Vikten av att vara ensam
För många av oss är ensamhet ett negativt tillstånd. Samhället hjälper oss inte heller med denna föreställning; att vara ensam bär ofta på ett socialt stigma, vilket innebär isolering, att vara utanför.
Denna upplevda känsla av ensamhet tycks innebära att det att vara ensam inte är frivilligt, eller ett val vi gör, utan snarare ett påtvingat tillstånd där en person inte är socialt engagerad på det sätt som på något sätt förväntas. Ännu längre kan det antyda att det faktiskt är något som är fel eller defekt med en person som förblir ensam.
Sociala medier ger oss intrycket – illusionen – att vi är uppkopplade, även om det bara handlar om att interagera med någons ord. Att klicka på ”gilla” är den förkortade formen av att säga ”jag hör dig och håller med”. Kommentarer fungerar som konversation som om vi verkligen hade interagerat med personen i realtid. Utan denna kontakt via apparater kan vi känna oss oroliga för att vara ensamma och utelämnade. Men jag tror att de flesta av oss verkligen vet innerst inne att vårt ständiga fokus på denna typ av kommunikation berövar oss möjligheten till verklig mänsklig interaktion. Ännu viktigare är att denna typ av kommunikation kan hindra oss från att ha en meningsfull gemenskap med oss själva.
I motsats till att vara ensam innebär ensamhet ofta att man letar efter någon eller något som man känner att man behöver för att känna sig trygg och lycklig. För vissa kan ensamhet vara ett kroniskt tillstånd där ens eget sällskap aldrig räcker till; där att tillbringa tid med sig själv kan ge upphov till ångest och ibland värre symtom som panikattacker och depression. För många är den upplevda lösningen för att hålla denna rädsla borta att se till att man alltid är i sällskap med någon annan.
Självklart är ensamhet inte ”one size fits all”. Som med allt annat kan det finnas olika grader av svårighetsgrad beroende på ens personlighet och livserfarenheter. Till exempel kan ensamhet av vissa upplevas som en smärtsam påminnelse om tidigare förlust och övergivenhet – att känna sig avvisad, inte omhändertagen eller oälskad.
Och även om ensamhet och ensamhet ofta betraktas som en och samma sak, är de inte lika. Att lära sig att vara ensam kan till en början vara skrämmande, men när man väl behärskar det fungerar det som en hörnsten för din utveckling och tillväxt som människa. Det finns så mycket att vinna på att lära sig att lita på – och ännu viktigare, att lita på – din egen inre röst som den bästa källan för din egen vägledning.
Att vara ensam gör det möjligt för dig att släppa din ”sociala vakt”, vilket ger dig friheten att vara introspektiv, att tänka själv. Du kanske kan göra bättre val och fatta bättre beslut om vem du är och vad du vill utan påverkan utifrån. Ofta påverkas vi av tankar, känslor, attityder, övertygelser och beteenden hos dem som befinner sig i vår omedelbara närhet. Naturligtvis kan du be andra om råd och åsikter, men i slutändan är det att rådgöra med dig själv och bestämma dig för vad du vill göra som leder dig in i det liv som är bäst för dig.
Mer specifikt kan det vara till stor nytta för dig att lära dig hur du ska vara ensam när det gäller att veta vad du behöver och vill ha i ett förhållande. Vissa personer låter sin partner tala om för dem vad de ska känna, vad de ska vilja och göra, till stor del för att det är vad deras partner vill och behöver. Vissa förhållanden kräver till och med detta. Så om du är för rädd för att vara ensam och fungera på egen hand säljer du ut dig själv och nöjer dig med ett förhållande (ofta inte det mest hälsosamma och ibland rent av dåligt) som garanterar att du aldrig är ensam. Summan av kardemumman är att du omöjligen kan ha en sund relation med andra om du inte har lärt dig att ha en sund relation med dig själv.
Människor älskar att citera den där repliken från Jerry Maguire: ”Du fulländar mig”. Jag vet att det är väldigt romantiskt, men vad säger det egentligen? Att vi inte är kompletta utan någon annan? Att vara ensam ger dig tillgång till dig själv som den kompletta person du redan är.
Det behöver inte finnas någon patologisk orsak för att förklara din ångest över att vara ensam. Rädslan för att vara ensam kan helt enkelt bero på att du aldrig har lärt dig att göra det! Det kanske aldrig har uppmuntrats och därför kan tanken på det kännas främmande och obekväm. När du väl börjar våga dig in på detta område kan du märka att din bekvämlighet med att vara ensam ökar. Du kanske faktiskt längtar efter den tid du spenderar ensam.
Här är en anmärkning om att uppfostra barn idag. Många barn svävar över och mikrostyrs. Mycket annorlunda än förr i tiden, då barn ofta hade mer tid för sig själva ensamma och var tvungna att lära sig att sysselsätta sig själva. Samtidigt som vi ger barnen många möjligheter att prova olika aktiviteter kan vi beröva dem denna värdefulla tid för att lära sig att vara bekväma med sig själva och bli resursstarka. Så ensamtid är en hälsosam sak att införa tidigt för barn som kommer att bära med sig övningen in i sina framtida liv.
Du kanske vill börja i liten skala om det är nytt för dig att vara ensam. Avsätt tid varje vecka för att vara ensam (eller en timme om dagen om du kan). Ta dig själv ensam på bio eller på middag. Våga dig ut på nya platser. Utforska. Var äventyrlig. Bygg vidare på det lilla för att ta större och större risker. Om du skulle förbli ensam som en livsstil, utvärdera vad det skulle kunna innebära – att leva utan partner, vara ansvarig för dig själv, dina val och beslut, resa ensam, sköta din egen ekonomi, skapa ett fullt och komplett liv för dig själv. Även om du kanske vill vara i en relation, kan du vara i en meningsfull relation med dig själv om du var tvungen att göra det?
Ta mod och exempel från de stora mästarna. De gav sig ut på ensamma resor för att sondera djupet av sitt väsen och hitta svaren i avslöjande, transformativa upplevelser. Andligt sett kan ensamhet föra dig närmare ditt inre väsen och ge dig lättare tillgång till de kreativa och intuitiva aspekterna av dig själv.
Giv dig själv din egen tid och energi som gåva – det finns inget som är mer värt det.