Var Jesus rik eller fattig – och varför spelar det roll?
När det gäller rikedom och fattigdom, ”Vad skulle Jesus göra?” Kanske skulle en bättre fråga vara: ”Vad gjorde Jesus?”. Vad var vår Frälsares exempel när han levde i den materiella världen, när han interagerade med de saker och människor som fyller den?
Vi måste förvisso följa Jesu exempel. Som kristna (bokstavligen ”små kristusar”) bör vi vara intresserade av både vad Jesus sa och vad han gjorde. När det gäller att leva i den materiella världen och vara Kristusliknande kan det dock vara en utmaning att tolka Jesu bibliska exempel. Detta beror inte på att Jesus var inkonsekvent i sitt exempel, utan på att Kristi interaktion med den materiella världen var så omfattande.
Jesus’ fattigdom
När vi läser evangelierna kan vi fokusera på Jesu fattigdom. Det finns ett sätt på vilket Kristi inkarnation i sig själv var en utarmande handling. För att kunna ta på sig människokött och bo bland syndiga människor och den här världens smuts var Jesus nämligen tvungen att lägga himlens rikedomar åt sidan. Detta var Paulus undervisning i Filipperbrevet 2:7, där han skrev att Jesus ”tömde sig själv genom att ta en tjänares gestalt och föddes i människoliknande skepnad”. Samma undervisning är kärnan i denna vers:
Ty ni känner vår Herre Jesu Kristi nåd, att han visserligen var rik, men för er skull blev han fattig, så att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. (2 Korintierbrevet 8:9)
Vi kan också se vilken nivå av fattigdom som Jesus upplevde genom att titta på hans familjs materiella tillstånd. De flesta människor känner till detaljerna kring Kristi födelse eftersom de återberättas och firas varje jul. I Jesu födelseberättelse ingår att han föddes i en främmande stad (förmodligen utan familj och vänner), att han lades i en krubba (bokstavligen ett fodertråg) och att han besöktes av herdar – främlingar som av de flesta människor betraktades som samhällets utstötta (se Lukas 2:7).
I samband med att Lukas beskriver Jesu omskärelse rapporterar han att Maria och Josef offrade två duvor som ett offer i templet för att Maria skulle bli renad (se Lukas 2:22-24). I 3 Mosebok 12:7-8 förklaras att det vanliga offret vid tidpunkten för omskärelse skulle vara ett lamm, men om den födande modern inte hade ”råd med ett lamm, ska hon ta två turturduvor eller två duvor, den ena som brännoffer och den andra som syndoffer”. Och prästen skall göra försoning för henne, så att hon blir ren” (3 Mosebok 12:8). Uppenbarligen var alltså Jesu föräldrar för fattiga för att kunna offra det sedvanliga lammet.
Därmed föddes Jesus in i en familj som tillhörde den lägre ekonomiska klassen. Vi ser att denna materiella status inte har förändrats 30 år senare, under Jesu jordiska verksamhet. I ett nyligen publicerat inlägg citerade vi ett antal av Jesu välkända läror om rikedom och fattigdom vid denna tid. Vi bör också notera Jesu kommentarer om sin egen ekonomiska status, till exempel när han sade: ”Rävarna har hål och himmelens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att lägga sitt huvud” (Matteus 8:20). Evangelieberättelserna bekräftar detta vittnesmål.
Det verkar som om Kristus hade mycket lite i form av materiella ägodelar under sin tjänst. Tänk på följande: Jesus…
- predikade från lånade båtar,
- multiplicerade lånad mat,
- redde på ett lånat föl,
- och begravdes i en lånad grav.
Faktiskt sett tillgodosågs de flesta av Jesu materiella behov, liksom hans lärjungars, tydligen av donationer från en grupp hängivna kvinnor som följde honom. I sitt evangelium nämner Lukas ”Maria, kallad Magdalena, från vilken sju demoner hade gått ut, och Johanna, hustru till Chuza, Herodes’ husföreståndare, och Susanna och många andra, som försörjde honom med sina egna medel” (Luk 8:2-3; se även Mark 15:40-41).
Jesus rikedom
Om denna beskrivning skulle kunna tas som en heltäckande sammanfattning av hur Jesus levde i den materiella världen under sin inkarnation, skulle vi kunna dra slutsatsen att hans exempel var ett exempel på fattigdom och att våra liv på samma sätt bör syfta till fattigdom. Men vi kan också läsa evangelierna med fokus på Jesu rikedom.
Som vi nyss konstaterade var den ekonomiska ställningen för Jesu familj vid tiden för hans födelse helt klart en situation av fattigdom eller nära fattigdom. Men tre år senare, när magikerna besökte Kristus och kom med ytterst dyrbara gåvor, befann sig Jesu familj i ett hus, vilket tyder på en trolig ökning av Marias och Josefs ekonomiska status (se Matteus 2:11). Senare, i Lukas 2:41-51, rapporterar evangelieskribenten att Maria och Josef hade tillräckligt med ekonomisk stabilitet för att resa som familj till Jerusalem för att fira påskhögtiden – en resa som endast krävdes av vuxna män, inte av hela familjer (se 2 Mosebok 23:17).
Bibeln förklarar inte detaljerna kring den förbättrade ekonomiska ställningen för Jesu familj, men det är troligt att de med tiden kom att bli en del av vad vi skulle identifiera som den ekonomiska medelklassen. Historiker berättar att Nasaret var en välmående stad, särskilt för hantverkare, eftersom den låg nära staden Sepphoris, ett lyxigt romerskt semestermål som var under ständig uppbyggnad. Vi kan anta att Josef, som var snickare (Matteus 13:55), skulle ha gynnats av denna möjlighet till stadig sysselsättning. Uppenbarligen tog Jesus så småningom upp sin fars yrke, eftersom han senare blev känd som ”snickaren” (Markus 6:3).
Bibeln rapporterar också att Jesus betjänade och identifierade sig med många rika och mäktiga personer, bland annat Josef av Arimatea, Nikodemus, Sackaeus, Levi och vissa icke namngivna fariséer. Lukasevangeliet lyfter särskilt fram att Jesus tyckte om mat, att han tog emot dyrbara gåvor och att han umgicks med de rika. Lukas berättar till exempel att Jesus deltog i fester och åt middagar med rika personer (se Lukasevangeliet 5:29-32; 7:36-39; 11:37; 14:1-2). Några av dessa samma teman dyker upp i Johannesevangeliet, som rapporterar att Kristi första mirakel inträffade vid en bröllopsfest och senare noterar att Jesus tog emot en gåva av dyrbar, lyxig parfym från Maria (se Johannesevangeliet 2:1-11; 12:1-3). Lägg märke till Jesu vittnesmål om sig själv: ”Människosonen kom och åt och drack” (Matteus 11:19).
Slutsats
Med utgångspunkt i exemplet med Jesu liv, vad ska vi då dra för slutsatser om att leva i den materiella världen? Under sin livstid upplevde Jesus en rad olika ekonomiska statusar. Han skulle ha upplevt relativ fattigdom vid sin födelse, en medelklassuppväxt på första århundradet innan han började sin tjänst och sedan frivillig fattigdom under sin tjänst. Det är talande att notera att Kristus aldrig fördömde rikedom eller fattigdom i sig. Han konfronterade snarare de synder som ofta ledde till rikedom eller fattigdom – synder som bland annat girighet, stolthet, lathet, orättvisa och stöld. Dessutom var Jesus bekväm med och skicklig på att interagera med både rika och fattiga.
Vad betyder Jesu exempel för oss? För att vara Kristusliknande måste vi lära oss att vara nöjda med våra egna materiella omständigheter, vilka de än må vara (Filipperbrevet 4:11). Att försöka förändra vår ekonomiska situation, oavsett om vi går från fattigdom till rikedom eller från rikedom till fattigdom, verkar tillåtet, så länge våra motiv är gudfruktiga. Dessutom är det kristuslikt att konfrontera synder som resulterar i ett orättvist materiellt tillstånd, oavsett om det är fattigdom eller rikedom. Att odla förmågan att tala med både fattiga och rika kommer att vara en nyttig färdighet när vi försöker nå världen med Kristi evangelium.
Denna artikel är ett modifierat utdrag ur dr Jones nya bok, Every Good Thing. Detaljer>>