen” när hon fick reda på att hon var tvungen att föda så tidigt, men hon lugnades av en läkare på NUH:s pediatriska avdelning som sa åt henne att föda barnet först ”och sedan får vi se vad vi kan göra”.
En fullgången graviditet anses vara minst 37 veckor.
Svin som föds före 24 veckors graviditet anses inte vara ”livskraftiga” eftersom deras chanser att överleva är små, förklarade överläkare vid avdelningen för neonatologi Dr Krishnamoorthy Niduvaje.
”Tjugo procent är fortfarande hopp, snarare än inget hopp. Så jag bestämde mig för att bara gå med på det. Vad som än händer efter det lämnar jag det bara åt ödet. Jag är bara glad för min del att jag förlossade i stället för att avbryta”, säger Mdm Rohani.
Fyra månader på intensivvårdsavdelningen för nyfödda barn
Men Zaiyas förlossning var bara början. Hon föddes nästan fyra månader för tidigt och fördes omedelbart till intensivvårdsavdelningen för nyfödda (NICU), där hon stannade de kommande fyra månaderna.
När Mdm Rohani och Saufi äntligen fick se barnet Zaiya ordentligt låg hon i en kuvös omgiven av slangar och kopplad till en respirator. De fick inte röra henne förrän tre månader senare, främst av rädsla för infektioner.
”Hon låg i en kuvös, vi kunde bara se henne genom det klara glaset. Vi fick inte känna på henne. Vet ni hur smärtsamt det är för en mamma?” sade Mdm Rohani.
”Jag kunde inte ens krama henne, röra hennes fingrar. Jag kunde bara se henne. Den enda gången jag kunde se henne hud mot hud var när de bytte blöja, när de lyfte upp kuvösens glas, då kunde jag faktiskt se henne ansikte mot ansikte.”
Två månader efter förlossningen återvände Mdm Rohani till arbetet. Föräldrarna besökte Zaiya på sjukhuset varje dag och turades om att stanna vid hennes kuvös på intensivvårdsavdelningen på grund av COVID-19 restriktioner.
För lilla Zaiya var nästan allt för stort för henne, minns sjuksköterskan Wang Xia. Sjuksköterskorna var tvungna att försiktigt sätta in direktlinjer i hennes arm – som var lika stora som en vuxens finger – för att ge infusioner och extra näring under de första veckorna.
Detta beror på att de inte kunde ge henne extra mängder mjölk, sade Wang. ”När de är för tidigt födda har de mycket svårt att smälta mjölken. Så vi ger extra näring genom själva linjen”.
Då blöjor för för tidigt födda barn kostar tre till fem gånger mer än vanliga blöjor beslutade sjuksköterskorna att hålla sig till vanliga blöjor för att hjälpa familjen att minska kostnaderna. Baby Zaiya var så liten att en vanlig blöja täckte henne upp till bröstet, sade Wang.
Då Zaiyas hud var så tunn, ”nästan genomskinlig”, var hennes blöja tvungen att bytas minst sex till åtta gånger om dagen för att undvika irritation och hudbristningar, vilket kunde leda till infektioner, tillade hon.
För respiratorn var sjuksköterskorna tvungna att använda en mindre andningsslang än vanligt med en diameter på cirka 2 mm, vilket också gjorde det svårare att mata Zaiya med mediciner genom slangen, sade Wang. En vanlig respiratorslang har vanligtvis en diameter på 2,5 mm och mer.
För extremt för tidigt födda barn är deras omedelbara överlevnad beroende av lungornas expansion, sade dr Krishnamoorthy. ”Om deras lungor inte expanderar kan de inte klara sig. Så för att göra lungorna bättre sätter vi in den här medicinen för att hjälpa dem att expandera.”
Även med medicin kan många extremt för tidigt födda barn behöva respiratorstöd i veckor och månader. Och detta kan orsaka vissa kroniska förändringar i deras lungor, vilket kan få framtida konsekvenser, tillade han.
Ett av Zaiyas största hinder på intensivvårdsavdelningen var att gå upp i vikt, sade Mdm Rohani. Hon såg fram emot att höra från sjuksköterskorna varje dag om huruvida hennes dotter hade gått ner eller gått upp i vikt, och även en viktökning på 100 g eller 200 g var goda nyheter för henne, tillade hon.
Då hon föddes extremt tidigt var blodkärlen i Zaiyas ögon inte fullt utvecklade ”på ett organiserat sätt”, vilket kunde ha lett till blindhet om det inte hade behandlats på rätt sätt, sade dr Krishnamoorthy.
Ovanpå allt detta hade Zaiya också ett litet hål i hjärtat, som var ”mycket tillfälligt”. Hos de flesta fullgångna nyfödda förväntas detta hål stänga sig naturligt efter födseln inom två till tre dagar, tillade han.
”Men hos för tidigt födda barn tar det mycket längre tid att stänga. Och om det inte stängs går ibland mer blod till lungorna och det orsakar problem i lungorna, vilket också kräver behandling”.
”Skuldsatt” till NUH:s läkare och sjuksköterskor
Sex månader efter att hon föddes väger Zaiya nu friska 4,27 kg.
Det är ”mycket viktigt” att följa utvecklingen av ett för tidigt fött barn och dr Krishnamoorthy sade att Zaiya har uppnått de milstolpar som krävs vid två månaders ålder. Hon kan svara genom att le, lyfta huvudet och ta tag i föremål.
Efter medicinering stängdes hålet i Zaiyas hjärta, utan att hon behövde opereras. Hon skrevs ut i augusti och återkom senare för en laseroperation av ögonen, som var framgångsrik.
Efter mer än fyra månader på intensivvårdsavdelningen kunde Zaiya äntligen träffa sina tre syskon och farföräldrar.
Hennes sjukhusvistelse och behandling kostade familjen cirka 50 000 dollar efter subventioner, sade Saufi och tillade att det skulle ha kostat cirka 200 000 dollar utan dem.
Familjens yngsta föddes samma dag som deras tredje barn, som fyller fyra år i år, och tillfället var ”ganska sorgligt” eftersom det var meningen att de skulle fira hennes födelsedag samma dag som Mdm Rohani födde.
Dess tre andra barn hade förväntat sig att de skulle återvända från sjukhuset med Zaiya några dagar senare, och den första reaktionen när hon inte kom hem med dem var: ”Är det på grund av COVID-19?”, minns hon med ett skratt.
Mdm Rohani tillade att familjen är ”tacksam” mot NUH-teamet för att de tog hand om Zaiya: ”Vi fick flera blodtransfusioner, laser för hennes öga eftersom hon hade ROP (retinopathy of prematurity), och sedan fick hon ett litet hål i hjärtat.
”Den ena efter den andra lyckades vi övervinna hindren på vägen. Läkaren sa till och med att hon är mycket mycket stark för sin ålder, hon fortsatte att kämpa.”