Street, Picabo
Amerikansk skidåkare
Picabo Street kan kallas för många saker, från ett ”skidfenomen” till en ”Brat” till en ”Amazing Super-G Downhill Force”. Street, en av de största utförsåkarna i USA:s historia för damer i utförsåkning, samlade på sig en
ingredibel samling av världsmästerskap och olympiska medaljer under sin korta karriär innan hon valde att dra sig tillbaka 2002. Hennes ”can-do”-attityd och vilja att säga vad hon tycker gav popularitet åt damernas utförsåkning, och Streets godmodiga livssyn och flickans ansikte gjorde henne till hjälte för många unga kvinnor som också vill göra mer än att bara lyckas i livet och, som Street har sagt om sina egna önskemål som barn, inte bara ”vara lika bra som pojkarna … vara bättre”. ”
Att växa upp
Picabo Street föddes den 3 augusti 1971 i Triumph, Idaho, som ligger nära Sun Valley, några av de bästa skidbackarna i delstaten. Hennes föräldrar är självutnämnda hippies, och hennes far, Roland Wayne Street (som också kallas ”Ron” eller ”Stubby”) och mor Dee var liberala i sin syn på barnuppfostran och gav sina barn friheten att välja sina egna namn. Picabo, som faktiskt tyckte om att leka titt som tätt när hon var liten, hade inget namn på flera år. I hennes födelseattest angavs hon helt enkelt som ”Baby Girl”. Namnet ”Picabo” kommer faktiskt från en närliggande indianstad och betyder ”glänsande vatten” eller ”silverbäck” och valdes slutligen när familjen Streets behövde något att skriva på passet när de reste till Mexiko.
Street inledde sin karriär som utförsåkare i tidig ålder och började åka i backarna när hon ännu inte hade gått i gymnasiet. Hennes far (stenhuggare) och mor (musiklärare) hade inte råd med den bästa och mest moderna skidutrustningen, men det avskräckte inte Picabo. Hon slog ständigt barn som var mycket äldre och mycket rikare än hon, lärde sig tidigt att slå tillbaka och utvecklade sin tuffa attityd för att kunna hantera deras hånfulla kommentarer. Street var trots allt en ung tjej – med hippieföräldrar och lågklassig utrustning – som dök upp på tävlingar och enkelt slog äldre barn. De var inte glada över det.
Inte Amateur For Long
De vanliga rika barnen i backen skulle inte behöva stå ut med Street länge. När hon var 15 år gick hon med i det amerikanska juniorskidlandslaget och vann snart de nationella juniorerna i utförsåkning och slalom i Super Giant (Super G). Tränarna bestämde sig för att flytta upp henne till nästa nivå, och hon började träna med det amerikanska skidlandslaget 1986.
Ingen kunde förneka Streets naturliga förmåga, men alltför länge hade hon förlitat sig på den och bara den, och underlåtit att ta hänsyn till auktoriteter. Detta ledde ofta till att hon hamnade i trubbel. Picabo stannade ute sent, pratade utan att tänka och ignorerade alltför ofta tränarens utegångsförbud. År 1990 blev hon avstängd från laget på grund av sin attityd. Det, och det faktum att hon dök upp på träningslägret överviktig och ur form.
Att bygga upp
Hennes pappa uppmuntrade Picabo att följa med honom till Hawaii för att träna, och övertygade henne om att hon lätt kunde komma tillbaka till den nivå hon var, eller bli ännu bättre. Hon gick med på det som Newsday-reportern Tim Layden kallade ett ”boot camp”, och Street formade sig och kom tillbaka redo att dominera ännu en gång.
År 1991 var Street våldsam i backen. Hon blev totalmästare i den nordamerikanska mästerskapsserien och fick en åttonde plats i världen 1992 efter att ha vunnit silver i utförsåkningskombinationen vid världsmästerskapen i Japan. Hon fick också en andraplats i världscupen i utförsåkning i Norge och vann senare guldmedaljen i de amerikanska alpina mästerskapen. Under första halvan av nittiotalet steg Street trappstegsvis uppåt i rankingen, från 65:e plats hela vägen till första plats (trots att hon ständigt hade problem med sina tränare för sitt fortsatta ifrågasättande av auktoriteter). Bara 22 år gammal uppfyllde Street en av sina drömmar genom att ta medalj i OS 1994 och vinna silver i utförsåkning. Efter OS fortsatte hon sin fantastiska karriär den säsongen och blev den första amerikanskan att vinna världscupen i damernas utförsåkning och vann sex av de nio lopp hon deltog i den säsongen.
Påverkad av skador
Och även om hon skulle fortsätta att lägga till några fenomenala segrar till sina prestationer (hon upprepade världscupen året därpå och vann en guldmedalj i Super-G i de olympiska vinterspelen 1998), hämmades Picabos karriär snart av en rad skador. När hon kraschade i december 1996 slet hon av det främre korsbandet och det mediala sidoligamentet i sitt vänstra knä. Hon drog också av muskeln i vaden från benet och bröt lårbenet. Efter en olympisk guldmedalj 1998 kraschade hon ännu en gång, i januari, och även om hon inte fick några större skador fick hon svåra blåmärken och var medvetslös i flera minuter.
Chronologi
| 1971 | Född den 3 april i Triumph, Idaho |
| 1978 | Började med organiserad tävling eftersom hon ville ”tävla mot pojkarna” |
| 1985 | Lägger beslag på en plats på det amerikanska landslaget. juniorlandslaget – hon är femton år gammal |
| 1986 | Flyttar upp och arbetar med det amerikanska skidlandslaget under säsongen 1987-88 |
| 1988 | Vinner titlarna i juniorlandslaget i utförsåkning och Super G |
| 1989 | Går med i det amerikanska skidlandslaget.S. Ski Team |
| 1990 | Beslöts från laget på grund av sin attityd och sin tendens att stanna ute efter utegångsförbudet och falla ur form |
| 1991 | Returnerar till USA. skidlandslaget i bättre form och med en bättre attityd |
| 1992 | Picabo är rankad som åttonde i världen och är det amerikanska skidlandslagets bästa åkare |
| 1993 | Tager VM-silver i kombinerad utförsåkning och slalom i Morioka, Japan (vinner även guld vid USA:s VM i slalom). Alpina mästerskapen) |
| 1994 | Får sin första silvermedalj i utförsåkning vid olympiska vinterspelen |
| 1994-95 | Var den första amerikanskan som vinner världscupen i utförsåkning för damer |
| 1996 | Får världscupen i utförsåkning för damer för andra gången |
| 1996 | Lider av en allvarlig knäskada i december efter att ha kraschat på en bana |
| 1998 | Hämtar hem guldmedalj i superjätteslalom (Super G) efter att långsamt ha återhämtat sig från sin skada och återgått till full styrka i tid till spelen |
| 1998 | Bryter vänster lårben i mars i säsongens sista världscuplopp. Drabbas av flera andra skador efter sitt brutna ben. Hon är borta från spel i 33 månader |
| 2001 | Skjuts av backen i Copper Mountain för att ha åkt för fort i en mellanrunda |
| 2001-02 | Förste kvalåkare i utförsåkning till USA. Olympic ski team |
| 2002 | Rekommenderar från tävlingsskidåkning efter att ha hamnat på 16:e plats i damernas olympiska utförsåkning |
Awards and Accomplishments
| 1991 | U.USA:s mästerskap (3:e) |
| 1993 | USA:s mästerskap i Super-G (1:a); USA:s mästerskap i kombination (2:a); USA:s mästerskap i skidskytte (2:a); USA:s mästerskap i skidskytte (3:a). VM i utförsåkning (3); VM i kombination (2); VM i utförsåkning (10) |
| 1994 | USA:s mästerskap i utförsåkning (1); USA:s mästerskap i Super-G (2); OS i utförsåkning (2); OS i Super-G USA:s mästerskap i utförsåkning (1); USA:s mästerskap i utförsåkning (1); OS i super-G (2). Championships Super-G (1); världsmästerskap i utförsåkning (1); världsmästerskap i Super-G (3) |
| 1998 | Olympics Super-G (1); olympiska utförsåkning (6) |
| 2001 | U.USA:s mästerskap i utförsåkning (2:a) |
I mars 1998 kraschade Street ännu en gång, den här gången bröt hon benet på nio olika ställen. Skadan var
allvarlig nog för att sätta henne ur tävlingen i över ett år, samt tvinga henne att genomgå flera smärtsamma operationer. Hon lovade dock att komma tillbaka och efter ytterligare några års hängiven träning kvalificerade hon sig till de olympiska spelen 2002.
Olympisk besvikelse
I februari 2002, efter en besviken 16:e plats i damernas olympiska utförsåkning, lade Picabo Street ifrån sig tävlingsskidorna vid trettio års ålder och valde i stället ett mer avslappnat liv, allt att döma. ”Jag kommer inte att behöva leva utan skidåkning”, sade hon till BBC News. ”Jag måste bara leva utan att försöka vara perfekt på mina skidor varje dag, vilket är underbart.”
Street är en förebild för många unga kvinnor. Hon berättade för Great Women in Sports att ”Idrotten är en väg till att vara nöjd med mig själv. Och det är därför jag gör de medier jag gör”, sade hon och syftade på sina framträdanden inte på Letterman och Leno utan istället på Sesame Street och andra barnorienterade program. ”Det är viktigt”, fortsätter hon, ”för flickor att se större kvinnor med starka åsikter som också är känsliga och sårbara. Jag vill berätta för dem att man kan vara en stark idrottare och ändå vara feminin.”
KONTAKTINFORMATION
Adress: Kontor: c/o U.S. Olympic Committee, 1750 E. Boulder St., Colorado Springs, CO 80909-5724; c/oU.S. Ski Team, P.O. Box 100, Park City, UT 84060.
Väljda skrifter efter gatan:
(Med Dana White) Picabo: Inget att dölja. McGraw Hill, 2001.
FORTARE INFORMATION
Böcker
Dippold, Joel. Picabo Street: Downhill Dynamo. Minneapolis: Lerner Publications, 1998.
”Picabo Street”. Stora kvinnor inom idrotten. Detroit: Visible Ink Press, 1996.
”Picabo Street.” Newsmakers 1999, nummer 3. Farmington Hills, MI: Gale Group, 1999.
Street, Picabo och Dana White. Picabo: Inget att dölja. New York: McGraw Hill, 2001.
Periodika
Chicago Tribune (21 februari 1994; 26 januari 1995).
Cooper, Christian. ”Picabo Rules”. Skiing (september 1995): 102-107.
Farber, Michael. ”All World”. Sports Illustrated (26 februari 1996).
Farber, Michael. ”Playing Picabo”. Sports Illustrated (18 december 1995).
Layden, Tim. ”Street Fighting”. Sports Illustrated (23 februari 1998).
Los Angeles Times (14 mars 1998; 8 januari 1999).
”Making a Rainbow”. Sports Illustrated (27 mars 1995).
New York Times (24 februari 1999).
Redbook (november 1995).
Reece, Gabrielle. ”Picabo”. Women’s Sports and Fitness (november/december 1998): 70-73.
Reibstein, Larry. ”The Golden Girl”. Newsweek (23 februari 1998): 46-48.
Skidåkning (september 1994; september 1995; september 1996; oktober 1992; december 1996; februari 1997; oktober 1997; november 1997; november 1997; november 1997; februari 1998).
Time (februari 1998).
Andra
”Picabo Street”. Athlete Bio on U.S. Olympic Ski Team Website. http://www.usolympicteam.com/athlete_profiles/p_street.html (23 januari 2003).
”Picabo Street”. Washington Post Olympics Page on Street. http://www.washingtonpost.com/wp-srv/sports/longterm/olympics1998/sport/profiles/street.htm (23 januari 2003).
”Street Hangs Up Her Ski”. Nyheter om Street’s pensionering. http://news.bbc.co.uk/winterolympics2002/hi/english/alpine_skiing/newsid_1817000/1817370.stm (23 januari 2003).
Skiss av Eric Lagergren
Var är hon nu?
Sedan hon gick i pension fortsätter Street att tillbringa en stor del av sin tid i backen. Hon väljer bara att åka skidor lite långsammare nu. Hon bor med sina föräldrar i Portland, Oregon, där hon arbetar med Women’s Sports Foundation, en ideell organisation som uppmuntrar unga kvinnor att bli aktiva inom idrotten.