Spartacus Educational
Lee J. Cobb föddes i New York den 8 december 1911. Han studerade vid New York University innan han 1935 gick med i Group Theatre där han medverkade tillsammans med Elia Kazan i Waiting for Lefty, Clifford Odets mycket framgångsrika pjäs. Han gjorde sin filmdebut i The Vanishing Shadow (1934). Den följdes av North of the Rio Grande (1937), Ali Baba Goes to Town (1937) och Golden Boy (1938).
Cobb blev en etablerad filmstjärna och medverkade i The Song of Bernadette (1943), Winged Victory (1944), Anna and the King of Siam (1946)
Johnny O’Clock (1947), Boomerang! (1947) och Kapten från Kastilien (1947)
1947 spelade Cobb huvudrollen som Willy Loman i Death Of A Salesman, en pjäs skriven av Arthur Miller och regisserad av Elia Kazan. Pjäsen hade premiär på Morosco Theatre den 10 februari 1949. I pjäsen medverkade även Mildred Dunnock (Linda), Arthur Kennedy (Biff) och Cameron Mitchell (Happy).
Death Of A Salesman spelades i 742 föreställningar och vann Tony Award för bästa pjäs, biroll, författare, producent och regissör. Den vann också Pulitzerpriset för drama och New York Drama Critics’ Circle Award för bästa pjäs. Arthur Miller var själv mycket kritisk till pjäsen: ”Jag visste ingenting om Brecht på den tiden eller om någon annan teori om teatralisk distansering: Jag kände helt enkelt att det var för mycket identifikation med Willy, för mycket gråt, och att pjäsens ironier fördunklades av all denna empati.”
1947 inledde House of Un-American Activities Committee (HUAC) en utredning av Hollywoods filmindustri. HUAC intervjuade 41 personer som arbetade i Hollywood. Dessa personer deltog frivilligt och blev kända som ”vänliga vittnen”. Under intervjuerna nämnde de flera personer som de anklagade för att ha vänsteråsikter.
En av de namngivna, Bertolt Brecht, en emigrerad dramatiker, vittnade och reste sedan till Östtyskland. Tio andra: Herbert Biberman, Lester Cole, Albert Maltz, Adrian Scott, Samuel Ornitz, Dalton Trumbo, Edward Dmytryk, Ring Lardner Jr, John Howard Lawson och Alvah Bessie vägrade att svara på några frågor.
Kända som Hollywood Ten, hävdade de att det första tillägget till USA:s konstitution gav dem rätt att göra detta. House of Un-American Activities Committee och domstolarna under överklaganden var oense och alla befanns skyldiga till missaktning av kongressen och var och en dömdes till mellan sex och tolv månaders fängelse.
Andra som kallades inför HUAC var villiga att vittna och Cobb namngavs av Larry Parks 1951. I två år vägrade han att inställa sig men 1953 ändrade han sig och namngav tjugo personer som före detta medlemmar av kommunistpartiet. Han förklarade senare varför: ”HUAC gjorde en överenskommelse med mig. Jag var ganska nedsliten. Jag hade inga pengar. Jag kunde inte låna något. Jag hade utgifter för att ta hand om barnen. Varför utsätter jag mina nära och kära för detta? Om det är värt att dö för, och jag är lika idealistisk som alla andra. Men jag bestämde mig för att det inte var värt att dö för, och om denna gest var ett sätt att komma ut ur fängelset skulle jag göra det. Jag var tvungen att bli anställningsbar igen.”
Arthur Miller, som vägrade att vittna mot tidigare vänner, minns: ”Jag kunde inte låta bli att tänka på Lee Cobb, min första Willy Loman, som mer ett patetiskt offer än en skurk, en stor klåfingrig skådespelare som bara ville spela, som aldrig hade satsat på hjältemod, och som var ett av de bästa bevisen jag kände till på kommitténs meningslösa brutalitet mot konstnärer. Lee, som var lika politisk som min fot, var helt enkelt ytterligare ett dammkorn som sveptes med i trettiotalets idealisering av sovjeterna, som depressionens desillusionering hade fört med sig över hela västvärlden.”
Efter att ha vittnat inför House of Un-American Activities Committee kunde Cobb återvända till skådespeleriet i Hollywood. Han arbetade med Elia Kazan och Budd Schulberg, två andra som nämnde namn, på den Oscarsbelönade filmen On the Waterfront (1954).
Andra filmer som Cobb gjorde är bland annat Guds vänstra hand (1955), Mannen i den grå flanellkostymen (1956), Tolv arga män (1957), Evas tre ansikten (1957), Bröderna Karamazov (1958), Exodus (1960), Hur västvärlden vanns (1962), Coogan’s Bluff (1968) och Exorcisten (1973).
Lee J. Cobb dog den 11 februari 1976 i sitt hem i Woodland Hills, Kalifornien.