Val av representanter
När den första kongressen sammanträdde 1789 fanns det 59 representanter i representanthuset. I takt med att antalet delstater ökade och befolkningen växte, ökade antalet representanter betydligt. Genom en lag som antogs 1911 fastställdes representanthusets storlek till 435 ledamöter. Representanthusets ledamöter ställs upp för omval vartannat år. Antalet personer som representerar varje delstat beror på dess befolkning som rapporteras i nationens decennieräkningar. Varje delstat delas in i kongressdistrikt i enlighet med detta. Det finns en representant för varje kongressdistrikt och varje delstat har minst ett kongressdistrikt.
För att bli vald till representanthuset måste man vara minst 25 år gammal när man avlägger ämbetseden, vara amerikansk medborgare i minst sju år och bosatt i den delstat från vilken man blir vald. Dessa kvalifikationer fastställdes i artikel I, avsnitt 2 i konstitutionen.
De flesta delstater har primärval för att avgöra vilka kandidater som ska stå på valsedeln för de allmänna valen i november. Vissa delstatspartier håller konvent i samband med primärvalen. Om en kandidat inte har några motkandidater kanske det inte blir något primärval. De som representerar ett större politiskt parti placeras automatiskt på en stats primärvalssedel. Kandidater från mindre partier väljs enligt sitt partis regler medan oberoende kandidater nominerar sig själva. Oberoende kandidater och kandidater som företräder mindre partier måste uppfylla olika statliga krav för att få plats på valsedeln i de allmänna valen. Ett exempel på detta är att lämna in en petition med underskrifter från ett visst antal registrerade väljare.
Senats- och representanthusvalen skiljer sig åt i fråga om vem som röstar på kandidaterna. Alla röstberättigade väljare i en delstat får rösta på senatorn. En representant väljs endast av de röstberättigade som bor i det kongressdistrikt som kandidaten ska representera. Valets vinnare avgörs med hjälp av majoritetsregeln. Det innebär att den person som får flest röster vinner. Detta behöver inte nödvändigtvis vara en majoritet av rösterna.