Statssekreterare
BelgienRedigera
Som i Frankrike är en statssekreterare i Belgien en underordnad minister som är ansvarig för en minister eller premiärministern. Till exempel var Vincent Van Quickenborne statssekreterare med uppgift att förenkla administrationen, och i denna roll var han ansvarig inför premiärministern. Titeln ”statssekreterare” skapades eftersom Belgiens konstitution uttryckligen begränsar antalet ministrar till femton (sju franskspråkiga ministrar och sju nederländskspråkiga ministrar, med premiärministern som officiellt är ”språkligt asexuell”). Genom att utse personer till statssekreterare kan regeringen kringgå denna konstitutionella begränsning. Se Aktuell förteckning över statssekreterare för Belgiens federala regering.
Det finns också tre statssekreterare i regeringen i Brysselregionen, varav en måste vara flamländsk.
EstlandRedigera
Statssekreteraren (Riigisekretär) leder regeringskansliet. Dess uppdrag är att stödja Estlands regering och Estlands premiärminister i utformningen och genomförandet av politiken. Den stöder också eventuella ministrar utan portfölj och bidrar till att säkerställa god samhällsstyrning. Den första statssekreteraren var Karl Terras. Före den sovjetiska återockupationen 1944 gick statssekreteraren i exil tills befattningen återkom till Estland 1992.
FinlandEdit
En statssekreterare (finska: valtiosihteeri), är den högsta tjänstemannen under varje minister. Ministrar, som leder ministerier (statliga avdelningar), utgör den finska regeringen. Varje statssekreterare utses för ministerns mandatperiod och är ansvarig inför ministern.
Detta är ett nytt arrangemang; under införandet av denna modell kallades en sekreterare för ”politisk statssekreterare” (poliittinen valtiosihteeri). Tidigare var det däremot bara två ministerier, finans- och utrikesministeriet, som hade statssekreterare som var tillsvidareanställda. Ett sådant exempel är Raimo Sailas.
FrankrikeEdit
I Frankrike är en statssekreterare (Secrétaire d’État) en underordnad minister som är ansvarig för en minister eller premiärministern. Det får inte förväxlas med titeln statsminister som ges till en högre fransk kabinettsminister av särskild betydelse.
Under Ancien Régime var statssekreterare kronofogdar vars ansvarsområden liknade de ansvarsområden som dagens regeringsministrar har.
TysklandRedigera
Den tyska Staatssekretär är en Beamter (statstjänsteman) som är näst efter ministern i ett delstats- eller federalt ministerium, så befattningen motsvarar den som Permanent secretary i Storbritannien, inte Secretary of State. Även om det officiellt sett inte är ett politiskt ämbete, tilldelas det ofta genom utnämning på grundval av politiska kriterier, t.ex. partitillhörighet, snarare än genom karriärutveckling som statstjänsteman. De är dock ministeriets administrativa chef. De är beroende av sin ministers fulla förtroende och kan när som helst bli provisoriskt pensionerade och få sin pension utbetalad i sin helhet. Detta sker vanligtvis när regeringen eller ministern byts ut. De facto är en sådan provisorisk pensionering livslång.
Ett specialfall är den parlamentariska statssekreteraren (Parlamentarischer Staatssekretär), som är en parlamentsledamot som utnämns till statssekreterare vid ett ministerium; vid det tyska utrikesdepartementet och det tyska kansliet är den officiella titeln Staatsminister (statsminister). Dessa befattningar, som var avsedda att förbättra förbindelserna mellan ett ministerium och parlamentet, har på senare tid blivit föremål för en del kontroverser. Kritiker hävdar att de parlamentariska statssekreterarna vanligtvis får lite eller inget inflytande och ansvar inom sitt ministerium. Samtidigt får de mycket generösa löner eftersom de får två löner, både som statssekreterare och som parlamentsledamot. När Ludger Volmer till exempel intervjuades om sin post som parlamentarisk statsminister i det tyska utrikesdepartementet under en utredning om visummissbruk, hävdade han att han hade skurits av från arbetsflödet inom ministeriet och kallade statsministerns kansli för en ”Unding” (absurditet).
Under 1998 införde förbundskansler Gerhard Schröder det nya ämbetet Beauftragter der Bundesregierung für Kultur und Medien (Beauftragter der Bundesregierung für Kultur und Medien) med formell rang av Parlamentarischer Staatssekretär, varför ämbetet vanligen kallas Kulturstaatsminister (”kulturminister”) i korthet – även om några av de innehavare av ämbetet inte hade en plats i parlamentet. Den tyska parlamentariska kommissionen för kultur och medier (Ausschuss für Kultur und Medien im Deutschen Bundestag) ersätter det egentliga ministeriet för detta departement. Sedan 1998 har kulturministerposten innehafts av Michael Naumann (1998-2001), Julian Nida-Rümelin (2001-2002), Christina Weiss (2002-2005), Bernd Neumann (2005-2013) och Monika Grütters (sedan 2013).
GreklandRedigera
I Grekland användes titeln ”statssekreterare” (grekiska: Γραμματεύς της Επικρατείας) endast periodvis under den moderna grekiska statens första år. Det användes först för kabinettschefen under Ioannis Kapodistrias’ guvernörskap, en post som successivt innehades av Spyridon Trikoupis (1828-29) och Nikolaos Spiliadis (1829-31). Den övergavs sedan, tills den användes i stället för titeln ”minister” (Υπουργός) för kabinettsmedlemmarna i Josef Ludwig von Armanspergs kabinett 1835-37, där Armansperg betecknades som ”chefsstatssekreterare” (Αρχιγραμματεύς της Επικρατείας).
Heliga stolenRedigera
Statssekreterare hos Hans Helighet Påven, eller kardinalstatssekreterare, leder statssekretariatet, som är den romerska kuriansens viktigaste diktat, eftersom det organiserar, gör utnämningar till och leder verksamheten i de andra diktaten.Sekretariatet är också ansvarigt för Heliga stolens utrikesförbindelser. Under en sede vacante tar den tidigare statssekreteraren (utnämningen upphör när påven dör eller avgår) över vissa av statschefens funktioner som en del av en tillfällig kommission.
LuxemburgEdit
Luxemburgska statssekreterare (franska: secrétaire d’Etat, luxemburgska: Staatssekretär(in), tyska: Staatssekretär(in)) är medlemmar av kabinettet och har en lägre rang än ministrarna. De får särskilda uppdrag, som omfattar samma uppdrag som ministrarna, och hjälper sina respektive ministrar att utföra sina uppgifter. De har ofta mer än ett uppdrag eller bistår mer än en minister. I det första kabinettet Juncker-Asselborn fanns det en statssekreterare, Octavie Modert, som ansvarar för förbindelserna med parlamentet, jordbruk, vinodling och landsbygdsutveckling samt kultur, högre utbildning och forskning. Det hade funnits två i det föregående kabinettet och tre mellan 1984 och 1989.
NederländernaRedigera
Som i Frankrike och Belgien är en statssekreterare i Nederländerna en underordnad minister som är ansvarig för en kabinettsminister eller premiärministern. Vissa av dem kan under särskilda omständigheter kalla sig minister när de besöker ett främmande land.
Den högsta tjänstemannen i ett regeringsdepartement kallas generalsekreterare (secretaris-generaal).
NorgeRedigera
En statssekretær i Norge spelar mer eller mindre samma roll som den franska eller svenska motsvarigheten.Statssekreterare är knutna till specifika ministerier och fungerar de facto som en vice minister. Statssekreteraren kan dock inte delta i ett statsråd och den ende ministern är konstitutionellt ansvarig för alla statssekreterarens beslut i tjänsten.
PortugalEdit
I Portugal är en statssekreterare (portugisiska: secretário de Estado, maskulinum; secretária de Estado, femininum; secretários de Estado, plural) en underordnad minister, med en mellanställning mellan kabinettsministern och understatssekreteraren. Även om statssekreterarna har den konstitutionella ställningen som regeringsmedlemmar deltar de vanligtvis inte i ministerrådet, såvida de inte är kallade till vissa möten och i dessa fall utan rösträtt. De agerar endast som ställföreträdare för ministrarna och har endast de befogenheter som delegerats till dem av deras ministrar eller direkt av premiärministern.
Till och med omorganiseringen av den portugisiska offentliga förvaltningens struktur 2004 var det vanligt att en statssekreterare var ansvarig för ett statssekretariat (portugisiska: secretaria de Estado), en regeringsavdelning med en status som är lägre än den för ett ministerium. Ett statssekretariat kan vara organiserat som en avdelning av ett ministerium eller ibland vara direkt underställt premiärministern. Från 1987 till 1995 fanns till exempel ett statssekretariat för kultur som var direkt underställt premiärministern. Trots att denna typ av departement inte längre existerar officiellt i den portugisiska regeringens organisation är det fortfarande vanligt att en statssekreterares portfölj i vardagligt tal kallas ”statssekretariat”.
Historiskt sett har titeln ”statssekreterare” sedan 1600-talet använts för att beteckna cheferna för Portugals regeringsdepartement. På 1800-talet började titeln ”minister” användas, och den officiella fullständiga titeln för varje minister blev ”minister och statssekreterare för en viss portfölj” fram till monarkins slut 1910. Från och med då ersatte titeln ”minister” helt och hållet titeln ”statssekreterare” (med undantag för det korta presidentsystem som fanns under 1918, då ministrarna åter fick titeln ”statssekreterare”). År 1958 återinfördes titeln ”statssekreterare” för att beteckna den då skapade rollen som juniorminister, underordnad en kabinettsminister.
RysslandRedigera
Ställningen som statssekreterare existerade under vissa tidsperioder. Den existerar nu.
- I Ryska imperiet:
- Graf Karl Nesselrode, statssekreterare 1814, utrikesminister 1816
- M. de Freigang någon gång under perioden 1820-1828
- Sergej Witte 1903-1905
- I Ryska federationen:
- Gennadij Burbulis, 1991-1992
- Grigorij Karasin, 2005-
San MarinoRedigera
I Republiken San Marino är en statssekreterare en hög minister med ansvar för ett utrikesdepartement. Statssekreteraren är medlem av ministerrådet (Congresso di Stato).
SpanienEdit
I den spanska regeringens nuvarande organisation är en Secretario de Estado en underordnad minister. Varje ministerium kan ha en eller flera statssekreterare. Exempelvis arbetar statssekreteraren för Latinamerika för utrikes- och samarbetsministern.
Från 1715 till 1834 var Secretarios de Estado y del Despacho chefer för olika regeringsavdelningar. Statssekreteraren fungerade vanligtvis som överminister (se Förteckning över Spaniens premiärministrar).
SverigeRedigera
I Sverige är en statssekreterare (svenska: Statssekreterare) en politiskt utnämnd person, näst i rang efter den minister (svenska: Statsråd) som ansvarar för ministeriet. Till skillnad från ministrar är statssekreterare inte medlemmar av kabinettet. Vanligtvis finns det en statssekreterare utsedd för varje minister i kabinettet, och två för statsministern. Av historiska skäl har statssekreteraren vid utrikesministeriet en annan titel (svenska: Kabinettssekreterare, på engelska bokstavligen ”Cabinet Secretary”). Statssekreterarna tenderar att, oftare än ministrarna, komma från en fast tjänstemannabakgrund eller en yrkesbakgrund som är relevant för det ansvarsområde som hör till deras respektive ministerier.
SchweizRedigera
I den schweiziska federala administrationen är statssekreterare de högsta karriärtjänstemännen. Titeln tilldelas av det schweiziska förbundsrådet till chefer för federala kontor vars arbetsuppgifter innebär oberoende samverkan med högre utländska myndigheter (jfr artikel 46 i lagen om regeringens och förvaltningens organisation). I praktiken har en statssekreterare samma funktion som i Frankrike.
Förenade kungariketEdit
Historiskt ursprungEdit
I kungariket England, före 1660, kom en tjänsteman med titeln Secretary of State till stånd mot slutet av drottning Elizabeth I:s regeringstid (1558-1603), den vanliga titeln dessförinnan hade varit King’s Clerk, King’s Secretary, eller Principal Secretary. Från och med 1540 fanns det ibland två statssekreterare.
Från och med 1660 fanns det alltid två statssekreterare, mellan vilka tillsynen över utrikesfrågorna delades upp på geografisk basis medan inrikesfrågorna delades: den nordliga sekreteraren och den sydliga sekreteraren. År 1707 slogs England och Skottland samman till kungariket Storbritannien, och det fanns en tredje statssekreterare för Skottland fram till 1746. En tredje statssekreterare för kolonierna fanns från och med 1768. År 1782 reformerades systemet tillbaka till två statssekreterare: en inrikesminister (inklusive koloniala frågor) och en utrikesminister, med tillägg av en tredje för krig från 1794. Titeln undersekreterare började användas under samma period.
Det Förenade kungariket bildades genom föreningen av Storbritannien och Irlands kungadöme 1801. Genom en gradvis process mellan då och 1960-talet blev de flesta av ministrarna i det brittiska kabinettet statssekreterare.
Modern rollRedigera
I Storbritannien är en statssekreterare en högre minister, normalt ansvarig för ett regeringsdepartement. Statssekreterare utses direkt av monarken på inrådan av premiärministern och ansvarar, tillsammans med andra kabinettsmedlemmar, för Förenade kungarikets samlade regering. Det finns ett antal statssekreterare, som alla har den formella titeln ”Her Majesty’s Principal Secretary of State for …”; i lagstiftningen hänvisas i allmänhet endast till ”the Secretary of State”.