Var ska tabernaklet stå?
Både Katolska kyrkans katekes och 1983 års kod för kanonisk rätt, liksom kyrkans ständiga tradition, bekräftar att eukaristin är ”det kristna livets källa och höjdpunkt” och att ”alla apostoliska gärningar är knutna till eukaristin och är inriktade på den”. Följaktligen uppmanar kyrkans bestämmelser om den heliga eukaristin oss att hålla det heliga sakramentet i högsta ära och ge det största omsorg. En genomgång av de dokument som reglerar tabernaklet ger följande:
Code of Canon Law (1983): ”Det tabernakel i vilket den välsignade eukaristin reserveras bör placeras på en framstående plats i kyrkan eller oratoriet, en plats som är iögonfallande, lämpligt utsmyckad och som främjar bönen.”
”Det tabernakel i vilket den välsignade eukaristin vanligen reserveras skall vara orörligt, tillverkat av ett fast och icke-genomskinligt material, och så låst att det ger största möjliga säkerhet mot varje fara för vanhelgande. …
”Den som är ansvarig för en kyrka eller ett oratorium ska se till att nyckeln till det tabernakel i vilket den välsignade eukaristin reserveras är maximalt förvarad.” (Kanon 938).
The General Instruction of the Roman Missal: I enlighet med varje kyrkas struktur och legitima lokala sedvänjor bör det allra heligaste sakramentet reserveras i ett tabernakel i en del av kyrkan som är verkligt ädel, framträdande, iögonfallande, värdigt dekorerad och lämplig för bön.”
”Tabernaklet bör vanligtvis vara det enda, det bör vara oåtkomligt, vara tillverkat av ett fast och okränkbart material som inte är genomskinligt, och det bör vara låst på ett sådant sätt att faran för vanhelgande förhindras i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom är det lämpligt att tabernaklet, innan det tas i liturgiskt bruk, välsignas enligt den rit som beskrivs i den romerska ritualen.
”Det är lämpligare som tecken att det på ett altare där mässan firas inte finns ett tabernakel i vilket den allraheligaste eukaristin reserveras. Följaktligen är det att föredra att tabernaklet är placerat, enligt stiftsbiskopens bedömning:
”a) antingen i helgedomen, skilt från festaltaret, i lämplig form och på lämplig plats, vilket inte utesluter att det placeras på ett gammalt altare som inte längre används för firande (jfr. Nr 303);
”b) eller till och med i något kapell som är lämpligt för de troendes privata tillbedjan och bön och som har ett organiskt samband med kyrkan och är lätt att upptäcka för de kristna troende” (nr 314-315).
Redemptionis Sacramentum (instruktion från Vatikanen 2004): ”Det allra heligaste sakramentet skall reserveras i ett tabernakel i en del av kyrkan som är ädel, framträdande, lätt synlig och prydd på ett värdigt sätt och dessutom ’lämplig för bön’ på grund av platsens tystnad, det tillgängliga utrymmet framför tabernaklet och även tillgången på bänkar eller sittplatser och knäbänkar. Dessutom bör man vara flitigt uppmärksam på alla föreskrifter i de liturgiska böckerna och på lagens norm, särskilt när det gäller att undvika faran för profanering” (nr 130).
Sammanfattningsvis finns det som sagt tre återkommande teman när det gäller reservationen av det allraheligaste sakramentet i tabernaklet: synlighet, säkerhet och skönhet. Detta är de utmaningar – och möjligheter – som både arkitekt och liturg måste möta vid utformningen av varje heligt rum för katolsk liturgi.
Rev. Francis Hoffman, J.C.D., är verkställande direktör för Relevant Radio. Följ honom på hans Facebook-sida ”Father Rocky.”