Symtomatisk postmenopausal intrauterin vätskeansamling: karakterisering och betydelse
Mål: Syftet med studien var att karaktärisera de postmenopausala kvinnor som utvecklar intrauterin vätskeansamling och att utvärdera dess betydelse.
Metoder: Alla asymtomatiska postmenopausala kvinnor som remitterades för rutinmässig transvaginal ultraljudsundersökning mellan den 1 januari 1995 och den 31 mars 1996 ingick i studien. Demografiska och ultraljudsmässiga parametrar registrerades i en prospektivt skapad datoriserad databas. När intrauterin vätskeansamling identifierades hänvisades kvinnorna till endometrial provtagning.
Resultat: Totalt 1175 konsekutiva, asymtomatiska postmenopausala kvinnor utvärderades; intrauterin vätskeansamling identifierades sonografiskt hos 166 (14,1 %). Kvinnor med intrauterin vätskeansamling var äldre, hade upplevt fler år sedan menopausen och hade mindre uterinvolymindex, tunnare endometri och mindre index för ovarieområdet, jämfört med kvinnor utan intrauterin vätskeansamling (alla på en signifikant nivå av p < 0,0005). Prevalenserna för användning av hormonersättningsterapi var 6,6 % hos kvinnorna med ”ackumulerande vätska” och 43 % i gruppen utan ackumulerande vätska (p < 0,0005). Av de 166 kvinnorna med intrauterin vätskeansamling hade 91 en endometriebiopsi, varav 70 % var otillräckliga för utvärdering och 30 % var normala vid histologi.
Slutsats: Postmenopausal intrauterin vätskeansamling är ett vanligt, mestadels godartat fenomen som vanligtvis förekommer i de sena postmenopausala ålderssubgrupperna. Det kan postuleras att det utgör en del av den atrofiska mekanism som äger rum i detta skede av livet. Hormonersättningsterapi verkar vara ett ”skydd” mot detta fenomen.