Varför är Pink Floyds David Gilmour och Roger Waters oense
Trots sina enorma framgångar har Pink Floyds Roger Waters och David Gilmour alltid haft ett något dysfunktionellt samarbete. Waters har alltid varit något tveksam till idén om samarbete och vill mycket hellre vara kapten på sitt eget skepp. Gilmour anslöt sig till Pink Floyd 1968, men allt eftersom åren gick var de två männen låsta i en maktkamp när deras kreativa visioner kolliderade och till slut lämnade Roger Waters bandet 1985.
När Waters ursprungligen drog sig tillbaka från gruppen låste han genast hornen med Gilmour i en bitter juridisk strid som skulle pågå i flera år. För att tillkännage sin avgång utfärdade Waters ett uttalande till EMI och CBS där han åberopade klausulen ”Leaving Member” i sitt kontrakt, och som den främsta kreativa kraften i bandet trodde han inte att Pink Floyd kunde fortsätta i hans frånvaro. I oktober 1986 inledde Waters därför ett förfarande i High Court för att formellt upplösa Pink Floyd och betecknade gruppen som en ”förbrukad kraft kreativt”.
David Gilmour och Nick Mason motsatte sig detta, och hävdade att Pink Floyd inte var på väg någonstans och att Waters inte kunde förklara att den var död medan gruppen fortfarande försökte göra musik. Waters kom så småningom fram till en överenskommelse som innebar att han avgick efter noggranna juridiska överväganden 1987. Han noterade dock: ”Om jag inte hade gjort det skulle de ekonomiska återverkningarna ha utplånat mig helt och hållet.”
I ett samtal med BBC 2013 medgav Waters att det inte var rätt väg att gå att försöka upplösa bandet: ”Jag hade fel! Självklart var jag det”, innan han tillade: ”Vem bryr sig? Det är en av de få gånger som juristyrket har lärt mig något”, sade Waters sedan om frågan.
Om att lägga till: ”För när jag gick till de här killarna och sa: ’Lyssna, vi är panka, det här är inte Pink Floyd längre’, sa de: ’Vad menar du? Det är irrelevant, det är ett bolag och det har ett kommersiellt värde. Du kan inte säga att det kommer att upphöra att existera… du förstår uppenbarligen inte engelsk rättspraxis.”
Trots den osannolika återföreningen 2005 för Live 8, där de lyckades lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan för en sak som var mycket viktigare än dem själva, är Waters-Gilmour-dagarna för länge sedan förbi och chanserna till en ny Floyd-show ser nu omöjliga ut. Men kanske är inte allt hopp förlorat, 2008 hade duon trots allt fortfarande meningsskiljaktigheter, men de ”gick med på att vända sig om för bara en kväll” för att klara av showen.
Föreställningen var en fullständig triumf, och Floyd erbjöds sedan en munter 150 miljoner dollar för en USA-turné efter framträdandet i Hyde Park. För att ge mer trovärdighet åt påståendet att det inte handlade om pengar för bandet, kunde inte ens den typen av pengar få Waters och Gilmour tillbaka på turné tillsammans igen.
Det är anmärkningsvärt att duon lyckades komma på samma sida igen, även om det bara var en engångsföreställning till förmån för välgörenhet. Man skulle kunna anta att detta skulle sätta stopp för alla de ohövliga gräl som de har mot varandra genom pressen om inte annat, men trots att Waters lämnade Pink Floyd för 36 år sedan – lyckas han fortfarande hitta saker som irriterar honom hos Gilmour.
I en fem minuter lång video som delades på hans officiella Twitter-sida 2020 beklagade Waters att han inte har tillgång till Pink Floyds sociala mediekanaler, men att Gilmours fru Polly Samson däremot kan använda plattformarna för att marknadsföra sina romaner.
”En och en halv miljon av er har tittat på vår nya version av ’Mother’, vilket är underbart – det värmer verkligen mitt hjärta”, konstaterade Waters. ”Men det väcker frågan: varför finns den här videon inte tillgänglig på en webbplats som kallar sig The Pink Floyd-webbplats? Svaret på den frågan är att ingenting från mig finns på webbplatsen – David Gilmour har förbjudit mig från webbplatsen.
”David tror att han äger den. Jag tror att han tror att eftersom jag lämnade bandet 1985, att han äger Pink Floyd, att han är Pink Floyd och att jag är irrelevant och att jag bara ska hålla tyst.” Waters tog sedan sikte på Gilmours fru och sa att några av hans vänner nyligen frågade honom:” ”Varför måste vi sitta och titta på Polly Samson, år efter år, månad efter månad, dag efter dag – och Von Trapps som läser upp utdrag ur sina romaner för att få oss att somna om på kvällen?”
”Vi får inte ens nämna det på Pink Floyds officiella hemsida”, rasade Waters. ”Det här är fel. Vi borde resa oss… eller så ändrar vi bara namnet på bandet till Spinal Tap så blir allting bra.”
Fejden mellan de två männen sattes i sitt sammanhang under en intervju med Rolling Stone 2018; Floyds trummis Nick Mason spekulerade: ”Men jag tror att problemet är att Roger inte riktigt respekterar David. Han tycker att skrivandet är allt, och att gitarrspel och sång är något som, jag ska inte säga att vem som helst kan göra, men att allt ska bedömas utifrån skrivandet snarare än spelandet. Jag tror att Roger är irriterad över att han gjorde ett slags misstag på så sätt att han lämnade bandet och antog att det skulle falla ihop utan honom.”
Han tillade sedan: ”Det är ett konstant irritationsmoment, egentligen, att han fortfarande går tillbaka till det. Jag är tveksam till att sätta mig in i det här, bara för att det är mellan dem två snarare än mellan mig. Jag kommer faktiskt överens med dem båda, och jag tycker att det är en stor besvikelse att dessa ganska äldre herrar fortfarande är oense.”
Gilmour har avstått från att ge igen på Waters senaste skällsord. Han höll dock inte tillbaka när han gav sin åsikt om sin tidigare bandkamrat till Rolling Stone 2014: ”Varför i hela världen någon tror att det vi gör nu skulle ha något med honom att göra är ett mysterium för mig. Roger var trött på att vara med i en popgrupp. Han är väldigt van vid att vara den enda kraften bakom sin karriär.”
”Tanken på att han skulle komma in i något som har någon form av demokrati, han skulle helt enkelt inte vara bra på det. Dessutom var jag i trettioårsåldern när Roger lämnade gruppen. Jag är 68 år nu. Det är över en halv livstid bort. Vi har verkligen inte så mycket gemensamt längre.”
Waters försökte under de senaste åren hålla ett fredstoppmöte mellan sina bandkamrater på ett flygplatshotell, men tyvärr slutade det i en katastrof och bekräftade att det inte skulle bli någon vapenvila mellan de två männen. De är inte längre samma personer som de en gång var och deras karriärer har tagit olika vägar, men det är svårt att inte hålla kvar hoppet om att de kan reparera sin vänskap.
Gilmour och Waters har tillbringat nära 40 år inlåsta i denna elaka fejd och chansen är stor att de två männen inte kommer att lösa den någon gång i närtid. Denna bittra dispyt är en källa till sorg för miljontals Floydplaner på planeten. Även om en återförening är helt utesluten, skulle det räcka med att lägga deras barnsliga fejd bakom sig för att få ett leende tillbaka på fansens ansikten.