Varför burfritt? Och varför nu?

Det finns en växande efterfrågan från kinesiska konsumenter och företag på burfria ägg. Offentliga undersökningar visar att det finns ett utbrett stöd för en övergång till produktion av ägg från frigående höns och ägg utan burar bland kinesiska konsumenter. Den största akademiska studien i frågan visade att 73 procent av de kinesiska konsumenterna stöder en förbättrad behandling av uppfödda höns. Med denna globala push för burfria ägg är det viktigt att Kina svarar snart, annars riskerar kinesiska producenter att hamna på efterkälken i förhållande till sina utländska motsvarigheter.

Varför burfria ägg?

Livsmedelssäkerhet

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet analyserade data från mer än 3 000 jordbruk i EU:s medlemsstater och fann att det är fem gånger vanligare att Salmonella Enteritidis påträffas i bursystem jämfört med system med fri uppfödning. Den minskade sjukdomsrisken i burfria miljöer beror sannolikt på en kombination av att burfria system är renare, har färre smittbärare av gnagare och insekter, är lättare att rengöra och desinficera och att höns på ströbädd får en mer naturlig och hälsosam tarmflora, är mindre stressade och därför mindre mottagliga för sjukdomar.

Egg från gårdar med fri uppfödning eller burfria anläggningar har också lägre halter av kemiska rester från insektsmedel, lägre halter av insektsangrepp och en lägre koncentration av dioxinlika föroreningar.

Eggkvalitet och hälsa

En mängd studier har visat att ägg från frigående uppfödning eller ägg från burhållning har en hälsosammare övergripande näringsprofil. Fördelar som hittats är bland annat mindre mättat fett och kolesterol och högre nivåer av protein. Ägg från frigående höns eller ägg från burhöns har också visat sig innehålla betydligt mer A- och E-vitamin, mer omega 3-fettsyror, högre halter av alfa-tokoferol och alfa-linolensyra, högre halter av karotenoider, mer lutein, ett sundare förhållande mellan omega 6-fettsyror och omega 3-fettsyror, högre benmineraltäthet och mer betakaroten.

Djurskydd

Djurskydd är både ett vetenskapligt och ett värdebaserat begrepp. Det bygger på grunderna i djurfysiologi och etologi samtidigt som det måste vara socialt robust – ett kontinuerligt ifrågasättande av vad som är socialt, politiskt och därmed etiskt ”oacceptabelt” eller ”onödigt” i behandlingen av våra djur. Ramverket med de fem friheterna för djurens välbefinnande infördes av Brambellkommittén i Storbritannien 1965 och har nu i stor utsträckning antagits av både regeringar och företag i fråga om policy och utveckling av standarder. Medan de fem friheterna främst fokuserar på att förhindra negativa upplevelser för djuren, tar nyare ramar för djurskydd även hänsyn till uttrycket av positiva känslomässiga tillstånd och djurens behov av att uttrycka naturliga beteenden. För att ett djur ska få ett ”gott liv” – eller åtminstone ett ”liv värt att leva” – bör positiva upplevelser som ”komfort”, ”nöje”, ”intresse” och ”självförtroende” kunna tillgodoses. Det centrala i begreppet ”det goda livet” är att djur visar individuella preferenser och därför värdesätter val av olika resurser i sin omgivning.

System med frigående och burfria system ger en mer varierad miljö än bursystem för att uttrycka beteenden som är viktiga för hönan. Dagens värphöns härstammar från den ”röda djungelhönan” (Galus galus). Höns har en komplex historia av domesticering under de senaste tiotusentals åren, och även om domesticeringen har påverkat hönans morfologi, fysiologi och utveckling har den inte påverkat dagens hönors beteendemässiga repertoar jämfört med deras förfäders. Den röda djungelhönan är en bytesart som lever i utkanten av asiatiska skogar. Synen är deras dominerande sinnesorgan. På natten sitter de högt uppe i grenar, undan rovdjur, och tillbringar dagen med att leta efter insekter på skogsgolvet.

Höns i dag är starkt motiverade att utföra ett antal av samma beteenden, oavsett vilken typ av miljö som erbjuds dem. Sådana ”beteendebehov” motsvarar fysiologiska behov och därför kommer hönorna att uppleva lidande om de inte kan utföra relevanta aktiviteter. Beteendebehov som inte tillgodoses eller äventyras i bursystem är bl.a. förflyttning och utforskning, sömn, dammtorkning och många underhållsbeteenden (t.ex. vingklappning, sträckning osv.). Bortsett från de fysiska utrymmesbegränsningar som begränsar dessa beteenden, ger bursystemen inte en varierad miljö eller resurser som gör det möjligt för individerna att välja sina favoritmetoder för att uppleva alla möjligheter till ett ”gott liv”

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.