Vad Bibeln säger om trefaldigt snöre
Predikaren 4:9-12
Ett judiskt ordspråk säger: ”En vänlös man är som en vänster hand som saknar den högra”. Tänk på hur mycket det hindrar produktiviteten att bara ha en hand. När båda händerna är tillgängliga kan mycket mer åstadkommas och varje aktivitet är lättare. Hur mycket större är produktionen om två personer utför en uppgift än om arbetet är begränsat till endast en person? Även när de två delar på vinsten får var och en en bättre avkastning för sina ansträngningar än om var och en hade arbetat ensam.
I instruktionen övergår man till att fundera över att om det uppstår problem på vägen är det troligare att två kommer fram till en lösning än att en arbetar ensam. Om en person arbetar ensam och faller är det ingen annan som kan hjälpa honom.
Vad händer när vi snubblar under vår andliga vandring? Är det inte bra att ha en vän som vi kan bolla saker med och från vilken vi kan få korrigering och uppmuntran i kärlek? Galaterbrevet 6:1-2 tar upp denna fråga: ”Bröder, om någon blir överrumplad i någon överträdelse, så skall ni som är andliga återställa honom i en mild anda och ta hänsyn till er själva, så att ni inte också blir frestade. Bär varandras bördor och uppfyll på så sätt Kristi lag.”
Predikaren 4:11-12 tycks påminna om resor till fots i det gamla Israel där det kunde vara kallt under vintermånaderna och kanske farligt för liv och lem på grund av attacker från rövare. Det finns större produktivitet, värme och trygghet i antal. II Samuelsboken 21:15-17 berättar om en gång då en yngre man kom kung David till hjälp när han var i nöd:
När filistéerna återigen förde krig mot Israel, gick David och hans tjänare med honom ner och stred mot filistéerna, och David blev då svag. Då trodde Ishbi-Benob, som var en av jättens söner, vars bronsspjut vägde trehundra siklar och som bar ett nytt svärd, att han kunde döda David. Men Abisai, Zerujas son, kom till hans hjälp och slog filistéen och dödade honom. Då svor Davids män honom och sade: ”Du ska inte längre gå ut med oss i strid, så att du inte släcker Israels lampa.”
Predikaren 4:12 ger oss ett exempel på en egenhet i den hebreiska skrivstilen som förekommer på flera ställen i Gamla testamentet. Denna litterära metod gör jämförelser genom att använda termen ”bättre”. Han använder först ”bättre” i vers 3, sedan igen i vers 6 och slutligen i vers 9 när han når avsnittets avslutning. Hans övergripande poäng verkar vara att i de flesta fall är mer bättre än mindre: Ett snöre kan lätt brytas, två skulle kräva större styrka, men tre skulle vara mycket svåra att bryta. En resenär kan inbjuda till fara; två skulle öka båda resenärernas säkerhet; men tre resenärer skulle klara sig ännu bättre.
Vad han har i åtanke är frågan om hur enhet bidrar till produktivitet, hur säkerheten ökas avsevärt, och hur partnerskap med verklig vänskap och därmed större enhet gör en verksamhet mer immun mot misslyckanden. Tänk på detta när det gäller familjer. En person kan inte ens räknas som en familj. En man och hustru som arbetar i harmoni kan tillföra enormt mycket till var och en av makarnas livskvalitet, och om Jesus Kristus är den tredje personen i den gruppen är den styrka som han bidrar med omätligt positiv. Det är intressant att familjer med många barn sällan splittras.
John W. Ritenbaugh
Predikaren och det kristna livet (del fem): Jämförelser