Svettning

Svettning

• Introduktion till svettning
  • Vad är svett?
• Svettkörtlarnas anatomi
  • Eckrina svettkörtlar
  • Apokrina svettkörtlar
  • Apokrina svettkörtlar
• Innervation av svettkörtlarna
  • Ackrin. svettkörtlar
  • Apokrina svettkörtlar
• Termoreglerande svettning (reglering av kroppstemperaturen)
  • Eckrina svettkörtlar
  • Apokrina svettkörtlar
• Icke-termoreglerande svettning
  • Eckrina svettkörtlar
  • Apoekrina svettkörtlar

Introduktion till svettning

Svett är en tydlig, luktfri lösning som utsöndras av svettkörtlar, som också kallas svettkörtlar. Den är hypoton, vilket innebär att den har en lägre koncentration av elektrolyter än cellerna i svettkörtlarna. Kroppen har miljontals svettkörtlar som ligger i hudens djupa lager och som via kanaler ansluter till epidermis (hudens yttersta lager) innan de mynnar ut på hudytan.

För mer information, se Hudens anatomi.

Svettning är den primära mekanism genom vilken människokroppen reglerar sin temperatur. Det sker både under vakenhet och under sömn. Svettkörtlarna utsöndrar svett som svar på nervstimuli, främst värmestimuli, men även känslomässiga och gustatoriska (mat) stimuli.
Vad är svett?
Svett består främst av vatten och elektrolyter. De primära elektrolyterna som ingår i svett är natrium och klorid. Kalium, urea, laktat, aminosyror, bikarbonat och kalcium finns också. Ungefär 1 % av den totala svettvolymen består av proteiner, inklusive immunoglobuliner (proteiner som fungerar som antikroppar) och glykoproteiner (proteiner som är förenade med kolhydrater och som utför en rad olika funktioner i kroppen). Den är sur, med ett pH på 4-6.

Svettkörtlarnas anatomi

Ungefär 4 miljoner svettkörtlar är fördelade över hela människans dermis (hud). De kan klassificeras som en av två distinkta typer, som är anatomiskt olika när det gäller storlek och struktur och de nervstimuli som de reagerar på, och som fyller olika funktioner i svettningsprocessen:

• Ekkrina svettkörtlar: De utgör cirka 75 % av kroppens svettkörtlar (~3 miljoner);
• Apokrina svettkörtlar:
• Apoekrina svettkörtlar: De utgör de övriga 25 % (~1 miljon);
• Apoekrina svettkörtlar: De utgör de övriga 25 % (~1 miljon):

Eckrina svettkörtlar
Eckrina svettkörtlar är tubulära strukturer med långa förgreningar. De består av:

• En tätt hoprullad tubulär del som ansvarar för utsöndring av svett och som ligger djupt inne i hudlagren. Den tubulära delen är 60-80 µm i diameter och 2-5 mm lång, och
• En rak kanaldel som transporterar svetten till hudytan. Kanaldelen smälter samman med det papillära lagret i dermis (det lager som ligger under hudytan) och mynnar ut på hudytan. Kanaldelen är också 2-5 mm lång, men är något smalare i diameter jämfört med den tubulära delen.

De eckrina körtlarna består av tre celltyper:

• Mörka celler: De täcker större delen av ytan av hålrummen i den sekretoriska eller tubulära delen av den eckrina svettkörteln;
• Klara celler: De täcker större delen av ytan av hålrummen i den sekretoriska eller tubulära delen av den eckrina svettkörteln: De klara cellerna: Vilar direkt på basalmembranet (ett tunt, fibröst skikt som separerar hudens inre och yttre lager) eller på myoepitelceller, och
• Myoepitelceller: Spindelformade celler som ligger mellan svettkörtlarnas sekretoriska celler och basalmembranet, nära gränsen mellan den tubulära och sekretoriska delen av den ekkrina svettkörteln. Dessa celler finns även i apokrina körtlar.

Eckrina svettkörtlar utvecklas in utero (under fosterutvecklingen) och är fördelade över hela kroppen, med undantag för läppmarginaler, nagelbäddar, bröstvårtor, den inre ytan av förhuden (prepuce), labia minora (yttre hudveck i vulva/vagina), glans penis (ollonet på penis) och glans klitoris. Fördelningen av eckrina svettkörtlar på andra ställen i kroppen är ojämn. Platser där eckrina körtlar är starkt koncentrerade är bland annat:

• Fotsulor: 620 ± 20 per cm2;
• Handflator: 300 ± 80 per cm2;
• Armhålor: 300 ± 80 per cm2;
• Armhålor: 360 ± 60 per cm2;
• Förhuvud: 360 ± 60 per cm2;
• Förhuvud: 360 ± 60 per cm2, och
• Porrar: 360 ± 60 per cm2: 300 ± 80 per cm2.

Platser som har en låg koncentration av ekkrina körtlar är:

• Bål: 65 ± 20 per cm2, och
• Extremiteter (armar och ben): 120 ± 30 per cm2.

Apokrina svettkörtlar
Apokrina körtlar förekommer främst i armhålan, bröstvårtarnas areola och perineum (området som skiljer anus från könsorganen). De kan också finnas i örat och i ögonlocket. De är små och inaktiva före puberteten. I puberteten ökar de i storlek, och hos vuxna är apokrina körtlar större än ekkrina körtlar.
Likt de ekkrina körtlarna består de av sekretoriska och duktiga delar. I apokrina körtlar är den sekretoriska delen ett rör som består av ett enda lager sekretoriska celler arrangerade i en pelare och omgiven av myoepitelceller. Den duktiga delen är kort jämfört med den ekkrina körteln och mynnar ut i hårsäcken snarare än i hudytan.
Apoekrina svettkörtlar
Apoekrina körtlar finns främst i armhålorna och perianalregionen. De är större än typiska ekkrina körtlar och mindre än apokrina körtlar. Liksom de ekkrina körtlarna öppnar sig den duktiga delen av apoecrinska körtlar ut mot hudytan. Man tror att de uppstår från ekkrina körtlar under puberteten.
Den sekretoriska delen av apoekrina körtlar består av en oregelbundet bred sektion med en cellstruktur som liknar apokrina körtlar och ett smalare segment som till sin struktur liknar den ekkrina körteln. Den utsöndrar en tunn vattnig svett.

Svettkörtlarnas innervation

Nervfibrer som sänder signaler till svettkörtlarna uppstår i det sympatiska nervsystemet (en del av nervsystemet som styr ofrivilliga muskelrörelser). Nerver i olika ryggkotor i de thorakala (T) och lumbala (L) delarna av ryggmärgen försörjer svettkörtlar på olika platser i kroppen:

• Övre lemmar försörjs av nerver som utgår från kotorna T2-8;
• Undre lemmar försörjs av nerver som utgår från kotorna T10-L2;
• Ansikte och ögonlock försörjs av nerver som utgår från kotorna T1-4;
• Bålen försörjs av nerver som utgår från kotorna T4-12.

Eckrina svettkörtlar
Eckrina svettkörtlar är innerverade av (tar emot nervsignaler från) det sympatiska nervsystemet via en kemikalie som kallas acetylkolin, som är en neurotransmittor (ett ämne som överför nervsignaler från hjärnan). De sympatiska nerver som överför signaler till svettkörtlarna i armen finns i ryggmärgssegmenten T2-T6. Nervfibrer som har sitt ursprung i ryggmärgssegmenten C5-T1 sänder signaler till de sympatiska nerverna i kotorna T2-6.
Apokrina svettkörtlar
Apokrina körtlar ligger inte nära nervfibrerna och tros regleras av androgener (hormoner som testosteron) snarare än av nervstimuli.

Termoreglerande svettning (reglering av kroppstemperaturen)

Svettning är i första hand en termoreglerande reaktion för att reglera kroppstemperaturen. Normal termoregulatorisk svettning sker som svar på externa värmestimuli som förändrar hudtemperaturen. Man tror dock att den i första hand styrs av kroppens inre temperatur och särskilt temperaturen i den centrala hjärnan. Termoreglerande svettning regleras av signaler från hypotalamus (en struktur i hjärnan) och sker dagtid (på dagen) och nattetid (på natten).
Eckrina svettkörtlar
Termoreglerande stimuli (värme) stimulerar frisättningen av acetylkolin (neurotransmittorn) från nervändar i de eckrina körtlarna och katalyserar svettsekretionen. Svettutsöndringen spelar en viktig roll för termoregleringen. Mängden svett som produceras skiljer sig åt under olika miljöförhållanden och ökar med ökande värme. Ekkrina körtlar har tillsammans kapacitet att producera upp till 10 liter svett varje dag. Under normala förhållanden är endast 5 % av körtlarna aktiva vid varje given tidpunkt och 0,5-1 liter svett produceras per dag. Människor kan dock vanligtvis producera 1,4 L/timme svett när de utsätts för värme eller under träning.
Ökningen av svettning sker på grund av en ökning av antalet aktiva svettkörtlar (i den inledande fasen av svettning) och en ökning av volymen svett som produceras av varje körtel (vid ihållande svettning). De flesta svettkörtlarna aktiveras inom 8 minuter efter träning eller passiv exponering för värme. Därefter ökar volymen svett som produceras per körtel gradvis tills träningen eller värmestressen upphör, eller efter 4-6 timmars långvarig värmestress då svettningen minskar oberoende av stimuli. Mekanismerna som nedreglerar svettningen (minskar svettproduktionen) vid långvarig värmeexponering eller motion är inte väl förstådda.
Ekrina körtlar består av klara och mörka celler, som har olika funktioner. De klara cellerna utsöndrar vatten och elektrolyter, de viktigaste salterna som finns i svett. De mörka cellerna utsöndrar glykoproteiner, de viktigaste proteinerna i svett. Svettning katalyseras av acetylkolin, som binder till receptorer som tros finnas i membranen hos de klara ekkrina körtelcellerna. När acetylkolinreceptorerna aktiveras utlöses en serie elektrolytutbyten mellan cytoplasman (en gelliknande substans som ger cellen dess form) och den vätska som omger cellen.
I det första av serien av elektrolytutbyten flödar kalciumelektrolyter som finns i den vattniga vätska som utsöndras av en klar cell tillbaka in i den klara cellens cytoplasma. Detta leder i sin tur till att kaliumkloridelektrolyter flödar ut ur cytoplasman, eftersom cellen försöker reglera sin elektrolyt- och vattenkoncentration. Utflödet (översvämningen) av kaliumkloridelektrolyter katalyserar i sin tur ett inflöde (översvämning) av kväve-, kalium- och kloridelektrolyter. Vid denna tidpunkt sker en ökning av koncentrationen av natriumelektrolyter i den klara cellens cytoplasma.
Den ökade koncentrationen av natrium stimulerar natriumpumpar, som trycker ut natriumelektrolyter ur cellen och drar in kaliumelektrolyter från den vätska som omger cellerna. Samtidigt rör sig kloridjoner in i cellen med hjälp av natrium-kalium-klorid-kotransportörer, vilket gör att cellmembranet drar till sig natriumelektrolyter. Klorid- och natriumelektrolyter binds sedan samman för att bilda natriumklorid, en viktig komponent i den primära lösning från vilken svett produceras. Den primära lösningen, som är svagt sur och isotonisk (innehåller samma koncentration av elektrolyter som cellen), utsöndras från den tubulära delen av den ekkrina körteln till kanaldelen.
Den tubulära delen av den ekkrina körteln reabsorberar sedan natriumklorid i lösningen för att bevara elektrolytbalansen. Efter reabsorption av natriumklorid från den primära lösningen återstår en hypoton lösning (svett) som utsöndras till huden via svettkörtelns kanal.
Apokrina svettkörtlar
Apokrina körtlar ökar i storlek och börjar fungera efter puberteten, en process som regleras av androgener (manliga hormoner). Efter puberteten utsöndrar de en lösning som är tjockare än svett och innehåller fettsyror och proteiner. Den luktar också. Lukten av svett uppstår på grund av bakteriell nedbrytning av svett och den lösning som utsöndras från de apokrina körtlarna och som innehåller lipider, kolesterol och steroider.
De apokrina körtlarna är evolutionära rester; de har ingen känd funktion hos människan, även om de hos andra däggdjur fungerar för att producera lukter som attraherar det motsatta könet. Vissa antar att apokrina sekret spelar en roll i termoregleringen genom att emulgera ekkrin svett och få den att bilda ett svettlager över huden.

Icke-termoreglerande svettning

Orsaken till patologisk svettning eller hyperhidros är inte väl klarlagd, men tros uppkomma på grund av överreaktion i de nervbanor som är involverade i svettning. Dessa banor involverar det sympatiska nervsystemet, hjärnbarken (en struktur i hjärnan som reglerar ofrivilliga rörelser) och hypotalamus. De är alltid dygnsmässiga, vilket innebär att de endast förekommer på dagen.
Eckrina svettkörtlar
Eckrina svettkörtlar täcker större delen av kroppens yta och är källan till överdriven svettning. Förutom värmestimuli reagerar de ekkrina körtlarna även på känslomässiga och gustatoriska (mat) stimuli som kan orsaka icke-thermoregulatorisk, patologisk svettning. Ökad psykisk stress ökar den sympatiska nervaktiviteten, vilket leder till ökad svettning. Hyperfunktion av hypotalamus under träning tros också öka den termoreglerande svettningen.
Överdriven svettning är mest trolig på de ställen där de eckrina körtlarna är koncentrerade (armhålor, handflator, fotsulor och ansikte) vid fokal hyperhidros, ett tillstånd som kännetecknas av överdriven svettning på distinkta anatomiska ställen.
Apoekrinska svettkörtlar
Apoekrinska svettkörtlars funktion vid överdriven svettproduktion är inte väl känd. Hos vissa patienter med fokal hyperhidros är de dock starkt koncentrerade i armhålan där de kan utgöra upp till 45 % av alla svettkörtlar. Detta tyder på att de kan ha en roll i icke-thermoregulatorisk svettning.