Vaccineringsteori
Vaccineringsteori Definition
Vaccineringsteorin utformades av William McGuire i början av 1960-talet som en strategi för att skydda attityder från förändring – för att ge motståndskraft mot motverkande påverkan på attityden, oavsett om denna påverkan sker i form av direkta attacker eller ihållande påtryckningar.
Inokulationsteorins natur
Inokulationsteorin består av två element: hot och motbevisande preemption. Hotkomponenten i en vaccinationsbehandling lyfter fram möjligheten att en person kan möta övertygande utmaningar mot befintliga attityder. Den är utformad för att få människor att erkänna sårbarheten hos befintliga attityder för en potentiell förändring. Hotet fungerar som en motiverande katalysator för motstånd. När en person väl har accepterat att attityder är sårbara för förändring kommer han eller hon att anstränga sig för att stärka sina attityder. Den motbevisande preemptionskomponenten i en vaccinationsbehandling tar upp – och motbevisar sedan – specifika argument som strider mot attityderna. Den är utformad för att tillhandahålla det specifika innehåll som människor kan använda för att försvara attityder och för att förse människor med en modell eller ett manuskript för hur de ska försvara attityder.
Studier av McGuire på 1960-talet bevisade, på ett övertygande sätt, att vaccinering fungerar. Senare studier av Michael Pfau visade att vaccinering delvis fungerar genom de teoretiserade mekanismerna hot och motargumentation, men också genom att framkalla ilska, göra attityder säkrare, göra attityder mer tillgängliga och förändra strukturen hos associativa nätverk.
Beviset på hotets motiverande roll i motståndskraften finns i samstämmigheten mellan McGuires och Pfaus resultat att vaccinering-samma och vaccinering-olika och vaccinering-olika behandlingar är lika effektiva när det gäller att ge motståndskraft mot attacker. Motbevisande-samma vaccinationsbehandlingar täcker samma motargument som tas upp i senare attacker, medan olika behandlingar använder motargument som är helt annorlunda än de som tas upp i senare attacker. Eftersom olika vaccinationsbehandlingar har ett unikt innehåll kan effektiviteten inte tillskrivas behandlingens motbevisande och förebyggande komponent, utan den kan endast förklaras av hotkomponenten, som motiverar människor att förstärka sina attityder. Inokuleringens kraft härrör från det faktum att behandlingarna sprider ett brett paraply av skydd – inte bara mot specifika motargument som tas upp i efterföljande behandlingar, utan mot alla potentiella motargument.
Användningar av inokuleringsteorin
Inokulering är en intressant och användbar teori. Forskning under de senaste 20 åren har avslöjat många verkliga tillämpningar av inokulationsteorin. Studier visar t.ex. att det är möjligt att vaccinera t.ex. politiska anhängare till en kandidat i en kampanj mot inflytandet från motståndarens attackannonser, medborgare mot det frätande inflytandet från politiska attackannonser som sponsras av mjuka pengar på demokratiska värderingar, medborgare i nya demokratier mot tystnadens spiral som kan motverka att minoriteters åsikter kommer till uttryck; kommersiella varumärken mot påverkan från konkurrenters jämförande reklam, företag mot den skada på trovärdighet och image som kan uppstå i krissituationer, och unga ungdomar mot påverkan från grupptryck, som kan leda till rökning, alkoholkonsumtion bland minderåriga och andra skadliga beteenden.
- Compton, J. A., & Pfau, M. (2005). Inokulationsteorin om motstånd mot påverkan vid mognad: Nya framsteg i teoribildning och tillämpning samt förslag till framtida forskning. I P. J. Kalbfleisch (Red.), Communication yearbook (Vol. 29, pp. 97-145). Mahwah, NJ: Erlbaum.
- McGuire, W. J. (1964). Inducing resistance to persuasion. Some contemporary approaches. In L. Berkowitz (Ed.), Advances in experimental social psychology (Vol. 1, pp. 191-229). New York: Academic Press.
- Szabo, E. A., & Pfau, M. (2002). Nyanser vid vaccinering: Teori och tillämpningar. I J. P. Dillard & M. Pfau (Eds.), The persuasion handbook: Developments in theory and practice (pp. 233-258). Thousand Oaks, CA: Sage.
.