Test-ID: MGS Magnesium, Serum
Magnesium är tillsammans med kalium en viktig intracellulär katjon. Magnesium är en kofaktor i många enzymsystem. Alla adenosintrifosfat (ATP)-beroende enzymatiska reaktioner kräver magnesium som kofaktor. Ungefär 70 % av magnesiumjonerna lagras i benet. Återstoden är inblandad i mellanliggande metaboliska processer. Cirka 70 % finns i fri form medan de övriga 30 % är bundna till proteiner (särskilt albumin), citrater, fosfat och andra komplexbildare. Serummagnesiumnivån hålls konstant inom mycket snäva gränser. Regleringen sker huvudsakligen via njurarna, främst via Henles stigande slinga.
Tillstånd som stör den glomerulära filtrationen resulterar i retention av magnesium och därmed förhöjda serumkoncentrationer. Hypermagnesemi förekommer vid akut och kronisk njursvikt, magnesiumöverbelastning och magnesiumfrisättning från det intracellulära utrymmet. Lätt till måttlig hypermagnesemi kan förlänga den atrioventrikulära ledningstiden. Magnesiumtoxicitet kan leda till depression i centrala nervsystemet (CNS), hjärtstillestånd och andningsstillestånd.
Antaliga studier har visat ett samband mellan magnesiumbrist och förändringar i kalcium-, kalium- och fosfathomeostasen, som är förknippade med hjärtstörningar såsom ventrikulära arytmier som inte kan behandlas med konventionell terapi, ökad känslighet för digoxin, kranskärlsspasmer och plötslig död. Ytterligare samtidiga symtom är neuromuskulära och neuropsykiatriska störningar. Tillstånd som har förknippats med hypomagnesemi inkluderar kronisk alkoholism, undernäring under barndomen, amning, malabsorption, akut pankreatit, hypotyreos, kronisk glomerulonefrit, aldosteronism och långvarig intravenös matning.